I natt cirka 03.22 kom ångesten på besök. Slängde nonchalant benen över sängkanten och lät dem dingla där medan den matade på med enligt mig negativa tankar.
Låg där i mörkret och fylldes med meningslöshet. Fastän lilla O och Henrik snosade brevid.
Vad är meningen med allt?

Men så vaknade jag till solsken, såg att våra väskor var packade och med ens kändes livet inte så meningslös längre.

Antar eller snarare vet att jag inte ensam om att få Ågren på besök.
Fan , vad skönt att man blivit lite äldre och klokare och inte låter honom stanna allt för länge som man gjorde när man var yngre.

Så det så.

En hyfsad dag

Storasysters födelsedagskalas, hittade en bok om alla Astrid Lindgrens filmer, hon hade ordnat så fint med massor av glutenfritt - gullsyster.

Imorgon bär det av till Borlänge, till en gammal studentkamrat från Örebro och hennes man.
Därefter åker vi till Hs gamla omtänksamma moster och hennes man i Mora, går säkert på Burgers bar och H köper en laxburgare -samma rutin varje år...*ler

Det ska bli skönt med miljöbyte. Skönt att bara vara. Jag behöver det.

Undrar när jag ska sluta blöda. Varje gång jag går på toaletten är det som en påminnelse om vad som hänt. Dessutom känns det som en konstant mensvärk. Bläigt.

Nä, nu ska jag borsta tänderna och försöka sova. Ska bli skönt.
Hörs om en vecka eller så.
Kramar från E.

Med rinnande tårar skurar jag toaletten

Det kom över mig mitt i energiska toalettrengörande - sorgen alltså.
Med tårarna rinnande, värkande äggstockar, blodet som rann och med en skurborste i handen, så skrubba jag och skrubba fast jag knappt såg något. Jag vill inte sitta still, vill rensa, kasta och få ordning på allt kaos här hemma och kaoset inuti.
H kom in, Men hjärtat sa han och höll om mig medan mina tårar fläcka hans vita t-tröja.
Lilla O plaskandes i vårt temporära badkar. Sen lät han mig vara, lät mig skrubba, sortera, fixa och dona och för det älskar jag honom ännu mer.

Energin är ilskan. Ilska över att bli snuvad på en framtid som jag planerat och för all fysisk smärta för det gör ont, en molnade värk i äggstockorna och blodet som inte slutar rinna. Det är inte mycket men hela tiden en påminnelse om vad som hänt. Kan det inte sluta nu? Ilska över jobbet som jag kunnat få men inte fick.

Jag orkar inte vara den mamma jag vill vara till O just nu. Får dåligt samvete men samtidigt som jag inte heller kan tänka mig åka ifrån henne, då jag älskar den där skruttungen så enormt mycket och då hon är en påminnelse om att jag faktiskt fått ett barn, så orkar jag inte med hennes energi, hennes mammadyrkan vilket innebär att hon helst ska vara med mig, på mig, runt mig, hela tiden med tusen nyfikna livsfrågor som bara gör mig grymt irreterad.

Nu när jag skriver får jag helt plötsligt dåligt samvete över att jag tycker synd om mig själv, det finns faktiskt dem som har det värre, mycket värre och här sitter jag och ältar....suck och stön...man ska inte jämföra sig med andra, man ska låta sig själv vara som man är..mitt liv är mitt liv, min sorg är min sorg, min glädje är min glädje osv. jag vet allt det där men...ändå det finns ju faktiskt dem som har det värre...Men jag har ju ansvar för mig och mitt mående och skiten måste ju ut och ut kommer den förr eller senare.

Mitt i allt det här jobbiga, får jag omtänksamma sms, små hälsningar och ömhet.
Och jag tänker tyst för mig själv, fan vilka goa vänner jag har. Vilken tur jag har, 31 år gammal med ett gult hus med vita knutar, rosor som slagit ut, en frisk unge, en karl som inte har tummen mitt i handen och min familj och alla mina vänner.
Livet är ganska bra trots allt. Gravid eller inte. Jobb eller inte.

När en dörr stängs, öppnas alltid en annan.
Det ska bli spännande och se vilken som öppnas för mig...
Kram!

I

Köttbullar och rödvin

....går inte ihop enligt min kära sambo och kanske har han rätt men just idag skiter jag i det.

