Varje morgon efter att lilla O och jag läst saga, tar jag en bit papper och går på mosa Silverfiskarjakt. Jag går där och spanar med min lilla pappersbit och mosar dem en efter en.
Jag HATAR silverfiskar. Det kryper i hela min kropp när jag tänker på dem och det vimlar av dem här känns det som.....
Det är ju också ett sätt att börja sin dag på eller hur?
Det börjar kännas bättre på jobbet, fick en alldeles egen glutenfri smörgåstårta av chefen och jag blev alldeles rörd. Mitt rum börjar bli mitt, telefonen är kopplad och folk sticker in huvudet och säger hej...och jag sitter där i ett kreativt virvelvarv av papper, läser, letar fakta på nätet och brainstormar med mig själv. Jag trivs. Jag är glad över att jag fått förmånen att arbeta med det som intresserar mig!
Hämtade lilla O på dagis idag. Kändes bra, hon såg glad ut och hela familjen gick och fika tillsammans efteråt - lite livskvalite i vardagen.
Läser mycket, väcker tankar, känslor och jag får en massa ahaupplevelser och jag börjar ifrågasätta en massa - hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt för mig?
Det är en spännande, omtumlande och ganska uppslitande process men ut kanske en starkare Eva kommer och det vore ju inte fel.
Har börjat ta mer plats här hemma, ställer mer krav och kräver mer respons - överlåter mer ansvar och inser med sorg att jag har varit mitt egna hinder i månt och mycket. Jag har varit min mamma på pricken, alldeles för utplånande snäll, ställt upp och donat och curlat för H som faktiskt aldrig bett om det men tacksamt tagit emot och levt lite kung. Det ska bli ändring på det. Det kommer bli svårt för man halkar så lätt in i gamla spår, men det kommer att bli bra...och framför allt så kommer det att gå....
Idag känner jag mig stolt över mig själv för att jag vågade öppna mig för en vän och skriva rakt från hjärtat. För att jag vågar utvecklas och vågar be om råd och hjälp.
Det är stort.
Kram E.
Tuesday, January 30, 2007
Monday, January 29, 2007
Jag önskar så att en magisk fe kom och knacka på mitt fönster - att hon svingade med sin vackra förgyllda stav över mitt huvud och fick mitt hjärta att öppna sig och tröttheten att försvinna.
Allt magiskt glitter skulle vara som balsam för min själ och jag skulle känna kraft, mod och lust att vara jag igen och vardagen skulle förvisso vara vardag men med all den nya energin jag skulle ha så skulle jag dammsuga huset på några sekunder och innan någon hann blinka så skulle alla saker vara på sin plats och jag skulle busa med lilla O och vara romantisk med H.
Jag skulle hinna ha egen tid, partid, mammatid och väntid.
Om någon av er ser min fe så be henne komma hit - hon verkar inte riktigt hitta hit.....
Vi betalade aldrig handpenning till resan. Mitt beslut. H ska till specialister nästa vecka - det kanske blir operation och i sådana fall vet vi ju inte hur den närmsta framtiden ska ser ut - så jag blev tråkigt förnuftig och lite av min glädje släcktes...även fast vi har sagt att vi ska boka om så fort vi bara vet hur allt blir.....
Glada saker idag:
O så klart
Mail från en god vän med glada nyheter
Att snön gör världen vacker
Imorgon ska jag le mot folk jag inte känner - förhoppningsvis får jag en massa leende tillbaka som värmer mitt lilla omskakade hjärta
Puss till er alla för ni är så söta!
Allt magiskt glitter skulle vara som balsam för min själ och jag skulle känna kraft, mod och lust att vara jag igen och vardagen skulle förvisso vara vardag men med all den nya energin jag skulle ha så skulle jag dammsuga huset på några sekunder och innan någon hann blinka så skulle alla saker vara på sin plats och jag skulle busa med lilla O och vara romantisk med H.
Jag skulle hinna ha egen tid, partid, mammatid och väntid.
Om någon av er ser min fe så be henne komma hit - hon verkar inte riktigt hitta hit.....
Vi betalade aldrig handpenning till resan. Mitt beslut. H ska till specialister nästa vecka - det kanske blir operation och i sådana fall vet vi ju inte hur den närmsta framtiden ska ser ut - så jag blev tråkigt förnuftig och lite av min glädje släcktes...även fast vi har sagt att vi ska boka om så fort vi bara vet hur allt blir.....
