håll med mig - du måste hålla med mig...

Sitter där i den bekvämma fotöljen, känner mig tjurig,
vill få med håll om att det jag säger är rätt.

Får inte det - hon är neutral.

H sitter där lugnt mitt emot, flackar som vanligt med blicken när han är osäker.
Det slår mig att hans ögon är verkligen blåa. De är vackra.

Tårarna bränner bakom ögonlocket, känner mig så trött, så uppgiven - men det känns som om varken hon eller han förstår det.

Jag vågar inte lita på att H ska ta tag i sakerna som han lovar, jag vågar inte tro på en förbättring och jag vet inte hur vi ska kunna komma vidare med denna barnsliga tjurighet som råder mellan oss. Öga öga tand för tand. Det är vi.

Men allt är inte dåligt mellan oss, vi har bra stunder, roliga stunder, mysiga stunder - tillsammans stunder. Det är vardagen och dess olika ansvarsområden som vi inte får ihop.
Det går liksom inte. Vi möts inte. Vi kommunicerar inte och när bägge två är trötta och slitna blir missförstånden stora som berg.

Det är knepigt. När man inte är trött så är det lättare att bita ihop och kämpa på men utan energi så bir det lätt så fel.

Vi är inte ensamma om det här - vet inte om det är en tröst eller bara fakta.

När jag sitter där slår det mig att jag vill ha medhåll - jag vill att hon ska titta på mig och ge mig bekräftelse över hur idiotiskt han tänker, att hon ska spänna sina snälla ögon i honom och säga åt honom att hörru du du...nu får du ta och vårda din sambo lite mer.....men som sagt hon sitter där, ler och ställer frågor....Yrkeskadad som jag är känner jag att jag granskar allt hon säger, och sitter där mitt i allt och tänker - men vad fan var det där för fråga? Varför pratar hon om sitt barnbarn mitt i allt?

Japp, det är knepigt.

Samtidigt kan jag känna en stolthet över att vi sitter där, jag ser det inte alls som ett nederlag utan som att vi tar oss på allvar...och bara det är ju stort i sig....

Rom byggdes inte på en dag och inte vårt förhållande heller....

Det var allt för idag.
Over and out

Högar med vita papper

Högar med vita papper pga av sjukdom ligger på vårt bord.
Täppt näsa, rinniga ögon, svidande hals - jag
På golvet med skadad rygg (igen) - H
Pencillin och därför pigg - O
Så ser vårt liv ut en vanlig måndag - en sjukdag hos trasiga familjen.

Högar med vita papper används säkert för att torka tårar.
För en av mina vänner blev denna dag en sorgsen dag, då hennes styvfar dog.
Tänker på henne, tänker på hennes mamma som mist en livskamrat, tänker på hela familjen.
All sorg, all smärta när man tvingas ta adjö av någon som står en nära.
Alla vackra minnen.
Kramar till dig, A.
Jag finns här.

En annan väns mamma ligger på KS med cancer i ena lungan och i ryggen. Det är en kamp mot tiden.

I fredags föddes lilla Melwin.

Gud ger och Gud tar.

Ibland behöver man perspektiv på saker och ting, speciellt då ens egen liv känns som en tung uppförsbacke, kanske ska man stanna upp och ta en paus, andas och se sig som där man står.

En förkylning går över, en rygg blir bra -

/E

Stum möhippa

jag har tappat rösten.
jo, det är sant - pratkvarnen Eva har tappat rösten och sitter här stum och ser på omvärlden.

så himla trist.
alla som känner mig vet att jag älskar att prata-
jag ÄLSKAR att prata -
om allt och inget.

Stumheten infann sig lämpligt (läs olämpligt) under min väns möhippa - hemma hos mig.
Satt där mitt i ett homeparty, glada människor och bara vill vara delaktig men nops, icke nicke, jag insåg att när jag själv inte kan prata så känner jag mig inte inte delaktig...
Kanske vill en högre makt säga mig ngt - att jag borde knipa käft oftare? Lyssna mer? Att man finns fastän man inte hörs?

Jag förstår poängen men kommer ändå att prata så fort jag bara kan, för det är sååå himla kul.
Insåg att jag inte alls förstår dem som själva väljer att vara tysta, ni vet dem som kan sitta på en fest och bara titta, skratt och så men inte säger ngt....utan bara är tysta.
Hur kul är det på en skala?
Dock är det tur att vi alla är olika. *ler Desto mer utrymme för mig och mina pratkvarnskollegor...