Satt i bilen på väg hem efter en snurrig dag på IKEA med en trött och trotsig liten O, då allt helt plötsligt kändes så sorgligt.
Regnet smattrade på rutan och det slog mig att jag inte är gravid längre. Lilla räkan bidde inget mer en lilla räkan. Hör hur alla mal på att det måste varit något fel på fostret. Hör hur vanligt det är att man råkar ut för ett missfall men trots all iskall fakta vet alla, förstår alla jag pratar med att ord och fakta är en sak men att faktiskt gå igenom det är en helt annan sak.
Gu som jag ältar, men jag tänker fan inte be om ursäkt, ni som läser har ju ett val att sluta läsa när ni vill...*ler Jag måste få älta känner jag. Om och om igen.

Barnmorskan sa att jag måste låta själen läka innan vi försöker på nytt, annars kanske jag tar med mig oron in i nästa graviditet. Jag skrattade faktiskt när hon sa det och förklarade att missfall eller ej, jag är den oroliga typen...så är det bara och nu, ja nu kommer jag väl vara extra nojig nästa gång. Sånt är livet.

H ser på mig med kärlek i ögonen, pussar och kramar. Han säger att han älskar, han öser komplimanger och jag känner mig älskad. Det känns så fantastikt i allt detta. Vi som haft det tufft relationsmässigt finner varandra i detta elände. Fantastiskt.
Lilla O frågar mig om och om igen om jag är ledsen, mamma lessen säger hon..och tittar på mig.Hon råkade komma in på toaletten då det precis hände och då jag var på gränsen till ett sammanbrott. Hon gick fram till mig, kramade om mig och pussade bort min tårar, hennes lilla hand på min kind. Älskade unge. Vad vore mitt liv utan dig?

Nej nu ska jag umgås med familjen..försöka få O att sova, sippa på ett glas röd vin och glo på tv.
En hyfsad fredagssysselsättning.
/E

Dagen efter

Idag har jag tillbringat större delen av dagen på gyn akuten.
Satt där i ångest väntrummet och kände ett behov av att bara få skratta -
där satt ensamma trötta och ledsna kvinnor i alla åldrar, några med sina partners, eller mamma, eller halva släkten.

Jag var ensam - H ville följa med men då vi har lilla O stannade dem hemma på tomten.

Satt där för att få den omtvistade sprutan, blev undersökt och allt var bra - spruta i rumpan och sedan hem. Omtänksam personal. Klappar på axeln, uppmuntrade ord och jag bara ler.
Ja, jag ler, är trevlig och vänlig mot allt och alla men inuti är jag faktiskt ledsen.
Men jag kan inte gråta. Det går inte.
Bestämde mig för att gå raka vägen till systembolaget efter min långa dag på akuten.
Inhandlade en flaska rose och två öl, olika mögelostar och åkte hem efter att spenderat pengar på Åhlens rea.

Väl hemma fixade jag ordningen en kanna Sangria, ostbricka, filt i trädgården och mys med familjen. Nu ska det grillas, jag pussar mycket på H, pratar och planerar. Lilla O leker med vatten och livet går vidare.Underbara goa O utan henne hade det här känts överdjävligt.

Känner mig läskigt stark mitt i allt det sorgliga.
Fan, vad vi kvinnor få stå ut med mycket. Männen är självklart delaktiga men de slipper att gå igenom all den här skiten. För det är bara skit att gå igenom, det är vidrigt, smärtsamt och det finns ingen ingen glädje i att förlora ett liv, i alla fall en början till ett liv.
Det som inte dödar stärker och ja i detta fall så håller jag med.
Jag skulle vilja vara utan denna erfarenhet, jag hade klarat mig alldeles utmärkt utan denna erfarenhet, men tydligen så ..tja var det meningen att jag skulle gå igenom detta.

En sak som blir tydlig är hur mycket jag faktiskt uppskattar min lilla familj.
H känns nära. Tryggt.

Ringde by the way till jobbet som jag fick nobben på för att jag var gravid. Det var redan tillsatt, grät högt i duschen efter det. En person sa till mig innan jag gick på semester, att jag var en sådan människa som liksom gled runt på ett bananskal.
Jo hejsan, så känns det inte nu vill jag be att få tala om.
Känns skit.
Puss och kram från lilla ledsna jag.
P.s tack för alla gulliga sms.

missfall

så tillhör man de där 30 procent vars graviditet slutar i missfall
en erfarenhet som jag vill vara utan men som jag nu går igenom
jag känner mig tom, ledsen och längtar så efter H som är på väg hem från Skåne
lilla O gungar där ute med hjälp av mormor
solen skiner
allt är som vanligt men ändå inte
ett liv som börjat gro - finns inte längre
alla planer, alla tänk om, alla ..ja vadå?

