Godnatt världens bästa...

..den meningen säger H varje kväll då John Blund kommer- Godnatt världens bästa!
Det känns så skönt att höra de tre orden, så ombonade -tryggt på något sätt.

Just nu upptäcker lillebror världen med hjälp av sin gåstol. Igår kunde jag känna hans första tand, längst fram i nedersta käken. Lillebror är en glad kille - han verkar liksom cool. Lugn och nöjd med livet - fast inte tråknöjd utan liksom nöjd och nyfiken. Och han vill framåt precis som sin storasyster.

För första gången sedan vi flyttade till huset, kan jag till hundra procent säga att jag är glad för det.
Jag vet inte varför, men jag känner mig så himla glad och till ro med att bo här. Kanske för att jag nu spytt ur min galla över motorvägen och genom att ventilera min åsikt kring den- så känns den liksom ok den med. (Ok- handen på hjärtat den hade gärna fått ligga någon annanstans).
Jag tycker att det är rofyllt att gräva, klippa, kratta - att se storasyster promenera runt med dockvagnen och småprata med sig själv eller lillebror som ligger på en filt och upptäcker världen.
Se H möta sina övermannar i form av gigantiska rötter- hela familjen samlade, pysslandes och levandes- möts över ett glas saft eller kring grillen.
Folk som kommer och går, tittar in över dagen, eller i fem minuter- jag bryr mig inte om röran, så länge toaletterna är rena så skiter jag i resten- folk får ta oss som vi är.
Stökiga, röriga, pratiga men förhoppningvis också generösa, öppna och trevliga.

Jag har inga andra ambitoner just nu, förutom att försöka ta dagen som den kommer- leva i nuet och få bort så mycket sly som möjligt från tomten.

Lillebror sover, och jag dricker halv ljummet kaffe ur en röd mamma muminmugg, ska snart gå och äta lunch med en gammal vän.

Känner att trycket över bröstet börjat lätta en aning.
Det är inte lika tungt att andas.
Det blir nog bra, det måste bli bra, jag klarar det här med, jag är inget offer - jag är stor nu, stor och mamma.

Och jag har vänner, nära och underbara- kloka och vackra- mina ventiler.

Kompisar (Har inga) Så stod det i avskedsbrevet. Den raden har ekat i mig, kompisar (har inga) -fy fan så hemskt - FY FAN så sorgligt.

Men jag har vänner. Tack gode gud för det!

I helgen försökte en av mina familjemedlemmar begå självmord.

Och det är som om jag har hamnat i ett vakuum.
Som om jag fryst till is inuti -
samtidigt som det värker och spränger.
Jag vill bara gråta - men kan inte.
Det går inte.
Jag förstår inte varför det har fått en så stor betydelse - men det har det- och det känns nästan som om jag ska drunkna.
Jag har svårt att tänka klart, känner mig irriterad på min omgivning, vill dra mig undan och försvinna bort.
Konstig reaktion kan tyckas. Det är väl nu som jag bara borde gosa in mig, hålla om och vara närvarande. Pussas och kramas, älska och bli älskad - men jag vill inte. Kan inte. Orkar inte. Det gör ont inuti mig. Jätte ont.

Fy fan, tänker jag i det tysta. Fy fan.
Ilska, sorg, vanmakt, rädsla och ensamhet.
Jag räcker inte till. Inte för mig själv, inte för mina barn, inte för andra och vad ska hända nu då?

Efterspelet känns som ett rävspel. Jag vet att jag utsetts till en av spelarna, ingen har frågat om jag vill - jag bara ska- ta ansvar och se till att alla med spelare finns kvar på spelplan. Stötta och uppmuntra. Coacha. Såsom jag alltid fått göra.
Du måste krama honom, du måste åka och titta till henne, du måste ta hand om....

Jag måste ingenting. Jag vet det. Jag MÅSTE ingenting. Eller?
Om jag inte gör, utför - så får jag ångest. Å.N.G.E.S.T.
Det river och sliter i mig så in i norden.Det är som om jag ska drabbas av en förbannelse och dö...så illa är det.

Ja, så djävla illa är det.
Jag längtar tills torsdag. Till mina 45 minuter. Kanske kan jag gråta då? Kanske- jag hoppas.

Känner mig så nere idag - tung liksom.
Jag vet att det inte är så konstigt att jag känner som jag känner.
Jag vet det.
Imorgon är det en annan dag.

Semester

Måndag- Annandagpåsk-femte dagen i Schweiz och solen skiner.
Det är så skönt att komma bort, att kunna titta ut genom fönstret och se något annat än bullerplanket i Lahäll. Höga berg och vinodlingar så långt ögat kan nå. Obeskrivligt vackert.

Semester med familjen- hos en annan familj- ja inte kan man säga att det är lugn och ro men dock semester- för semester kan ju innebära så mycket- för visst unnar man sig ett glas rosé i solskenet..dock med en bebis hängande på ena armen, och en sambo som springer runt efter barnen som har svårt att sitta still.
Fransk meny och huset vin, gigantiska varuhus - med ett gigantiskt hyllplan med olika slags puddingar- diskussioner om vilka viner man bör dricka- vackra byar, "svärfar" som promenerar till bageriet på morgonen och köper baguetter...(som jag förvisso inte kan äta-men men) mycket skratt i magen och för det mesta (faktiskt) barn som håller sams, påskharen hittade till och med hit- och lämnade stora stora ägg fyllda med godis och självklart lämnade han/hon senapssill till oss vuxna- vilken tur!

