Svinkallt söndagstängt, superjobbig storasyster och spyigt värre

..ja så kan man nog sammanfatta min lilla minisemester till Helsingfors...
Jag glömde dock ett viktigt ord som upprepades typ hela tiden av lilla O: Bollhav - Booooollhaaaaaaaaaaav- jag vill dit nu. Det spelade ingen roll om vi precis varit i det förbannade bollhavet i timmar, för direkt vi kom ner till hytten eller satte oss att äta eller..ja, vad som helst så skulle hon tillbaka dit. Tom här hemma har hon skrikit så att hon började gråta efter bollhavet- Oh my god.
Vojne vojne - vad tänkte jag med den dagen då jag bokade denna kryssning? Om jag någon gång får för mig att gör något liknande på vinterhalvåret - snälla snälla snälla - hindra mig!
Och be mig vara väldigt selektiv med vilka som ska följa med - oavsett vilken tid på halvåret. Please! Lova mig det..

Det började hyfsat bra, helt ok faktiskt - jag försökte bortse från min storasysters noijiga lite besserwisser fasoner och det gick ganska bra. En helt ok kväll och en helt ok morgon.
Till och med promenaden till Helsingfors gick bra, även om det var snorkallt. Isiga vindar och en helt död stad, SÖNDAGS STÄNGT och då menar jag SÖNDAGS STÄNGT till och med matbutikerna var söndagsstängda. Vi passerade en offentlig toalett - som var söndagsstängd- (man får tydligen inte vara varken nummer ett eller två på en söndag inte utan man får hålla sig tills på måndag..) Några få svindyra icke barnvagnsvänliga butiker var öppna och tillslut efter en evighetsletande hittade vi en minibutik som hade min storasysters leverkorv-halleluja dagen blev räddad! Vi tog oss snabbt tillbaka till båten till bollhavet och tinade så sakteligen upp igen.

Buffedags- samtidigt som lillebror vaknar och lilla O inget hellre vill än till bollhavet och för en gångs skull var det riktigt riktigt bra mat på buffen - tre olika kalla buffer - medelhavsbuffe, asiatisk buffe, nordisk buffe- varm rätter - kött, fisk, vegetariskt osv. Precis då jag och min mor avslutat första förättstallriken, jag med en dotter som bara vill till bollhavet nu nu nu och med lillebror på armen så är min storasyster klar- det är inte det att hon inte har ätit nops, för det har hon- tre tallrikar varmrätt, två tallrikar efterrätt och en tallrik med ostar - svisch...och så var hon klar.

Nu skulle man kunna tro att hon erbjöd sig att gå till bollhavet eller ta lilla W, men icke sa nicke- till bollhavet vill hon inte och efter att min mamma säger åt henne så tar hon åtminstone hand om lille W så att jag kan få äta....(jag vet att jag inte kan begära att min syster ska ta mina barn- men ibland...ja ibland så undrar man hur hon tänker)

Nåväl - mätta och belåtna och efter en lång stund i bollhavet så går vi ner till hytten. Det är då det händer, det börjar att gunga - (det gungar fortfarande i mitt huvud- om någon undrar). Det gungar så sjukt mycket så att jag börjar givetvis att spy.. (jag åt tydligen väldigt mkt buffe...för jag kan inte sluta spy) - storasyster ligger på överslafen och sover eller åtminstone blundar- min mamma har fullt upp med mina barn- O vill ha nyponsoppa och W vill amma och jag - jag kräks.
Så utbryter kaos, lilla O som efter mkt om och men lagt sig ner för att dricka nyponsoppa, kräks - över sig. över min mamma och över sängen. Nu kan man tro att storasyster reser sig upp för att hjälpa min mamma - jag själv spyr fortfarande och hör inte vad som händer där ute förräns jag hör min syster skälla på mamma för att hon inte var snabb nog att hindra O.
Min stackars mamma som för övrigt fyllde år, torkar spya , lilla O gråter och W han gråter han med- jag försöker hjälpa till men klarar det inte utan måste springa in igen...Mamma får ordning på lilla O som kryper ner i sängen och lyckas somna.
Min syster ligger kvar - rör inte en min utan blundar till och med, medan mamma nästan börjar gråta, nu mår hon illa och orkar inte ta W utan måste ligga ner så jag - sticker snabbt ut huvudet från toaletten och skriker åt henne men för fan- du kan väl hjälpa mamma- ta åtminstone W- Okej då svara hon och lägger till: om du ger honom till mig.
Jag ut, tar W och ger henne honom- måste sedan spy igen. Kommer ut, då min mamma kommer springande- hennes tur att spy- när hon är klar är det min tur igen, denna gång med W som är helt hysterisk. Följande scenario utspelas: Jag spyr med W ammandes på bröstet. Hur glamouröst är inte det? Han ammar och jag kräks samtidigt?

Sen blir det tyst, jag kryper ner i sängen och blundar - då hörs ett brak - det är storasyster som tar sig ner från överslafen - hennes tur att spy....

Sen ligger vi där allihopa och gungar fram och tillbaka till ljudet av isblock som rämmas sönder av båten samt en container på bildäck som står och slår... Jag slumrar till då och då, vaknar och får panik - vill inte kräkas igen. Min stackars mamma ligger vaken- vid tre viskar jag till henne: Sover du? Nej svarar hon, jag har knappt sovit någonting. Då hör man från överslafen från kvinnan som alltid alltid har rätt (enligt henne själv) Det har du ju visste det, jag har minsann hört dig snarka... Jag frågar mamma vad klockan är och får då svaret 03.18 svensk tid...återigen hörs storasyster: Du kan ju inte säga den svenska tiden, vi har inte bytt från finsk till svensk tid än...

När vi sedan vaknar till liv, tidigt bör dock tilläggas - allt annat än utvilade och smått chockade över gårdagen - deklarerar min kära stora syster att hon har minsann sovit JÄTTE BRA och att hon känner sig riktigt utvilad. Dessutom var hon minsann förberedd på att det kunde bli så där gungigt - hon hade till och med med sig åksjuke tabletter som vi hade kunnat få ta ... (det säger hon nu..)

OH MY GOD. OH MY GOD.

Som sagt, ibland handlar livet om att Ö.V.E.R.L.E.V.A.
*LER