känner mig lurad
känner mig maktlös

när jag upptäckte blodet på det vita pappret, fylldes jag av kyla
det kändes iskallt glasklart - att jag kan inget göra bara avvakta
men idag på förmiddagen kände jag bara att om det nu inte ska bli ett litet barn, så snälla låt det gå fort...och det gjorde det
smärtsamt men snabbt så låg det bara där
som jag grät, satt där på toalettgolvet och bara lät alla tårar komma

det känns så orättvist
jag vet att jag inte jublade när jag såg att graviditetstestet
var positivt men nu
nu såg jag fram emot det, längtade och planerade
osså slutar det så här

det ska finnas en mening i allt, och det finns säkert en mening i det här med, men jag har bara så fruktansvärt svårt att se det...läste på internet att vid missfall är den vanligaste orsaken att något är fel på fostret -och jag antar att det är en tröst mitt i allt elände

jag vill bara dra mig undan ett tag, vara med H och lilla O, ensam
jag vet att jag kommer ta mig ur det här med
jag är inte den som ger mig, men först ska jag bara gråta skiten ur mig
sen kommer jag igen

/E

TÅLAMOD

Saknas men sökes.
Lilla O tycker tydligen inte om att ha blöja på sig.
Hon tar av sig den när som helst typ var som helst.
Idag har det resulterat i en ner kissad soffkudde och filt och som om det inte räckte så drog hon av sig en bajsblöja i soffan och jag antar att jag inte behöver säga mer än att bajs luktar illa och kan vara förbannat kletigt. Blä.

Jag blev så arg men hon bara skratta.
Vad göra?

Ska nog ta H på orden och sticka på en egen minisemester - bara jag, en bok, och tystnad. Få längta lite och känna att det är kul att vara mamma.
Desperat behov av miljöbyte utan en levnadsglad snart 2 åring.

På gravidfronten intet nytt - går in i vecka 12.
Nu kommer mormor och min energitös och jag, hennes trötta mamma, ska stuva in oss i hennes lilla bil och åka ut till landet. (Ska stanna på Coop och handla alla Pippi filmerna - så vi inte dör av tristess....)
Puss och kram till er alla.
Det är blött ute./E

Alkohol : kan vara lika med skit

Fy fan för alkohol eller snarare fy fan vad alkohol kan ställa till det.
Jag känner att jag har fått nog av att ta hänsyn till folk som inte kan behärska alkohol.
De skapar så mycket ångest och förstör så mycket för sin omgivning och det står mig upp i halsen. Fy fan helt enkelt.

Kl. 09.00 kliver X in i vårt kök och stinker sprit och vi gör precis som vanligt låtsas som ingenting fast ilskan och besvikelsen väller över när X går ut- då viskar vi till varandra - hon har druckit, igen....hur ska det nu gå....Vi som viskar är vuxna människor, inga barn längre men som reagerar som barn.

Hela dagen präglas av oro kring hur det hela ska gå, märker resterande av släkten att X vinglar? att hon sluddrar? - Ja, det är klart att de gör - de tom kommer smygandes och frågar lite försiktigt...om så är fallet och man nickar lite generat till svar. Ja det är en dålig period nu...

X somnar lagom till middagen, vi grillar, X sover, när X vaknar är hon förbannad för vinboxarna är gömda så nu ska X åka hem.

Jag står där och känner att nu får det fan vara nog! Säger det också, högt - låt henne dra - låt henne sticka - det är hon som har gjort bort sig inte vi....får inte direkt något medgivande. Ena stora systern går för att medla, kommer tillbaka skakar på huvudet och säger att hon är så otrevlig så vi låter henne bara vara.
Vi går i väg, ska träffa släkten och spela minigolf, X mår lite dåligt säger vi, huvudvärk, dem nickar man ser vad dem tänker...
När vi kommer hem har X stuckit, hon ska ta bussen hem till Stockholm, jag får bara lust att skratta - lämna henne där tänker jag...men hon är inte min fru, och det är inte jag som åker och hämtar henne.

Dagen efter råder iskall tystnad. Ingen bryter den. Jag vägrar hyckla, tänker inte vara trevlig och låtsas som det regnar som alla andra gånger tidigare.
Barnen löser det, dem bara är och allt blir återigen som vanligt...några timmar senare.
Och nu hemma igen är det som om det aldrig har hänt.

Fast något har hänt, jag är skit förbannad. X är inte den enda i vår familj som dricker alkohol och förstör för alla andra. Men det räcker nu. Det räcker banne mig nu.