Glada saker idag:
O så klart
Mail från en god vän med glada nyheter
Att snön gör världen vacker
Imorgon ska jag le mot folk jag inte känner - förhoppningsvis får jag en massa leende tillbaka som värmer mitt lilla omskakade hjärta
Puss till er alla för ni är så söta!
Tuesday, January 23, 2007
Levande...
..precis så kände jag mig när jag sprang ut i snön från bastun...på en tisdagskväll.
Härligt!
Röstar för mer spontanitet i mitt liv.
Det blir liksom lite roligare då.
Eller hur?
Härligt!
Röstar för mer spontanitet i mitt liv.
Det blir liksom lite roligare då.
Eller hur?
Monday, January 22, 2007
Saker jag tycker om att göra...
- Läsa en bra bok
- Laga en ny maträtt
- Prata i telefon med kompisar
- Basta
- Ta långa promenader antingen med en vän eller med freestylelurar
- Morgonmysa med familjen
- Dricka ett glas röd vin med Henrik framför öppna spisen
- Drömma - om typ allt
- Få kli i håret av mamma
- Sitta och prata efter en god middag hos pappa
- Gå på museum med pappa
- Tjejkväll
- Spabehandlingar
- Lyssna på musik
- Dansa och sjunga
- Busa med O
- Samtal med Henrik
- Resa
- Lära mig nya saker
- LEVA!
Kram E.
Saturday, January 20, 2007
O-låten
Låt mig presentera min favoritlåt från 5 myror är fler än 4 elefanter:
(Nyss stod jag och shakade loss till nedstående med en mycket fundersam O som publik- och vet ni? Man blir så härligt glad av att vara lite crazy!)
O-låten
Magnus:
Boom, boom, boom, boom. Boom, boom, boom!
O vad det låter bra! Det är O:et i boomet som gör det!
Eva:
Tjoff, tjoff, tjoff, tjoff. Tjoff, tjoff, tjoff!
O vad det låter bra! Det är O:et i tjoffet som gör det!
Brasse:
Poof,poof, poof, poof. Poff, poff, poff!
O vad det låter bra! Det är O:et i poffet som gör det!
Alla:
Boom, boom, tjoff, poff. Boom, tjoff, poff!
O vad det låter bra! Det är O:na i låten som gör det!
Alla:
Boom, boom, tjoff, poff. Boom, tjoff, poff.
O vad det låter bra! Det är O:na i låten som gör det!
(Massa mellansnack)
-Otroligt oljud, en riktig Olåt
-Oooo..åh, vilken läcker låt alltså...
-Hör ni vilket oväsen...
-Ett riktigt oljud!
-En riktig olåt skulle man kunna säga!
-O-LÅT!
-Vilket bra namn på den här låten. O-låten!
-Skall vi ta den en gång till?
Puss och kram till er alla från mig!
P.s Vi bokade en 2 veckors resa till Djerba Tunisien igår....)
(Nyss stod jag och shakade loss till nedstående med en mycket fundersam O som publik- och vet ni? Man blir så härligt glad av att vara lite crazy!)
O-låten
Magnus:
Boom, boom, boom, boom. Boom, boom, boom!
O vad det låter bra! Det är O:et i boomet som gör det!
Eva:
Tjoff, tjoff, tjoff, tjoff. Tjoff, tjoff, tjoff!
O vad det låter bra! Det är O:et i tjoffet som gör det!
Brasse:
Poof,poof, poof, poof. Poff, poff, poff!
O vad det låter bra! Det är O:et i poffet som gör det!
Alla:
Boom, boom, tjoff, poff. Boom, tjoff, poff!
O vad det låter bra! Det är O:na i låten som gör det!
Alla:
Boom, boom, tjoff, poff. Boom, tjoff, poff.
O vad det låter bra! Det är O:na i låten som gör det!
(Massa mellansnack)
-Otroligt oljud, en riktig Olåt
-Oooo..åh, vilken läcker låt alltså...
-Hör ni vilket oväsen...
-Ett riktigt oljud!
-En riktig olåt skulle man kunna säga!
-O-LÅT!
-Vilket bra namn på den här låten. O-låten!
-Skall vi ta den en gång till?
Puss och kram till er alla från mig!
P.s Vi bokade en 2 veckors resa till Djerba Tunisien igår....)
Friday, January 19, 2007
Brevet till lilla O
Älskade älskade lilla O
Det finns inga ord för hur mycket jag älskar Dig.
