H har missat flygat och sitter strandad i Rumänien - trodde han skulle komma med ett flyg till Prag för att sedan hinna med ett till Svedala.

Jag funderar på varför det pirrar så konstigt i höger ben och hur mycket större min mage kan tänkas bli.

Ikväll ska vi flytta hem till huset,det ska bli så skönt även om allt inte är klart.

Efter jobbet ska lilla O till sin kompis och leka prinsessa, jag ska dricka latte med P och hålla benet högt.

Jag är trött, men ganska glad. Det är fredag och helg.

Min mamma är världens underbaraste!
Hon hjälper mig så enormt mycket just nu -
med huset
med lilla O
med vardagen såsom tvätt, matlagning och diskning.
Jag är så tacksam,
niger och bugar av hela mitt hjärta.
Underbara mamma, tack, tack, tack!

H är i Rumänien.
Livet går sin gilla gång.
Idag känner jag mig så glad!
Bokade in massage 2 gånger, längtar så efter den där avokadooljan, och känslan av avslappning.

Jag är så glad för att jag känner att jag faktiskt gör saker för mig själv, mitt i alltihop:

• går på tidig mammaledighet
• gravidyoga 7 gånger
• massage som är anpassat för gravida
• mina 45 minuter med Helena 1 gång i veckan
• osså teaterföreställningen i Oktober

Idag ska lilla O följa med och lyssna på bebisens hjärta, jag undrar vad hon kommer att säga....

Spännande.

Lugnet efter stormen

borde jag radera det jag skrev igår?
var jag liksom för personlig och orättvis?
vad ska alla andra tycka och tänka?
ärligt talat så bryr jag mig inte om vad andra tycker och tänker (just nu)-
alla relationer har sina problem - vårt är inte ett undantag.

blir H ledsen när jag skriver så här personligt?
när jag fläker ut mig på internet och sätter ord på hur jag känner-
jag älskar h- vill inte såra h - men oh my god, vad han kan trippa på mina nerver ibland.
(och jag på hans)

längtar efter ett glas vin
en bra bok eller en kväll med tjejkompisarna
längtar efter massage
omsorg och omtanke
längtar efter en kram
längtar efter att få sova en hel natt utan nyponsoppatjat och mardrömmar


längtar efter bebis
längtar hem
längtar bort

dagdrömmer om annat

nä, nu slutar jag för idag.
puss och kram som lilla O börjat säga,
puss och kram till er alla
från mig

Fan och hans moster,
ja så känns det.
Argh, vad jag är arg!
Och trött på bristande kommunikation.
Det är ju för f-n omöjligt att få till det känns det som...

Det ser ut som..i huset, damm, damm, damm, verktyg överallt, ingen spis, ingen ugn, ingen el i vissa rum men H tycker inte att det är något problem - klart vi kan bo där..whats the problem?
Och ja just det, klart vi kan ha hans syskonbarn boende där med det gäller ju bara en natt....

Sure honey, what ever you say..eller not????

Jag är gravid, jag är trött, jag har sammandragningar men vad fan, lite dammsugning och våttorkning, dammning och så vidare har väl ingen människa dött av???
Det är väl bara att hugga i....kavla upp ärmarna och göra det med ett leende på läpparna, och sedan på kvällen, (då jag är redo att dö eller föda ett alldeles förtidigt barn) jamen då ska vi vara barnvakt....WONDERFUL!!!!

Självklart, älskling..jag ställer upp! Alltid redo...Allt för dig som jobbar utomlands och får sova i hotellsängar och äta tre rätters på restaurang, som inte behöver kissa tre gånger på natt, ta hand om en liten O som drömmer mardrömmar, som inte behöver hämta och lämna på dagis, tvätta kläder, laga mat, fixa barnvakt, tömma potta, ta hand om trots, har en chef som är ganska puckad, ett jobb som trots allt kräver en viss prestation...

Oj, tycker du att jag är orättvist? - ja det är jag nog, för du renoverar ju faktiskt vårt hem - sorry, men vad fan, jag kokar över...KOKAR ÖVER och just nu skiter jag om jag är orättvist....

Jag förstår att det är jobbigt att renovera när man gör det under tidpress, jag förstår att du vill bli klar, och att du måste jobba utomlands...för att det ingår i din tjänst...jag förstår, tro mig...
och om jag inte vore så arg just nu så skulle jag även säga: Att jag uppskattar varenda spik du sätter, varenda kabel du drar...men det handlar inte om det, det handlar om:

Att du förstår inte mig....

OCH DET SUGER - HÅRT!

Jag vet att jag borde - men jag orkar inte...
Jag vet att jag måste- men jag orkar inte...

Jag är så förbannat oinspirerad.
Känner mig grymt självupptagen.
Skulle bara vilja försvinna in i mig själv ett tag- men det går ju icke.

Ego Eva
Det är jag det.

Anmälde mig precis till gravidyoga,
här ska andas...
andas
och andas...

H kommer hem - berättar att han skall åka till Spanien, Rumänien, Nederländerna, Italien och ev. Azerbadjan...den närmsta tiden.
Han säger att han ska försöka vara borta så lite som möjligt typ måndag till torsdag.

Jag vill bara skrika.
Lägger mig på soffan och gråter, sådär tyst, hör hur giftiga kommentarer siprar ur min mun, undrar vad jag gör här...

H med ledsna ögon, leker koja med lilla O, ska snart åka och renovera vidare -
kramar om mig, säger att han inte vet vad han ska säga eller göra...
Att han renoverar för vår skull, att det ingår i hans jobb att resa osv.

Jag vill bara bort. Orkar inte. Vill inte. Känner mig likgiltig.

