2007 - Reflektioner

Sista dagen på år 2007, 7 år sedan milleniumskiftet, fan vad tiden går fort?

Det har varit ett utmanade, känslomässigt och stundvis riktigt tufft år.
Hs halsdiskbråck, mina nya jobb: heltid plus lite till - nya arbetsplatser, personalgrupper, chefer, socialregler, statistik, svärmor som bryter benet, Lilla Melwin som kom till världen, spaninenresan, bli gravid - missfallet (alla drömmar, känslor, fysisk smärta, sorg och ensamhet), Hs arbetsresor, brist på egentid, frustration, längtan efter något nytt, separationen, försöka på nytt, familjerådgivning, egen terapi, nya jobb igen. Plus sorgliga saker som hänt mina nära och kära.
Oj oj oj, inte undra på att jag känner mig lite slut.

Jag har bestämt mig för att inte avge något nyårslöfte, det omvandlas bara till ett dåligt samvete, dock har jag en lista på saker som jag anser att jag bör försöka få ordning på under 2008:
Mig själv, psykiskt och fysiskt.
Vår relation - inte så mycket känslomässigt, men rent praktiskt vardagsbestyr och ekonomi, lite romantiska dejtar skadar ju inte heller.
Mindre stress och mer närvaro mentalt hemma
Mindre datatid (hemma)
osv.

Positiva saker under 2007; är att jag insett att jag är en väldigt modig människa. Jag vågar, jag hoppas och jag tror. Jag ger inte upp och jag vägrar acceptera att livet ska vara på ett visst sätt -
jag försöker alltid och om jag inte riktigt fixar det själv, så ber jag om hjälp. Det är jag stolt och glad över. Det gäller både på jobbet och privat.

Ikväll ska jag grilla med vänner och släkt. Äta och dricka gott. Jag hoppas jag får skratta med magen och att H finns i närheten av tolvslaget och ger mig en ordentlig puss.

Tack till er alla som finns i min närhet, som tror på mig, som håller min hand och kramar mig på avstånd när jag tenderar att försvinna ifrån er.(jag vet att jag har en tendens att isolera mig och försvinna: det betyder inte att ni inte är viktiga för mig!!! Ni är enormt viktiga för mig. Jag bara är sådan!)

Gott nytt år till er alla underbara och unika,
livet är till för att levas och jag är glad att jag får leva det med er!
Kram kram e

Känslan av lakan mot min hud,
kudden under nacken,
vetskapen om att man snart ska släcka lampan
och att man kan bre ut sig i sängen - den är underbar!

Vi softar mycket här hemma.
Glider runt som zombies,
jag i mina rosa plyschbyxor,
H i träningsbyxor,
lilla O i långkalsonger och diverse olika tröjer som byts ut under dagen -
familjen sunk.

Letar recept till vår lilla nyårsmeny, funderar på en a la Eva tapas - små rätter eller skaldjursgryta?
Champange ska svärfar inhandla..får försöka städa lite tills nyår, köpa små stjärnor att strö ut på bordet, duka fint, tända ljus, äta gott och smälla raketer....
Vi blir nog bara familjen, H syster med man och barn, svärfar osså vi, kanske kanske kommer några vänner - de är hjärtligt välkomna i sådana fall.
De får ta det som vi har det, och det vet jag att de gör....

Puss en mycket gladare E.

PMS

Idag har vi inte utbytt många meningar utan att jag har exploderat.
Jag är på så dåligt humör. Sådär riktigt skit dåligt humör och nästan okontrollerbart -
det låter som om jag avlossar ett skott när jag pratar- pang du är död - för att du tilltalade mig.
Försöker läsa på lite om pms, har ju fått recept utskrivet men har inte ens hämtat ut tabletterna -
inbillar mig att jag ska klara av det själv. Men hur bra går det?

Inte så bra alls.
Så det blir väl till att börja knapra tabletter, och kanske så slipper jag detta mörker.....

Natt natt E

IDAG HATAR JAG MIN KROPP

Idag känns min kropp så himla fel.
Ful, fet, finnig : ja ni gissar rätt mensen är på g och jag är på så dåligt humör.
Skulle bara vilja dra täcket över huvudet och gråta.

Gör små "röra på mig"planer i huvudet, tänker ut promenadsträckor, hur jag ska äta rätt för att gå ner igen.
Jag ser ju tydligen gravid ut. Jaha - Snyggt när man inte är gravid.
Sen att personen som sade det inte har alla hemma alla gånger, spelar inte så stor roll då orden gick rakt in och helt plötsligt känns hela jag hopplös (jag vet att det stavas PMS och jag vet att om en dag eller två så har det gått över...)

Bläigt. Ushigt.