Du är mitt allt.
Du är meningen.
Jag är så glad att just Du blev mitt barn.
Att jag fick förmånen att bli Din mamma.
Jag vet att vi kommer att ha våra duster och jag vet att Du precis som jag har gjort, kommer att ifrågasätta massa saker som hänt under Din uppväxt tid.
Jag kan inte lova Dig en stenfri väg.
Jag kan inte lova Dig en perfekt barndom med en perfekta mamma.
Jag är bara jag, en helt vanlig människa med mina styrkor och svagheter.
Men jag kan lova Dig att jag alltid ska försöka göra mitt bästa för att vara en sådan bra mamma som det bara går.
Jag älskar Dig!
Med kärlek från Din mamma
Det finns inga ord för hur mycket jag älskar Dig.
Du är mitt allt.
Du är meningen.
Jag är så glad att just Du blev mitt barn.
Att jag fick förmånen att bli Din mamma.
Jag vet att vi kommer att ha våra duster och jag vet att Du precis som jag har gjort, kommer att ifrågasätta massa saker som hänt under Din uppväxt tid.
Jag kan inte lova Dig en stenfri väg.
Jag kan inte lova Dig en perfekt barndom med en perfekta mamma.
Jag är bara jag, en helt vanlig människa med mina styrkor och svagheter.
Men jag kan lova Dig att jag alltid ska försöka göra mitt bästa för att vara en sådan bra mamma som det bara går.
Jag älskar Dig!
Med kärlek från Din mamma
Wednesday, January 17, 2007
Praktikanten
I måndags sa en på jobbet att det är så kul med en praktikant på jobbet - till mig! Hon bad dock om ursäkt på en gång och drog en hyfsad förklaring vad hon menade. Men jag gick hem och kände mig totalt värdelös. Skämdes faktiskt lite.
Men så har jag suttit här hemma, på tåget, på konferansen i Borlänge, på jobbet och tänkt och det stör mig så in i helvete att någon säger så till mig.
Det är inte rättvist. Det har inte funnits utrymme för mig att visa vad jag kan eller inte kan. Jag kastas in i ett arbete där jag inte har något eget rum, ingen egen dator eller telefon och i arbetsuppgifter som jag aldrig tidigare sysslat med.
Okej, jag kan inte rabbla lagar som flytande vatten, och jag är inte någon expert på de arbetsuppgifter jag nu har fått, och jag vet att mitt språk är allt annat än akademiskt...men jag kan lära mig.
Jag kan massor av saker, jag har också livserfarenhet och utbildning. Jag vill och vågar pröva nya saker och utvecklas. Jag vågar göra misstag, be om hjälp och visa mina brister. Jag är vänlig mot min medmänniskor. Och jag strävar alltid efter att göra mitt bästa. Det fan inte en dålig meritlista.
Det jag måste bli bättre på är att sätta gränser, och att inte vara så snäll mot allt och alla jämt dvs - inte låta folk tilltala och behandla mig på ett visst sätt.
Det ska jag öva och öva och öva på.
Kram E.
Men så har jag suttit här hemma, på tåget, på konferansen i Borlänge, på jobbet och tänkt och det stör mig så in i helvete att någon säger så till mig.
Det är inte rättvist. Det har inte funnits utrymme för mig att visa vad jag kan eller inte kan. Jag kastas in i ett arbete där jag inte har något eget rum, ingen egen dator eller telefon och i arbetsuppgifter som jag aldrig tidigare sysslat med.
Okej, jag kan inte rabbla lagar som flytande vatten, och jag är inte någon expert på de arbetsuppgifter jag nu har fått, och jag vet att mitt språk är allt annat än akademiskt...men jag kan lära mig.
Jag kan massor av saker, jag har också livserfarenhet och utbildning. Jag vill och vågar pröva nya saker och utvecklas. Jag vågar göra misstag, be om hjälp och visa mina brister. Jag är vänlig mot min medmänniskor. Och jag strävar alltid efter att göra mitt bästa. Det fan inte en dålig meritlista.
Det jag måste bli bättre på är att sätta gränser, och att inte vara så snäll mot allt och alla jämt dvs - inte låta folk tilltala och behandla mig på ett visst sätt.
Det ska jag öva och öva och öva på.
Kram E.
Thursday, January 11, 2007
Ny på jobbet
Det tar på krafterna att vara ny.
