Fredagskväll

jag mår faktiskt bättre.
olidligt trött men avsevärt mycket bättre.
så skönt.
det är som om hjärnan sakta men säkert börjat vakna igen.

såg det lilla livet på en skärm,
en liten "räka" med antydningar på armar och ben,
det lilla hjärtat som dunkade - snabbt, snabbt.
jag kände hopp.
jag kände en längtan.
jag vill så gärna ha detta barn.
Gode Gud, låt mig få behålla detta barn?? Snälla?

Lilla O var delvis ledig idag från dagis, bara en kort sväng var hon där på inskolning, men sedan var hon med mig. Vi åt lunch på Kinakrogen, köpte presenter till födelsedagsbarn, gick på biblioteket, låna böcker, fika med mormor och moster N, köpte gröna "falska foppaskor" som lilla O älskar (hon valde själv färgen) och sedan så spårade det ut.....TOTALT.
Jag glömde bort att hon inte hade vilat, att hon bara är 2 ½ år, hon tappade bort sitt halsband och armband, blev hysterisk grät, ville inte gå mer, vi letade överallt...ingen visste vad de fanns...jag med massor med kassar och en ledsen O som bara skulle bli buren. Svettringar under armarna, huvudvärk och såååå trött...
In i bilen, lilla O vill inte sitta fast, skriker hela vägen hem, jag höjde musiken i bilen och ignorera, började sedan skrika i kapp.....(Mogen mamma???)

Hemma, lilla O får nyponsoppa, vi somnar i soffan båda två. Skönt.
H hemma - äntligen någon att dela ansvaret med.

Jaja.

Påsk, påsk och påsk

Jag brukar älska helger.
Att träffa familjen, äta gott, tid för samtal, skapa traditioner för Lilla O (som att gömma påskägg), hann köpa lite påskliljor och sätta fjädrar utomhus i två träd, men sedan så orkade jag inte mer...
jag har mått så dåligt.
kräkts,kräkts,kräkts.
Ser tydligen likblek ut och vill bara sova.
Mitt i allt blir H sjuk.
Hs moster på besök, svärmor, påskmiddag hos pappa, påskmiddag hos mamma,
har lyckats behålla maten i magen i 24 timmar som mest. Hs moster har hjälpt till massor, så skönt att hon har varit här.
Legat i soffan hos pappa, hos mamma, fått medlidande, kört bil med fönstret öppet, andas, andas frisk luft.
Funderar på att sjukskriva mig denna vecka, måste vara rädd om mig.
Ska på VUL imorgonbitti, hoppas så att allt ska gå bra.
Lilla O charmig som vanligt, överallt som vanligt, viljestark som vanligt.
Oj oj oj....

Liten och skör

ligger här i sängen,
lyssnar till ljud -orkar inte röra mig
känner mig så fysiskt slut.
igår kväll började jag kräkas,slutade någon gång vid tre i natt.
bläigt.
blek,varm,magen värker,törstig -orkar inte hämta vatten.

får nojiga tankar, tänk om det lilla livet mig inom mig, inte lever?
hade tid hos min gynekolog idag för att göra ett ultraljud, hade velat se det lilla fröet,
de små hjärtslagen, men jag fick avboka tiden.
känner mig jätteledsen över det.
och nu ska min gynekolog resa bort i tre veckor.

jag vet att ett vul bara hade visat att mitt lilla frö levde just där och då
jag vet det,
men jag hade behövt se det.
för fastän jag inte försöker oroa mig, vara rädd, så är jag just det.
orolig och rädd.
vill inte prata om det så mycket, vill inte vara till besvär.
men allt jag kan tänka på är det lilla blodiga fostret som låg på det vita toalettpappret.
jag har faktiskt förlorat ett liv, och det gjorde så ont.
psyiskt och fysiskt.
jag har knappt tillåtit mig tänka på det,
ocg jag vet att jag bara kan vänta nu, avvakta och vänta.
jag har ingen kontroll över det här,
jag kan bara vara rädd om mig själv, vila och försöka äta rätt.

om det är meningen så är det meningen.

skulle det skita sig,
skulle jag gå i bitar
tusen och åter tusen

vem samlar ihop mig?