Alla förhållanden har sina brister och fel, vårt är inte ett undantag.
Känner mig ensamstående, då så mycket ligger på min axlar-
H är en underbar pappa när han är hemma, han hjälper till, tar hand om osv. men han är ju aldrig hemma...

Min mamma levde så i 25 år, 4 barn och frånvarande man: Skilsmässa.
Tusentals kvinnor lever så, män som jobbar utomlands och kvinnan sköter markservice + jobb, men jag klarar det liksom inte...för jag vill inte leva så.

Jag vill inte leva så men jag vill leva med H.
Det gör allt så svårt, att man älskar någon så mycket, annars skulle man ju bara kunna gå, säga att jaha, ska du ut och resa så mycket -fine...gör det men jag drar vidare med mitt liv....föder barn med mamma som sällskap och köper en tvåa.

Det är ju ingen nyhet att han reser, ingen nyhet alls, det ingår i hans jobb minst 60 dagar utomlands, det är bara det att jag klarar inte av det. Jag kan inte hantera det.
Jag blir alldeles förstörd, uppgiven och kall.
Otäck känsla.

Hormoner i rubbning, en kropp som inte gillar att vara gravid, en 3 åring som vill bestämma, bor hemma i mammas lägenhet i väntan på att hemmet ska bli klart....
Det är för mycket och jag är mer än ledsen i ögat.

Imorgon är det förhoppningsvis en bättre dag, eller?

en sådan glädje!
jag har bokat biljetter till teaterföreställningen "Blommor av stål"
älskade den när jag var yngre,
grät floder och kände mig så levande när jag såg den-
nu ska den ses på teater
med mamma, systrar och P

nice!

very nice.

att bara få komma ut,
att gå på teater
lovely!

ikväll åker vi till Mora,
bröllop imorgon,
dans på bygdegården och människor från förr-
(alltså från min egna ungdomstid)
barnfrihelg

jag ska njuta..................

har kollat upp gravidyoga- ska boka in 8 gånger.
jag är på gång, försöker vända regnet inombords
och det känns kanon.

puss e

Tårarna bara vällde fram igår kväll.
Jag var så trött, kände mig övergiven och frustrerad.
Åt soppa på burk medan tårarna rann -
ringde H som stannade upp i sin stress och lyssnade
- vi pratade en stund, allt kändes lite bättre när vi lade på.
Jag fick lite mer energi att orka ännu en kväll.

Det handlar inte om att O är ovanligt krävande, för det är hon inte, hon är super go, pratar i ett, vill gosa, går på toaletten, vill bygga koja och vill ha uppmärksamhet som vilket barn som helst.
Det handlar om att jag inte orkar.
Att jag brister, drunknar, och blir en mindre rolig mamma att vara med och det gör mig så frusterad och dåligt samvete kommer som på posten eller som ett sms.

Jag vill ju inte vara sådan. Jag vill vara en bra mamma. En som orkar.Ja ni vet.

Men för att vara en bra mamma måste jag få paus ibland, ligga och dumglo på tv, gå i väg en stund ensam, bara vara en stund och dela ansvaret med någon. Graviditeten gör sitt. Utslagen som fortsätter att komma gör sitt. Renoveringen....gör sitt.

Någon annan dag, en annan tid....då kanske jag hinner ta igen mig lite.

Puss E

Det regnar

Ja, det gör det...
Regnet fullkomligt vräker ner och så länge man stannar inomhus, så är det ganska mysigt.
Lilla O är hos Morfar, vi ska sova där i natt livet i en kappsäck...
Känner mig rastlös, kan inte komma till ro, längtar hem, längtar bort..vet som sagt varken in eller ut.
Igår var jag sådär dödligt trött, medvetslöst trött, vill bara ligga på soffan och sova, idag är det lite lite bättre, bebisen gör looping i magen, det kliar inte lika mycket, och har spanat tapeter på internet och hitta några som jag kan tänka mig...

Hs moster ringde och sa att hon skulle komma och ta hand om oss när bebisen kommer, otacksamma jag fick panik och ringde H och sa att det fick hon inte alls det...Jag vill vara ensam med H och lilla O när vi blir fyra, jag vill bara vara familj. H sa att jag inte skulle stressa upp mig och att han skulle prata med henne....

Jag skulle kunna äta smågodis mest hela tiden, det är så himla gott, skit i mat, ät socker - massor av socker!!!! Letar gravidyoga kurser, profylax och grejer funderar på att ringa till Dig, E och be dig om en privatkurs....förstår inte hur jag ska hinna med det....mitt i renovering, sista dagarna på jobbet, Hs utlandsresor osv. Min andning suger. Så är det bara.
Letar barnvagn på internet, vill så gärna ha en kronans....tycker att de är super coola..samtidigt som jag ev. kan få låna systers vagn...det blir grymt mycket billigare...och vi vänder ju på varje slant just nu...(så går det när man inte tar lån)

Nä, nu ska jag ta och jobba lite, koka kaffe och dricka med massor av mjölk.
Glöm inte att titta på Midsummer Murder...

Första dagen på jobbet och det känns som koma i huvudet.
Trött, trött och så kliar det som bara fan....(har fått mystiska utslag på större delen av kroppen-läkaren vet inte vad det är...vattkoppor eller bett, eller vad? Jobbigt är det!)

Längtar efter H, längtar att få flytta hem igen, längtar efter mammaledigheten, längtar och längtar och klappar på magen.

Känner att jag behöver en välbehövlig paus från jobbet, ska unna mig att känna efter vad jag ska satsa på efter mammaledigheten, vad vill jag göra, vad behöver jag göra?

Saknar mitt aktiva liv, samtidigt som jag inte orkar vara aktiv.
Saknar mina vänner, samtidigt som jag inte orkar umgås.

Dubbel.