Att vilja passa in - ha någon att äta lunch med.
Att få en roll, bli en del av gemenskapen.
Min dörr står öppen - jag hör hur folk passerar, hur de pratar där ute i korridoren.
Jag hör hur de skrattar, skämtar förtroligt och jag längtar....
Längtar tills jag får vara med i förtroligheten.
Alla är snälla. Leende. Varma och goa.
Men jag känner mig så obekväm. Vet inte riktigt hur jag ska föra mig, är fruktansvärt hård mot mig själv - min inre dialog är förskräcklig! Jag skriker på mig själv tusen och tusen gånger om.
Nu pratar Du för mycket! Hur kan Du tro att dem tycker att Du har något att komma med!! Du duger inte! Du kan ingenting..du är ingenting!
Jag blir alldeles upprörd över mig själv - vilket inte gör det hela bättre.
Jag vet inte varför det är så här - jag brukar kunna möta människor, prata och det brukar kännas bra men nu jag är så osäker, nervös, säger konstiga saker, biter på naglarna i hundratjugo, det är jobbigt!
Jätte jobbigt. Och jag känner mig alldeles liten och förvirrad.
Vill hem till O, och se hennes ögon som lyser av gränslös kärlek.
Vill hem till mamma och vara liten igen, få kli i håret och varm choklad.
Det är svårt att vara vuxen. Svårt att bete sig vuxet.
Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag duger.
Jag vet att jag är en stark omtänksam varm människa, som vågar att utvecklas och som kan sätta gränser.
Det kommer att bli bra - det kommer till och med att bli jätte bra!
Jag måste bara ge det lite tid.
Kram E.
Att vilja passa in - ha någon att äta lunch med.
Att få en roll, bli en del av gemenskapen.
Min dörr står öppen - jag hör hur folk passerar, hur de pratar där ute i korridoren.
Jag hör hur de skrattar, skämtar förtroligt och jag längtar....
Längtar tills jag får vara med i förtroligheten.
Alla är snälla. Leende. Varma och goa.
Men jag känner mig så obekväm. Vet inte riktigt hur jag ska föra mig, är fruktansvärt hård mot mig själv - min inre dialog är förskräcklig! Jag skriker på mig själv tusen och tusen gånger om.
Nu pratar Du för mycket! Hur kan Du tro att dem tycker att Du har något att komma med!! Du duger inte! Du kan ingenting..du är ingenting!
Jag blir alldeles upprörd över mig själv - vilket inte gör det hela bättre.
Jag vet inte varför det är så här - jag brukar kunna möta människor, prata och det brukar kännas bra men nu jag är så osäker, nervös, säger konstiga saker, biter på naglarna i hundratjugo, det är jobbigt!
Jätte jobbigt. Och jag känner mig alldeles liten och förvirrad.
Vill hem till O, och se hennes ögon som lyser av gränslös kärlek.
Vill hem till mamma och vara liten igen, få kli i håret och varm choklad.
Det är svårt att vara vuxen. Svårt att bete sig vuxet.
Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag duger.
Jag vet att jag är en stark omtänksam varm människa, som vågar att utvecklas och som kan sätta gränser.
Det kommer att bli bra - det kommer till och med att bli jätte bra!
Jag måste bara ge det lite tid.
Kram E.
Tuesday, January 9, 2007
Nä, det står aldrig still....
Läste precis en väns blog. Blev lite full i skratt, för det hon skrev satt jag precis och funderade över det vill säga om livet och om relationer.
Det står aldrig still, E! Så sant, så sant.
Ibland gungar det som bara fan och ibland luras man till att tro att allt står helt still - fastän det aldrig gör det. Jag vill att saker ska hända, helst redan igår, jag blir vansinnig när andra människor inte lever i min takt och kanske är det därför det blir så svårt för mig ibland att leva tillsammans med någon.
Jag tycker att det är sååå svårt. Jag är allt annat än okomplicerad - jag är KOMPLICERAD.
Jag kan ibland känna mig som hundra år istället för 31. Jag får panik då jag inser att H och jag lever som ett gammalt par, den ena framför tvn, den andra framför datorn, bägge två pratar i varsin mobil då vi åker bil, tystnaden som kan uppstå och paniken: Har vi inget att säga varandra? Det är så mycket vardag i vårt förhållande nu.
Saknar romantiken. Saknar orken för romantiken. Saknar spontana pussar i nacken, att dela en flaska vin och bara mysa. Saknar oss.