Antar att livet gör det, vardagen och dess måsten,....
jag hoppas så att det ska gå bra
hoppas
hoppas
/E

Söndag.
Idag har jag påskpyntat i trädgården,
satt fjädrar i träden och det blev glatt.
H röjde runt som en duracell kanin på tomten,
räfsa löv, fyllde ekologiska papperssäcker till bredden, installerade utomhusbelysning,
fixa och dona - och han såg ut att trivas.
Jag gick i ide...drog ner rullgardinerna och somnade (tanken var att lilla O skulle vila men hon ville hellre vara med sin pappa...)sov, sov och sov....
skulle kunna sova hur länge som helst..känns det som...

Är ganska hård mot mig själv just nu. Slår hårt och trivs inte riktigt med den jag blir i vissa situationer. Jag ska prata med min arbetsgivare, boka in en tid och säga som det är, kommer säkert gråta men so what?
Jag är åtminstone ärlig.
Säger som det är.
Ingen kan ta det ifrån mig.
Jag klarar bara inte av vissa personer på jobbet, hur de hackar och är på, respektlösheten, hur nervös jag blir, hur jag svamlar och blir någon som jag inte vill vara.
Det är stressande och jag blir sjuk.

Ja, jag far illa, börjar känna stress symptom igen, pip i öronen, och jag ser inte fram emot att gå till jobbet, det är skit jobbigt.
Jag som älskar att jobba. Och i mitt nuvarande tillstånd kommer jag inte kunna söka nytt jobb.
Så samtal med arbetsgivare är på sin plats.
Bära eller brista.

P.s
Oroa er inte, jag fixar det här med. H finns vid min sida. Och ni bara ett telefonnummer ifrån.

Lördag
Radion står på, jag har precis vaknat då jag somnade när jag skulle lägga lilla O för lite vila,
känner mig lite grötig i huvudet, men, men,...
godmorgon, godförmiddag, eller god eftermiddag eller vad det det nu heter...
Det har varit en lång vecka, med illamående, trötthet och huvudvärk.
konflikter på jobbet, kurs inne i stan och en hög med massor av saker att göra ..ingen roliga kombination...ingen rolig kombination alls.

Sidor som jag inte gillar hos mig själv, har tittat fram och jag skäms.
Skäms över att jag talar först och tänker sedan, jag inte bara skäms - jag blir arg på mig själv för att jag är så dum - DUM DUM DUM.....- Att jag aldrig kan hålla käften! Argh. Dumma människa.
Jag har inte varit dum mot någon annan, jo kanske lite mot en, men han förtjänar det...men jag har mest varit dum mot mig själv...
Alla människor behöver inte tycka om mig...
Jag behöver inte berätta allt för alla...jag har ingen skydlighet att förklara mig eller berätta för någon vad jag har för lön eller ej, men hej hå...det är som min mun lever sitt egna liv och ut bara kommer det....och efteråt.....fy fan....vad jag inte är stolt över mig själv.

Jag vet ju att de kommer att hålla det emot mig.
Snacka skit bakom ryggen, och varför bryr jag mig ens?
Det är ju ändå inga människor som jag vill umgås med, bli vän med eller något sådant.
Men när de är i min närhet hamnar jag i försvar, och det är som om jag vill att de ska tycka om mig...jag är så trevlig, svarar glatt....och jag ogillar det...snacka om ett ämne att ta upp i terapin...

Nu kommer det viskas bakom min rygg, so what?

Men sanningen är att det gör ont...
Påminner om när de tuffa i klassen, ena stunden var trevliga och man trodde att man skulle få vara med, men så bytte de ut en, valde ut en annan speciell och man var ingenting.
De väcker samma känsla.
Otäckt.