Bortsett från det var semestern bra. Mysigt boende, minigolf, solsken, släkt, grill, skratt från magen, och glass.
Klart godkännt.

ett guld hjärta lika med lycka

Jag tror det var min första jul med H.
Då jag specifikt bad om att få ett guld hjärta i julklapp.
Det var super super viktigt att jag skulle få det.
Storleken på hjärtat var också viktigt.
Jag fick det och minns att jag kände mig älskad.

Så naivt. Älskad bara för att man får ett guldhjärta som man själv valt ut och begärt.
Hmmm...tur att man utvecklas och blir lite klokare med åren.

Det är bara ting. Vissa ting känns dock mycket viktigare än andra.
Saker kan faktiskt göra en glad sådär för stunden.

• Jag tycker om mina träelefanter från Indien - för att de påminner mig om att jag faktiskt vågade ge mig av och se världen.
• Jag tycker om ljuslyktor, skenet från ljusen och harmonin de ger.
• Jag tycker om att ta på mig en P.OP tröja, för det förmedlar vem jag vill vara - en jeans tjej i randiga kläder. För mig förmedlar det en helt vanlig tjej varken för mer eller för mindre.

Idag ska vi på semester med hela min familj, det kommer bli livligt, tröttsamt och roligt på en och samma gång. Ha det bäst tills vi hörs nästa gång.

Kramar E

Monster in the closet..

..så tror jag att en skräckfilm från ja, jag vet inte när hette....
minns att jag och syrrans dåvarande pojkvän roade oss med att se B-skräck filmer, som The Blob osv.

Jag gillar dock inte garderober, föredrar stängda sådana, dels för att vi har en sådan röra i våra garderober, och dels för att jag är lite mörkrädd och lätt kan inbilla mig att det glimmar till ett par ögon där inne i mörkret och oredan. Sådan är jag.*ler

Jag är hormonig. Trög i magen, gasig, finnig och trött och därför helt utan tålamod.
Det är sååå härligt att vara gravid - det ända positiva är att jag får tjockare hår...det gillar jag! A lot!
Vissa människor är gjorda för att gravida - de blommar ut - och visst jag blommar ut fast jag blir inte direkt den vackraste blomman i staden om jag så säger.

Sidor hos mig själv som jag gillar:
Min strävan att alltid försöka vara ärlig
Min förmåga att be om hjälp och våga visa vad jag känner
Min omtanke för mina medmänniskor

Sidor jag vill utveckla:
Leva mer här och nu - inte stressa
Våga lita på att saker ordnar sig
Ge mig själv mer utrymme och egen tid

Ovana jag måste sluta med:
Bita på naglarna (hur gör man?Slutar alltså!)
Avbryta folk när de pratar

Vill göra mer och oftare:
Umgås med mina tjejkompisar som jag gillar
Skratta med magen
Unna mig spa.
Hitta fynd på rea

Det här ska jag göra nu,
säga godnatt och sova!
Sussa sött!

Morgonkaffe och morgonpromenad

Känner att jag är på uruselt humör
försöker dämpa det med lite kaffe i en limegrön muminmugg
väljer färg efter hur jag vill känna mig
inte som jag känner mig
vet inte varför bara gör det, varje morgon som en rutin
väljer färg på muggen och sitter där sedan och dricker

Lilla O är sådär extremt härligt levnadsglad idag,
hon ska göra allt helst på en gång - hon kan inte vänta
och som hon kan gnälla!
Det skär i huvudet på mig, och jag känner att idag kanske jag topparlistan på att vara en dålig mamma. För jag har inget tålamod alls.

Längtar efter egen tid.
Massor av egen tid.
Längtar efter att återfå lusten att läsa,
att sjunka in i en bok och förlora mig in i någons livshistoria.
Men det finns ingen tid och oftast bläddrar jag till sista sidan efter att ha läst ett kapitel för att få veta hur det ska sluta - hur roligt är det på en skala?

Ja, ja...over and out.

idag tillät jag mig att ligga i mammas säng och lyssna på svensktoppen
jag låg där och njöt av att för en gångs skull kunna stanna upp och lyssna till sångtexterna
skön känsla

veckan på landet med lilla O och mamma har varit välbehövd
varvat jobb med kantarell och smultronplockning
gungat i hammocken
låtit O plaska i vattenpölar och byt kläder på henne fler gånger om dagen.
(Det finns inga dåliga väder - bara dåliga kläder)
spöat mamma i alfapet, fått O att sluta med nyponsoppa på natten,
gosat med lilla Melwin

tre dagar kvar, sedan är det semester.

HÄRLIGT!