Det är för MYCKET nu. Men mitt i alltihop, elände som glädje, nytt jobb, halsdiskbråck, inskolning, nya rutiner, tidspress, beroende av barnvakt, så känner jag att jag älskar den där skäggiga soffliggande mannen. Och om vi överlever allt detta och hittar orken, tiden, orden och lusten för varandra igen så vet jag att det kommer att bli bra.
Och jag vet att vi inte är ensamma om att ha det så här, frågan är inte när svackorna kommer utan vad man gör åt dem när de kommer....eller hur?
/E.
Det står aldrig still, E! Så sant, så sant.
Ibland gungar det som bara fan och ibland luras man till att tro att allt står helt still - fastän det aldrig gör det. Jag vill att saker ska hända, helst redan igår, jag blir vansinnig när andra människor inte lever i min takt och kanske är det därför det blir så svårt för mig ibland att leva tillsammans med någon.
Jag tycker att det är sååå svårt. Jag är allt annat än okomplicerad - jag är KOMPLICERAD.
Jag kan ibland känna mig som hundra år istället för 31. Jag får panik då jag inser att H och jag lever som ett gammalt par, den ena framför tvn, den andra framför datorn, bägge två pratar i varsin mobil då vi åker bil, tystnaden som kan uppstå och paniken: Har vi inget att säga varandra? Det är så mycket vardag i vårt förhållande nu.
Saknar romantiken. Saknar orken för romantiken. Saknar spontana pussar i nacken, att dela en flaska vin och bara mysa. Saknar oss.
Det är för MYCKET nu. Men mitt i alltihop, elände som glädje, nytt jobb, halsdiskbråck, inskolning, nya rutiner, tidspress, beroende av barnvakt, så känner jag att jag älskar den där skäggiga soffliggande mannen. Och om vi överlever allt detta och hittar orken, tiden, orden och lusten för varandra igen så vet jag att det kommer att bli bra.
Och jag vet att vi inte är ensamma om att ha det så här, frågan är inte när svackorna kommer utan vad man gör åt dem när de kommer....eller hur?
/E.
Monday, January 8, 2007
Jag Dag
Som jag har längtat efter att bara få vara Eva.
Bara vara jag, några timmar om dagen.
Äta lunch, ta en kafferast, gå på toa utan en liten skrutta som är med eller står utanför och bankar och så idag var det premiär - första dagen på jobbet och det var ok.
Inte fantastiskt, inte super roligt utan faktiskt lite smått kaotiskt, tusen nya intryck, namn, handslag, praktiska saker som inte blivit ordnade...som ett rum, en telefon eller dator...med andra ord ingenstans att vara.
Jag vet att det kommer att bli bättre, men det känns lite trist alltihop, hur snälla alla än är, jag känner mig lite i vägen när jag inte har ett eget rum...
Men skit i det! Nu ska jag banne mig vara positiv! Jag fick vara jag några timmar, jag har fått ett super spännande arbete och har massor av saker att se framemot. Utbildningar, spännande möten, tjocka intressanta böcker, och bäst av allt jag utvecklas!
En annan mycket viktig händelse idag är att lilla O började på sin inskolning! Super kul!
Nä, nu ska jag gå och nanna...Natti natti!
Bara vara jag, några timmar om dagen.
Äta lunch, ta en kafferast, gå på toa utan en liten skrutta som är med eller står utanför och bankar och så idag var det premiär - första dagen på jobbet och det var ok.
Inte fantastiskt, inte super roligt utan faktiskt lite smått kaotiskt, tusen nya intryck, namn, handslag, praktiska saker som inte blivit ordnade...som ett rum, en telefon eller dator...med andra ord ingenstans att vara.
Jag vet att det kommer att bli bättre, men det känns lite trist alltihop, hur snälla alla än är, jag känner mig lite i vägen när jag inte har ett eget rum...
Men skit i det! Nu ska jag banne mig vara positiv! Jag fick vara jag några timmar, jag har fått ett super spännande arbete och har massor av saker att se framemot. Utbildningar, spännande möten, tjocka intressanta böcker, och bäst av allt jag utvecklas!
En annan mycket viktig händelse idag är att lilla O började på sin inskolning! Super kul!
Nä, nu ska jag gå och nanna...Natti natti!
Saturday, January 6, 2007
Skitdag
Idag har jag känt mig så levande. Känslor har en förmåga att få en att känna sig levande.