Vi ska till Hs familj idag, tanken är att jag ska shoppa på mellandagsrean med hans systrar, funderar starkt på att skolka, be H om att få stanna hemma. Hyra tjejfilmer och vara osocial.
Äta minimajs och dip gjord på lätt yoghurt. Bälja i mig cola light och böla till någon patetisk kärleksscen, ringa och snacka skit med tjejkompisar och bara vara.

Lockande ? Definitivt!
Genomförbart? Ja, egentligen varför inte?
Kommer jag göra det? Troligtvis inte.....

/e

Dagen efter

Jag överlevde, och stundvis, nej, fel nästan hela tiden hade jag trevligt.
De hade ordnat det så fint - julmat, julgran, ljus, små stjärnor på bordsduken osså tomten.
Tomten som traumatiserade lilla O.
Hon blev så rädd att hon skakade, hon vägrade se på tomten, ville inte ha paket och nästan hyperventilerade ett tag. Vadan denna tomteskräck?
Det blev inte bättre av att hon sedan fick se Jens i fullmuddering hemgången från grannarna - hon var på undervåningen med de andra barnen och hon skrek - gallskrek: Mamma om och om igen men jag fortstod inte ens att det var hon - rösten var en helt annan.
Sedan vägrade hon leka, hon vill bara vara i famnen, helst innanför min hud - hon ville inte äta godis, ingen glass- utan bad om att få gå och sova....med mig såklart osså pappa på andra sidan.
Hon klappade på oss, låg tätt tätt intill oss både och direkt om vi rörde oss vaknade hon panikartat...stackars barn. Stackars stackars O.
Jag skäms lite, men hur kunde jag veta?

Fick höra av en "vänlig själ" att det såg ut som om jag var med barn.
Så här lät den konversationen:
Åh, säg inte att du ska ha barn?
Jag: Nej..jag är inte med barn..
Jaha, det ser ut så...osså fortsätter den vänliga människan: Vadå ska du och H inte ha fler barn? Nä, just det du kanske inte kan få fler barn...det får du ju inse...
Jag blev så ledsen. Jätte ledsen. Sådär obeskrivligt. Vad svarar man?
Jag blev tyst, får då höra : Vadå blir du stött? Får jag inte säga som jag tycker eller?
Svarar då extremt vuxet (borde sagt dra åt helvete) men säger: Jag tycker inte det här är det lämpligaste tillfället att prata om sådan här saker...

Nej, jag kanske inte kan få fler barn - vem vet?
Jag kanske inte kan få fler barn.

Jag vet att jag är dum och ologisk när jag tänker sådana tankar: för vi har ju inte ens försökt efter förra gången. Men jag är som en svamp suger i mig alla dumheter och blir så sorgsen.

På vägen hem i natten ( jag kör) pratar H och jag. Om hur andra vuxna i vår närhet förstör för oss, hur de lägger sig, gör bort sig och skapar ont i maget känslan hos oss båda.
Det var ett bra samtal, känner mig ännu mer nära H.
Vi finner varandra, fattar varandras händer och visar att vi finns där.
Speciellt H, han finns där, han lyssnar, försöker och står bredvid med sin hand i min.
En underbar känsla.

Saker som fick mig att skratta (med hjärtat och magen)
Lilla O fick en present som var tillför en 6 månader + en aktivtetsleksak till barnvagnen för bebisar svärfar tyckte att den såg super avancerad ut! - badbollar för 12 mån + och en förvisso super bra grej men det roliga var att han inte ens visste det själv - en killdocka! Han trodde det var en tjej!- (Jag diggar min svärfar skarpt men köpa julklapper eller presenter är inte han starkaste sida och kvitton är inte heller hans starkaste sida)

Att skratta är underbart!
Själv fick jag en skärbräda i ek - super fin.

Nu ska vi fortsätta julfirandet, ny dag, fler klappar och en massa kärlek.
Puss E

Godmorgon världen

...här är jag....
trött och sliten men ändå glad.

Jobbat natt,
snurrat runt i natten,
in och ut i bilen,
en hemkörning,
samtal med ungdomar,
försöker få dem att förstå att vodka ger bara en falsk värme,
been there done that - I know.

Det är ett viktigt jobb- att bara vara där-
fysiskt närvarande med våra blåa jackor-
dem ser att vi ser,
dem ser att vi finns,
dem ser att vi bryr oss,
och ta, ta, ta dem vänder sig till oss när de behöver hjälp.

Att jobba är dock inte allt,
familjen är viktigare,
H, O och Jag är viktigast.

Jag är stolt över mig och H,
att vi inte ger oss utan letar nya vägar,
lär känna varandra på nytt.