En tjej på möhippan, blev sådär kanon pinsamt full och var och varannan mening som hon sa till mig gick ut på att jag skulle bjuda hem henne eller börja umgås med henne oftare...
- Jag tog lite likör av dig, men jag kommer över någon helg med likör hemifrån mig så kan vi ju umgås....
-Jag känner inte lilla O så bra som jag skulle vilja göra - vi måste börja ses lite oftare...
-Vilken bra trädgård - perfekt för barn - jag kan ta hit mitt barn så kan vi träffas allihopa....
- Jag och X kommer gärna över på middag någon kväll, vi kan ta med mat...
- Skulle vara trevligt att basta någon vardagskväll...

Så här skulle jag velat säga:
OH MY GOD - SHUT UP!
Stackars lilla människa - jag vill inte umgås med dig- super elakt men brutalt sant.
Jag har inte tid, ork, energi eller utrymme i mitt liv för dig - vi är helt olika personer.
Och med det menar jag inte att jag är en bättre människa än dig men jag vill bara inte. umgås med en människa som förvandlar allt man säger till skitsnack, allt man gör eller säger omvandlas till hänt extra och hela omvärlden får en helt förvriden bild av en.....så nej tack mitt liv är bra precis som det är....

Men stum som jag var och även om jag hade kunnat prata så sa jag ingenting, låtsades som om jag inte förstod pikarna även när hon till och med sa Att öh, jag pikar ju dig....
Spela dum tänkte jag, låtsas som ingenting. Skapa inga konflikter.

En dag kommer jag nog skapa en konflikt och hon kommer inte förstå någonting.
Så som när jag påminde henne om alla översittarsaker som hon utsatte mig för när vi var små- som städa mitt rum, håll mig sällskap på toaletten, osv....det kommer hon inte alls ihåg och därför har det aldrig hänt.

Konstigt, men som sagt vi lever i två olika världar, vi är två olika personer..och vi väljer våra egna sanningar.

Kram från en Stum E

Ny på jorden!

Idag blev jag moster till Harald Melwin Theoder kl. 05.51
3395 gram och 50 cm

Så kul!

bettsken med bitmärken i

jag har tänkt på en sak, gått och grunnat i det tysta
varför känns det så skamligt att säga att man inte mår bra?

jag mår inte bra

min bettskena har bitmärken i sig, skåror som visar att jag pressar tänder och jag har konstant ont i överkäken

så när vänder det, tänker jag, när blir jag mitt gamla glada jag igen den som orkar och vill engagera sig i omvärlden, den som vill vara med där det händer, den som skickar kort och gulliga sms, svarar på mail samma dag som jag fick dem, varför är det så knepigt att vara mig just nu?

och varför skäms jag över att vara jag just nu?

skör, ja som jag skrev en gång tidigare: jag är glad att huden håller ihop.
för själv känns det som om jag ska rasa -
känns som om jag skulle behöva en enkel biljett till Indiens öken, bara sitta där på en sanddyna och dricka chai medan solen går ner...och få tid att reflektera.

jag vill värja mig från omvärlden, orkar inte med andras tyckande och tänkande, känner att om någon mår dåligt så går deras ångest rakt in i mig och jag orkar inte det just nu....
jag orkar inte med.
så enkelt är det.

Avslutar med en låt som jag älskar, skriven av Eva Dahlgren

Här är jag min kära
helt utan masker
här är jag min älskade
med alla later och laster
jag orkar inte ljuga för dig
för är det så att du vill älska mig
så kan jag inte spela
jag har nog med att överleva
och vet att du kan få mig
till mer än bara det

Jag kommer igen/e

Det blir inte alltid som man har tänkt sig
som idag, då jag skulle varit inne på utbildning inne i stan och lära mig en massa så fick jag stanna hemma med snorig,hostig, febrig och ögoninflammtionig liten O.

Helt okej. Ärligt alltså.
Det är som det är.

