Låter boken (Energitjuvar) vila ett tag - stod för mycket sanningar som jag inte är beredd att hantera - river upp för mycket - och skapar ett inre kaos.
Skört behöver inte bli skörare om man så säger.
Vi kan väl prata om det sa H, men jag kände att jag inte ville. Dumt kanske. Men jag går på gammal erfarenhet, att han inte förstår utan bara blir ledsen och just nu orkar jag inte det.
Jag vill värna om oss.( Jag vet att de största förändringarna görs efter en kris men inte just nu, inte just nu...)

För var dag som går blir jag mer och mer medveten känns det som, "den blind som kan se" det är ett led i terapin - att bli medveten om vad som skett, vad som sker och vad som komma skall -det är gott nog- så säger hon min terapeut. Sluta att ha så bråttom E, säger hon- man behöver inte ha bråttom - allt har sin tid och sin plats - ingenting varar för evigt. När det är dags, är det dags. Du måste lära dig att se och förstå gamla mönster, när du gjort det kan en förändring ske.
Och sakta och relativt motvilligt har jag börjat landa i det.
Saker och ting kommer att lösa sig, jag kommer lära mig att ta mer plats, stå på mig, våga säga ja eller nej, inventera i relationer osv. men inte pang bom bara sådär- jag kommer inte skrika halleluja och allt kommer inte lösa sig på en gång- det är bara lika bra att acceptera det.

Jag som längtar så efter att resa, börjar inse att livet är en enda lång resa - upp och ner, hit och dit - även om jag rent fysiskt inte kanske kan ta mig till olika platser, så pågår ju min resa hela tiden..bakom bullerplanket i Lahäll.
Säga vad man vill om det, men så är det....