Kom hem mitt i natten, kröp ner under täcket vid H, mina kalla fötter mot hans varma kropp.
Välkommen hem hjärtat, viskade han i mörkret. Haft en bra kväll?

Hem. Det är här. Underbart.
+å

Öppen spis, glögg och min familj

H kom hem tidigare än beräknat, bokade om sitt flyg för att inte missa lilla Os första luciatåg.
Jag blev så glad, så glad.
Det kändes så skönt att hålla Hs hand när vi strosade i Täby C.
Skönt att han ska vara hemma nu.
Skönt att se honom, skönt att ha någon att dela ansvaret med.
Skönt att det kändes skönt.

H lägger O nu, en brasa är tänd i öppna spisen, vi har hyrt en film, ska käka bilar, dricka julmust och bara vara...helg mitt i vardagen.
Mini lördag, eftersom jag ska jobba hela helgen.

Jag har behövt den här pausen, att vara hemma alltså, och inte jobba så mkt.
Jag jobbar för mycket, brinner för mycket för mitt jobb - nu har jag fått gosat med O, landat och andats..(jobbet försvinner inte för ingen annan gör det...men men,...)

Nu ska jag logga ut, titta på en film och mysa.

P.s O var hur söt som helst som tärna, tog två sekunder sen såg hon mig och då bröt hon ihop, ....D,s

Idag känns allt lite bättre, lite enklare,
varför vet jag inte - ingenting har ju förändrats.

Jag har behövt de här två hemmadagarna,
har nästan lyckats skita i jobbet helt (men bara nästan)
och lilla O och jag har slötittat på Pettson, Bolibompa, lekt gömma armband, gått på donken, badat, skrattat, pussats och kramats.
Vi behövde det nog båda två.
Se varandra och uppleva varandra.
Jag njuter för sällan av henne, är så upptagen med så mycket annat.
Mamma ska bara, usch,...men sant.

Ikväll ska jag på julbord med jobbet,
äta gott och dricka gott.
Jag tar bilen så det blir lugnt.
Tidig hemgång då jag har barnvakt till O.
Men trevligt ändå.

Saker jag längtar efter:
Att få äta en nybakt kanelbulle eller tacos med tortillabröd
Irmas julbord
Snö
Värme
Ledighet
H
Bebis
Må bättre
Lugn och ro

Kramar E

Snor, hosta och feber och ändå så pigg

Det viktigaste i mitt liv är lilla O.
Vackra Underbara lilla O.
Snoriga, hostiga, febriga lilla O.
Viljestarka, envisa, levnadsglada lilla O.
Pratglada, påhittiga, busiga lilla O.
Du driver mig till vansinne- men gud som jag älskar.
Gosiga unge.

Jag vet att jag har en tendens att förstora saker-
såsom julen.

Jag skulle kunna vara en människa som gillar julen,
har alltid intalat mig att jag är en person som gillar julen,
men sanningen är att jag tycker inte alls om den.
Det skapar så mycket ångest inom mig.
Jag har målat mina barndomsjular i Amerikansk reklamfilmsstil..ni vet sådär Hollywood liknande. Pappan som sätter stjärnan i granen, lyckliga familjen, ho, ho, ho....sen skilde sig mina föräldrar och in kom ångesten.

Så är det, den bara klev in och från och med den dagen så är julen aldrig mer sig lik.
Jag har haft en ambition att försöka skapa mina egna traditioner. Men det går inte.
Jag är inte där än. Jag slits itu - det blir dragkamp varje jul, ja sanningen är att det blir dragkamp fler månader innan jul.
Hos vem ska vi vara, när, hur,vem ska mamma vara hos? Om jag tar mamma, tar du pappa?
Inga paket? Jo, nej, kanske.

Nästa år, flera terapisamtal senare kanske jag lär mig att säga nej. Lär mig att inte bryta ihop.
Vem vet?

Kram!

Julångest och barnlängtan

Vem är jag i allt detta?
Vad är min mening, min uppgift, mitt mål?
Vad vill jag?
Hur ser mina tankar ut, är dem ens mina?
Vad känner jag?
......

Jag grät idag på terapin - känner mig grymt identitetslös.
Alla känner apan, apan känner ingen - inte ens sig själv.

Åsikter som haglar, viljor som vill styra, och jag känner att jag inte orkar.
Jag orkar inte vill jag skrika, jag orkar inte, vill inte, kan inte...men jag kan inte skärma mig, allt går in, nitar sig fast och bildar långa negativa tankekedjor i mitt huvud och får magen att värka om möjligt ännu mer.

Försöker sätta gränser, försöker säga nej, försöker få H att ställa sig vid min sida, ta min hand och stå där och stötta mig, försöker men försöker ändå inte riktigt. För jag orkar inte.