Känner ändå att jag behöver en paus från ett hektiskt liv.
Bruna mysbyxor, osminkad och en ändå rätt så glad liten O trots geggiga ögon, rinnig näsa och feber...hon är så himla glad typ jämt.
Solskensunge.
Som hon pratar (undrar vad hon fått det ifrån?) i ett och numera börjar man till och med förstå vad hon säger, inte allt men en del ord, och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Fy bubblan vad jag älskar.

Personer jag tänker på:
Mamma - jag hoppas verkligen du har det bra på din bussresa till Irland. Att Du njuter och att du skrattar med hela magen!
Två bra men mycket klantiga personer i mitt liv: Sorgligt är ordet - men även detta går över....Det måste gå över så är det bara, livet är för kort. Bitterhet är inget att eftersträva: let go!
Stora syster Ls bebis i magen: Vem är du? Vi längtar efter dig här ute i världen - du är välkommen nu!!!

Puss E

jag har äntligen äntligen tagit ett beslut och skickat det med posten
fylls med lättnad
nu blir det som det blir
spännande
läskigt
lite modigt
lite vemodigt
man vet vad man har men inte vad man kan få

underbar härlig vän över på kopp te
samtal om livet, att våga leva, att våga vara den man är, med sina brister och fel, sina styrkor och sina svagheter, om framtiden och det förflutna

härlig närhet utan fysiskhet så kan jag känna med denna vän

vi möts i våra virvelvarv av kreativa tankar
bekräftar
och jag åtminstone känner mig mindre ensam,
mindre fel utan mer rätt och mer mänsklig

jag har en vän som är som jag
så olik mig men ändå så lika

tack för att du finns
tack för att du delar
tack för att du är du

(vi syns om ett halvår)

måndagskväll

bara jag och lilla O hemma
O knaprar på kex och vill bygga koja
jag vill dra på mig mysbyxor och glo på såpor
men man kan ju inte alltid få som man vill -
sånt är livet.....

....det känns lite lugnare här hemma mellan H och mig....
..som om vi båda möts och ser varandra med lite andra ögon..
hjärtat känns lättare och tankarna lite klarare....solen bakom molnen tittar fram.

allt går om man vill och vi vill - verkligen!

ser fram emot resan till Spanien, att dricka cava på balkongen när solen går ner, känna sanden mot tårna och se nya platser...få ny energi och slippa vardagsstress och tristess....

det blir bra.
jag vet det.

Du

Därför föll jag för Dig:

• Dina stora ljusblå ögon
• Dina skrattgropar
• Ärret på din läpp
• Din hand i min
• Din då långa lugg som man fick föra åt sidan när man skulle se dina ögon
• Din gröna jacka
• Tryggheten jag kände vid vår första kyss
• Du utstrålar godhet och sorgsenhet

Därför älskar jag Dig:

• Din snällhet
• Du utvecklas
• Du är händig
• Du utmanar Dig själv och Din omgivning med allt från töntiga musiktävlingar (där du själva bestämmer reglerna allt eftersom) till att bygga saker
• Du vågar göra saker Du är rädd för - för min skull
• Du skrattar med magen
• Du kan njuta för stunden och leka
• Du är intelligent
• Du försöker möta upp utifrån Dina förutsättningar
• Du är en fantastisk pappa till vårt barn
• Du är påhittig
• Du är varm
• Du är kramgo
• Du är sexig
• Du ger inte upp

I vardagen glömmer jag bort allt det där, jag ser Dina brister med förstoringsglas och fokuserar på helt fel saker. Men i själverket så älskar jag Dig, jag vill leva med Dig och jag vet att även denna storm kan och ska vi rida igenom.

Tillsammans.

Alltid

Din E.

Tusen bitar ...
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har bli'tt våta.

Det sägs att det finns alltid nå'nting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket,
men man vet så lite om sig själv när ångesten och ensamheten kommer.

Textstycken tagna ur låten Tusen bitar......

känner mig arg
super ilsken
men bakom all ilska känns det så himla ledsamt
som om tusen tusen tårar bara forsar ner
och jag är rädd att jag ska drunkna

vi trampar vatten
vi trampar och trampar och försöker nå varandra
men det är svårt att få ett bra grepp kring den andres hand, när man själv är så fokuserad att hålla sig flytande

mitt i allt känner jag mig så barnslig
som en trulig surig liten barnunge som hävdar min rätt bara för att

men samtidigt så känner jag att jag fått nog - lite:
"Älgarna demonstrerar- älgarna har fått nog...."