Nåja, ikväll är det melodifestivalen, jag ska köpa dip, potatisskruvar och små godis, pimpla läsk och må bäste artist vinna...

Saknar mina vänner,
A- om du läser förlåt att jag inte har ringt eller smsat...har inte haft utrymme....

Kramen!

Ett litet stycke ur Bitterfittan

..det kunde ha varit jag som skrev det:

"Jag vill ha det här barnet. Jag vill inte skilja mig från Johan (h). Jag älskar honom faktiskt!
Just nu i alla fall , är jag tvungen att tillägga för mig själv.Jag har friheten att göra andra val nästa vecka, månad, år. Men just nu inser jag att jag är beredd att kämpa vidare. Jag vill det. Jag tror jag orkar bråka och skrika mig blå en omgång till om det skulle behövas. Det är en envis och trotsig känsla som fyller mig; jag vill både behålla kakan och äta av den. Det måste gå."

Nu ska jag gå och sova.
Godnattkram från E

Bitterfittan

just nu läser jag boken Bitterfittan,
läser och funderar,
läser och känner igen - känner mig mindre ensam,
får svar på frågor och känslor som jag burit inom mig de senaste åren.
jag är en riktig bitterfitta med stolthet samtidigt är det så sorgligt att inse att saker och ting är som det är, även om jag kanske inte köper allt som står i boken, så köper jag i alla fall det mesta.
vojne vojne.

jag är en bitterfitta.
jag är en sådan som inte nöjer mig,
som vägrar nöja mig i det skedet som jag befinner mig i mitt liv,
H har rätt när han säger att jag blivit mer besvärlig, inte lika lätt att göra nöjd -
när jag läser vissa stycken i boken så tänker jag tacka fan för att jag inte är en person som nöjer mig....för det vore som att acceptera - vore som att niga och tacka och säga:
okej, lilla gubben, du är man och det är synd om dig därför ska jag ta hand om både dig, lilla O, huset, praktiska saker, jobba heltid och enbart leva dina drömmar...IN YOUR DREAMS.
jag vill försöka skapa en relation där båda får plats, där vi har gemensamt ansvar, lever ut varandras drömmar, plockar upp varandras skit, stöttar och puschar....
jag säger inte att H inte vill det, jag tror att han visst har ambitonen att dela lika- vi bara inte gör det i alla fall...vi går i gamla traditionella fotspår...
han tycker de gamla spåren är ganska bekväma, jag tycker att de är trånga och obekväma.

men jag tror på oss, på vår förmåga att kämpa, hitta nya vägar och försöka nå fram till varandra.
jag tror vi fixar det - vi har inga andra alternativ.
kantstötta och lite vimmelkantiga, men vi fixar det förr eller senare, på ett eller annat sätt.
så det så.

det bidde inget fix på tomten eller uppfräschning av brevlådan.
som det regnade i helgen - deprimerande
hs familj kom över på en fika,
jag lagade kålpudding till kvällsmat (inte lika god som mammas men det dög)
vi såg på film och somnade tidigt

söndagmorgon, vaknade av en liten tjej som pratade i sömnen, vill inte ha fisk, ville inte ha...och sedan pang ett slag i ansiktet...sådär ja, godmorgon...
osså regnade det ute - hurra!
åkte till donken med ett par goa vänner, och sedan till Nickis -
lilla O försvann bland alla barn och alla saker,
men roligt hade hon.
hemma igen, lagade en fiskgratäng, bjöd över mamma på middag, softa framför tvn
och nu här i sängen, väntar på att tvätten ska bli klar så att jag får sova.

lugn helg. skönt med lugna helger.
saker att se fram emot:
spa weekend med syster
planera vidare gällande vår bilsemester till Schweiz
bio med en god vän
klippa håret

saker jag är nervös över:
min föreläsning på onsdag
mamma kommer det gör mig nervös

jaja, det går som det går...