Julångesten har kommit som ett gigantiskt jätte paket med posten, vadå ska inte ni fira här? Ska jag få fira julen alldeles alldeles ensam? Om inte ni kommer så blir ju julafton helt förstörd.

Jag orkar inte. Varför kan ni inte förstå?
Jag mår så djävla piss dåligt, och ni är inte min familj. Jag vill bara vara med min familj - är det för mycket begärt? Känner en så enorm ångest, att jag får svårt att andas. Det gör ont.
Hela julen är förstörd, väljer jag att stanna hemma får jag ångest, väljer jag att åka, så får jag ångest.

Ho, ho, ho God Jul-i helvete heller.

Mitt i allt längtar jag efter att bli med barn, helt ologiskt, idiotiskt och arghhhh... Men såsom JAG LÄNGTAR, såsom JAG VILL. Jag vill ha ett barn till. Jag vill veta att jag kan bli med barn igen. Jag vill känna att det inte är något fel på mig. Jag vill - jag vill.

Jag är ledsen, A att jag inte svarat på ditt sms, men jag har svårt att hålla ihop, svårt att sortera, svårt att orka med. Jag tänker på dig, kramar dig via mina ord här istället - jag kommer igen. Snart.

Imorgon är det nog en bättre dag, det måste bli en bättre dag.
Så är det bara.

/E

Hemma igen

Idag är jag lite seg, ganska mycket seg, men det är helt och hållet självförvållat då H och jag köpte olika drinkar till varandra igårkväll på en liten mysig utomhusbar i Barcelona.
Starka drinkar och jag blev lite mer påverkad än vad jag hade planerat.

BARCELONA, I love it. Jag kan verkligen rekommendera alla att åka dit.
Stora som små.

Fick lite egen shopping tid, men hittade ingenting - jo, två tröjor men inget sådär storslaget. Men det var härligt att få strosa själv, in och ut i affärer, spana på folk, stå och ta lite tid på sig i ett provhytten. Ja, ni vet hur underbart det kan vara.

Här hemma har jag börjat jula in mig, ska frossa i julen, julstjärnor, julblommor, juldukar, mammas broderier, keramiktomtar, snögubbar osv. Skulle helst ta fram granen redan nu.
Men jag inser att jag ska vänta lite...eller varför det egentligen?

Nåväl, tillbaka till vardagen, till jobbet, lämna och hämta.
Ska sova nu, så att jag orkar upp imorgonbitti...

Kram E

Sprallig O, trötta ben och en kall öl

Söndagskväll - H och jag är helt slut efter en hel dag på Barcelona Zoo.
Lilla O är SPRALLIG.

En bra dag, solsken och en massa djur i ett ganska skabbigt zoo.
Gorillor, flodhästar, noshörning, zebror, giraffer, elefanter, små apor, stora apor, papegojor, lejon, svarta pantrar, jeoparder, kameler....you name it, they had it.

Fick ögonkontakt med en gigantisk gorilla, fick ont i magen för hans blick var allt annat än lycklig. Tyckte faktiskt synd om djuren. Inlåsta i en torftig miljö.
Skamligt att man inte satsat mer på deras miljöer, trista, torftiga inhängnader.
Gick därför med dubbla känslor, glad över att få en möjlighet att se dessa fantastiska djur, ledsen för att jag fick se dessa fantastiska djur i en för dem egentligen onormal miljö.

Det är söndagsstängt i Barcelona, så det bidde ingen shopping idag, lika bra det...det finns ju en dag imorgon också...
Ikväll ska vi gå och se på ett uppträdande någonstans här i närheten...ska bli trevligt.

(Om ni undrar varför jag skriver när jag är i Barcelona, så är det för att vi har fri internet och H har sin jobbdator..)

Puss och kram till er alla från mig.

Rapport från Barcelona

Sitter på hotellrummets golv, en mönstrad heltäckningsmatta, brevid mig står ett glas Cava, som H gick och köpte.
Jag njuter.
Det är så förbannat härligt med miljöbyte.

Solen sken idag, hotellfrukosten var super god, jag har köpt en ur cool kjol - ett fynd, inhandlad på en marknad, tapas, människor, clowner, konstärer, oliver, röd vin, sol, sol, min familj.
Kamera, klick , klick - leka japan är kul.
Alla dessa gränder, tvätt som hänger, blommor, växter, trångt, kullersten,färgglada hus, atmosfär - Barcelona - I love it!

Två hela dagar kvar, nu ska vi ut på stan igen efter vår lilla siesta.

Jag behövde det här.
Vi behöver det här.
Vardagen är allt för grå ibland,
mer glitter till oss alla!

Kramar E.

P.s Jag hittade nycklarna....