Snyft och Grr på en och samma gång - smått schizofrent minst sagt

En bra dag

så kan man liksom sammanfatta den

Mötte upp en gammal vän på t-centralen
tillbringade större delen på centralbadet
terminalbad, bubbelpool, ångbastu och massor av prat
två glas vitt vin - ännu mer prat.

Skratt, allvar, förtroende, vänskap - wonderful.

Varför gör man inte sådant här oftare?

Det är inte att vi har sagt för mycket ja till den andra och till gemenskapen

utan att vi har sagt för lite ja till oss själva (Jesper Juul)

Så sant, så sant - åtminstone för mig, i min relation till H.

Jag hör mig säga ja men menar i själva verket nej.
Säger jag nej så drabbas jag av dåligt samvete.
En stor tung molnande klump i magen.
PANG.

Det kan handla om banala vardagssaker till stora beslut - privata Eva har inte lärt sig att ta hand om sig själv, mina gränsvakter måste gått i strejk, eller så har de gett upp och låter nära och kära passera så som de vill.

Nu är det dock dags att de vaknar, att de inser fördelen med lite struktur och ordning, att de tillsammans med mig lär sig att stå i rad, att säga nej och säga ja gemensamt och mota skulden till grinden.

Jag är värd det.
Mitt förhållande är värd det.
Livet blir mycket bättre då.

GIVVAKT! /E

Gul muminmugg i min hand, smaken av kaffe.
Ännu en ny dag.
Vackra vita blommor som vajar med vinden.
Grönt gräs.
Sol.

Det är vår och det är härligt.

Smutsig liten O - skitiga barn - lycklig barn?

Känner mig skör.
Glad att huden håller ihop.

Det vänder nog snart.
Ska lägga mig och blunda i solen -
somna till motorvägens sus...

Efter det ska jag börja försöka igen,
det är synd om H som kämpar by himself,
jag är skyldig att möta upp.

Så är det i en tvåsamhet -
man ger och man tar.

Skönt att veta att H vill och tar rodret när jag inte orkar.
Tryggt.
Kärleksfullt.
Framtidsstärkande.

Det är därför jag valde den gula muminmuggen för den symboliserar glädje.
Stor klunkar halvljummet kaffe och massor av gläjde.

Det vänder.

känner mig så förvirrad
svårt att tänka klart
ligger här på sängen och hör livet levas bredvid mig
orkar inte gå upp
orkar inte röra mig
orkar ingenting

känner att jag har så mycket jag skulle vilja säga

men jag är så trött på att orden kommer ut fel

eller att mottagaren inte lyssnar

vill fly från mig själv

vill hitta tillbaka till den jag en gång var

vem var jag?

känner mig labil

gråter för allt och inget

känner allt och inget

splittrad

älskar - älskar inte

älskar vem?

orkar inte ens tänka klart tanken

vill inte tänka klart tanken

kan inte tänka en klar tanke

är så gränslöst trött

sååå gränslöst trött

när blir det min tur att få sova

utan sömn kan man bli deprimerad

jag känner mig deprimerad

kanske är jag deprimerad?

vill men orkar inte vara trevlig

grinighet från båda sidorna

jag förstår att parrelationer rasar i bitar

jag förstår de som väljer att ge upp

jag förstår så innerligt

för allt handlar inte om kärlek

jag vill inte ge upp

jag tänker inte ge upp

även om det känns svårt att andas

även om det nu känns så tröstlöst

tänker stilla: imorgon är det en ny dag,

imorgon kanske det blir en bättre dag,

imorgon kanske vi fått sova,

imorgon kanske rösten låter glad när munnen öppnas

för vi älskar ju varandra

massor

ja, jag tänker så

ja, jag hoppas så

ja, jag vill det så gärna

för jag älskar och tror

att någonstans där bakom tröttheten,

grinigheten,

irretationen,

småsinheten,

och bakom klädeshögarna,

damtussarna,

disktrasorna,

obäddade sängarna,

vems tur att ta ut soporna,

osv. så finns vi där - lite kantstötta men dock vi så som vi alltid varit.

det gäller att stå ut

att trampa vatten

att ta djupa andetag

gråta ut

torka tårarna

och kom igen

vi är värda det