En dag gav vi oss upp till Bergen, i gympaskor och utan solskyddsfaktor- AMATÖRER.
På vissa ställen sjönk man bokstavligen ner till midjan i snön, och jag med lilleman i bärsele- det var faktiskt riktigt scary ibland- men som vi skrattade och tillslut hittade vi ett mysigt torrlagt ställe där vi hade picknick bland vildvuxna krokusar. Så himla fint.
Sen hade vi tävling om vem som blivit rödast- jag, eller H eller svärfar- tur att lillebror låg i skuggan och att O har långt hår och lång lugg....Svärfar vann- fast jag låg riktigt risigt till.
Nu glömmer vi aldrig solkräm igen. (Tror jag)

En dag tog vi båten över till en fransk liten pittoresk by, strosade runt och barnen åt crepe och vi andra fisk på en mysig utservering. Det är dyrt här- jag försöker att inte tänka på alla pengar som liksom bara försvinner, för det kostar att leva i Schweiz, speciellt om man inte tjänar som en Schweizare.....en barnmatsburk gick på 40 kronor, ett kilo potatis 40 kronor...det är liksom hutlöst och lite ont i magen varning! Därför känns det mycket bättre i Frankrike, där allt är lite billigare- eller tom mycket billigare! H säger åt mig att släppa det, att det bara är att gilla läget och njuta - för vi är på semester. Så jag försöker följa hans råd- men det blir lite svårt när man ska dela shopping notan med hans syster familj, då de köper dyra viner och blöjor och annat skit- som vi inte har ngn glädje av.....då känns det liksom lite surt- men att ens föra på tal att vi ska gå igenom kvittot...det går liksom inte. (Jag försökte lite fint men det gick liksom inte riktigt hem) För vi bor här gratis.
Bara gilla läget. Så är det. (En annorlunda yoga eller mindefulness övning eller?)

Imorgon ska vi eventuellt åka linbana upp i bergen, och se på en vacker fästning. Jag tror att Geneve och Lausanne får vänta tills nästa gång vi kommer tillbaka. För tillbaka lär vi komma.
Nä, nu ska jag koka kaffe och äta frukost med utsikt över Mont Blanc...eller hur det nu stavas.
Kram på er/E

Väskorna packade, passen ligger på bordet.
Ska bli så skönt att komma iväg en stund.
Andas tillsammans, dricka lite rödvin och snacka skit.
Se annat än bullerplank och rödgula bollar.
Två länder på en vecka.
Jag tror att påskharen hittar dit också!
Annars får den väl lägga ägg här på gården.

Glad påsk på er alla,
stor kram e

Vit dopklänning och mörk blått band.
Smått virrig men godhjärtad kvinnlig präst.
Nära och kära - några mindre nära - några mer kära.
Händer på huvudet, vatten på pannan.
En leende W som suger på en plastleksak.
Tillåtande stämning, barn som kryper, klättrar, pratar och frågar- underbart!
Stinky och glutenfria kakor.
Mer barn spring och smulor på golvet.
Solen som skiner, presentpapper som prasslar.
Personliga presenter - ingen den andra lik.

En härlig dag- en vacker dag.

Det handlade om solsken

Så allt handlade om solsken,
om strålkastare som går av och på.
När sanningen kliver in, ramlar saker på sin plats
och ett konstigt, smått obekvämt, lugn lägger sig.
Jaha- är det så här det känns eller inte känns tänker jag och
jag anar att paniken står runt hörnet.
Jag kan höra den, för den flåsar....tunga tunga andetag.

Det handlade alltså om solskenet, om att inte stå i skuggan.
Om att få vara den som solskiner på eller som strålkastaren punktmarkerar.
Insikten handlar om att jag alltför ofta i min relation till H
står i skuggan eller bakom scenen och väntar,
väntar och väntar...osså dyker solen upp eller så får jag stå på scen och ta, ta, ta-
jag känner mig älskad. Att solen sedan går i moln, och min replik är över- det spelar ingen roll..jag lever för de stunderna. Har alltid gjort. Har alltid gjort - enda sedan jag var liten. Min pappa reste jämt, kom jämt hem sent- det dök alltid upp en massa andra saker som han var tvungen att göra, tusen andra projekt- men såsom jag dyrkade honom- för han såg mig- han kom hem och såg mig!!! Strålkastaren bara flödade. Men nu som vuxen inser jag- han var inte där för mig. Det var inte han som plåstrade mitt knä, höll om mig när jag var ledsen, gick till läkaren, köpte min kläder eller gav mig mat. Min pappa var nog egentligen mer frånvarande än närvarande. Men gud som jag älskade honom. Min mamma fick sällan någon strålkastare på sig, hon fanns bara där i det tysta och gjorde allt grovjobb. Skötte all markservice. Efter 25 års äktenskap lämnade min pappa min mamma för en annan kvinna.

Fy fan vad sorgligt. Så djävla skit sorgligt. Det känns som om jag upprepar mönstret. Och det vill jag inte, jag VILL inte bli som min underbara mamma. Jag vill inte. Förstår ni`?

Jag har behövt så lite, slår det mig, tagit de smulor jag fått, men nu vill jag ha mer.
Jag vill ha så himla mycket mer. Jag vill bli lyssnad på, efterlängtad och prioriterad.
Jag vill vara viktig. Älskad och ompysslad. Respekterad och uppvaktad.
Jag vill inte, nej jag orkar inte vänta- inte en dag till. Aldrig mer. Så känns det.

Jag vill inte bli gammal och bitter, tom och kall, trösta äta i det tysta och gå upp 20 kg, jag vill skratta med magen, och känna mig värdefull - det vill jag och det tänker jag sträva efter.
In med mer solsken, in med mer strålkastare- för här är jag!

Jag vet inte hur, men det måste ske en förändring.
Jag är värd mer än det här. Så är det bara.

Hoppas ni har en underbar dag i solen!
/E