Blått kryss

Jag ska bli tvåbarnsmamma.
Det känns som om jag inte riktigt har förstått det än.
Ibland känns det inte ens som om jag är gravid,
visst jag har mått lite illa de senaste dagarna, och jag är lite tröttare än vanligt.
Brösten är MYCKET större.
Jag har tagit tre graviditets tester, två har visat positivt, en visade ingenting då jag gjorde fel.
Min barnmorska fick mig att lova att inte ta fler.
Men det känns så overkligt...'*ler

Jag har ett liv inom mig.
Innan jag somnar på kvällen, med handen på magen, leker jag namnlekar,
ligger där i tystnad och listar namn, hitills leder Melker och Selma men jag kommer
att ändra mig...det gör jag alltid.

Känner mig skör och stark på en och samma gång.
Är rädd att det inte ska gå bra. Vågar inte riktigt längta fullt ut.
Men om allt går som det ska så blir Lilla O stora syster ngn i februari nästa år.
Märkligt och mäktigt.

Korta reflektioner:
Härligt att umgås med mammorna i mammagruppen, vi hinner inte ses ofta men när vi väl gör det, så tar vi vid där vi sluta - det bådar gott för framtiden. Jag tror jag funnit vänner i livet i dem. Skön känsla.

Små detaljer, som en tavellist, eller flytta på en tavla, kan få en att trivas lite bättre i ett rum.

Skönt att Lilla O kan titta på Pippi Långstrump en liten stund så att man själv hinner andas lite.

Nä, nu ska Pippi stängas av, jag ska packa in för landet vistelsen, och vi får höras när vi hörs helt enkelt.

Kram till er alla.
/E

VARDAGSSTRUL

fan för karlar!
här sitter man och är på bra humör och så ringer en tvär förbannad idiot till sambo och vrålar för att han inte kan hitta Os borste.
inga ord och visor - utan en ren skitstövel till karl och jag ser som vanligt rött.
(ingen mild sambokvinna i det här förhållandet inte!!!)

JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD.

Jag la borsten på en hylla i badrummet och han stod brevid och tittade när jag la den där och jag till och med sa jag lägger borsten här -
och nu hittar han den inte - och nu är det mitt fel!!!!!

Nu ska jag hitta ett ställe att lägga borsten på varje morgon, jag????
ALLTID blir det MITT ANSVAR.

Arggg....idiot.

Så nu skulle han minsann inte borsta håret på O, med en antydan om att det var minsann mitt fel....jag klarar inte av sådant och vägrar blir syndabock, jag gav honom fler tips på vart andra borstar låg...men icke då....

ANDAS....AAAAAAAAAAAAAAANDAS.............PUH!

Ser fram emot lunch på Melandersfisk, träffa mammorna på em, solen som skiner, och att jag ska hyra en film , en riktig tjejfilm medan H är ute och dricker öl med sina kompisar.
Ser fram emot en vecka på landet utan denna morgonsura karl,....vara med mamma, mysa med O och leva i nuet.

Måste lära mig att inte släppa in negativ energi - speciellt inte för en skit grej som en borste.
Jaja, man kanske kan lära gamla hundar att sitta?
Puss

Hjärta lilla O

Kladdiga glassfingrar,
lyckligt barnansikte.

Sagoläsning i hängmattan,
en saga, två sagor, tre sagor,
solen skiner.

Lilla O hjälper till med maten,
hon är så stolt, pepprar så hela golvet blir kryddigt.

Just nu är jag super"förälskad" i min lilla tjej.
Hon är bestämd och kan skrika som bara fan,
men gu så himla go och rolig hon är.
Häromdagen då regnet öste ner, satt hon i mitt knä, relativt nyvaken.
Mamma, sa hon och titta på mig. Jengnar ute (Regnar ute!)
Ja svara jag.
Blöt, svara hon och nickar allvarligt och pekar ut.
Ja du blir blöt om du går ut.
Hon nickar tillbaka stolt.
Jag är minst lika stolt - vi har haft ett riktigt samtal och förstått varandra.
Coolt.

När jag blir rastlös möblerar jag.
Idag var det mitt och Hs sovrums tur.
Är inte riktigt nöjd än.

Sitter här med en ansiktsmask (det kliar) och ska snart in i bastun,
göra mig fin kväll.

Ska krypa i säng tidigt - jag är trött.
Lilla O sover med armarna kring Pippi Dockan och Trasdockan - hon ser så rofylld ut.

Igår prövade jag två nya saker : alkoholfri Sangria - smarrigt och jordgubbssalsa - mums!

Ringde min syster för jag längtade efter henne.
Sa det till henne.

Ja livet går vidare. Så är det.
/E