Jag har känt mig så frusterad, arg och trött. Skit jobbigt helt enkelt.
Jag skrek till och med på lilla O - vilket min sambo tvärt bad mig sluta att göra. Och ja, han har rätt och jag - jag gjorde fel man ska inte skrika på ett barn som bara är 1 år och fyra månader, jag vet det men ibland bara brister allt.
Jag pallar inte helt enkelt. Klarar inte ens att ta kritik som är befogad blir bara förbannad och tänker elaka tankar. Usch!
Det är så svårt att vara människa ibland - svårt att leva upp till sina egna förväntingar och på vad man tror att andra förväntar sig av en. Sådana här dagar är det svårt att njuta av livet, att skratta sådär högt och länge som jag vill kunna skratta.
Jag kan inte skratta. Skrattar ytterst sällan från magen - H och O kan skratta - det fullkomligt bubblar om dem och jag blir faktiskt lite avis för att jag inte kan...Jag övar och övar, men de få gånger jag verkligen skrattar med mage och hjärta är faktiskt bara med min mamma, systrarna och W (min systerson) - vi har alla lika sjuk humor. Det är bland det härligaste som finns - att skratta.
Sådana här dagar är jobbiga för mig som vill ha glitter i tillvaron, jag vet att jag är min egna lyckans smed och när man inte har lyckats så bra som idag så känns det lite tungt, men det kommer ju en ny dag- en bättre dag. Osså kan jag inte låta bli att tänka på mannen som dog- har aldrig träffat honom men tycker att det är såååååå hemskt. Hans liv bara tog slut - pang- sådär....
Konstigt.
Nåväl, jag får strö glitter över mig och mina nära och kära imorgon, gosa med O och mysa framför öppna spisen.
Och glöm inte att ni också kan sprida glitter!
Puss och kram och tack för att ni finns!
Till er alla från E.
Jag har känt mig så frusterad, arg och trött. Skit jobbigt helt enkelt.
Jag skrek till och med på lilla O - vilket min sambo tvärt bad mig sluta att göra. Och ja, han har rätt och jag - jag gjorde fel man ska inte skrika på ett barn som bara är 1 år och fyra månader, jag vet det men ibland bara brister allt.
Jag pallar inte helt enkelt. Klarar inte ens att ta kritik som är befogad blir bara förbannad och tänker elaka tankar. Usch!
Det är så svårt att vara människa ibland - svårt att leva upp till sina egna förväntingar och på vad man tror att andra förväntar sig av en. Sådana här dagar är det svårt att njuta av livet, att skratta sådär högt och länge som jag vill kunna skratta.
Jag kan inte skratta. Skrattar ytterst sällan från magen - H och O kan skratta - det fullkomligt bubblar om dem och jag blir faktiskt lite avis för att jag inte kan...Jag övar och övar, men de få gånger jag verkligen skrattar med mage och hjärta är faktiskt bara med min mamma, systrarna och W (min systerson) - vi har alla lika sjuk humor. Det är bland det härligaste som finns - att skratta.
Sådana här dagar är jobbiga för mig som vill ha glitter i tillvaron, jag vet att jag är min egna lyckans smed och när man inte har lyckats så bra som idag så känns det lite tungt, men det kommer ju en ny dag- en bättre dag. Osså kan jag inte låta bli att tänka på mannen som dog- har aldrig träffat honom men tycker att det är såååååå hemskt. Hans liv bara tog slut - pang- sådär....
Konstigt.
Nåväl, jag får strö glitter över mig och mina nära och kära imorgon, gosa med O och mysa framför öppna spisen.
Och glöm inte att ni också kan sprida glitter!
Puss och kram och tack för att ni finns!
Till er alla från E.
Friday, January 5, 2007
Varför?
Polarn och pyret randiga pyjamasbyxor, öppen spis, kuddar, filt och tv.
Huvudet lutat mot Hs friska arm, lilla O sovandes tryggt i vår dubbelsäng.
Livskvalite
Hs arbetskamrat dog igår. Han blev överfallen på vägen hem från arbetet i tisdags - ingen vet vad som hände - vem, vilka eller varför - han hade kvar sin telefon, dator ja allt i sin väska.
Han blev 41 år gammal.
Det känns så otäckt. Så gränslöst förbannat hemskt. Varför? Vem, vilka gör sådant ,slår ihjäl någon bara sådär, en tisdagskväll klockan sju?
Jag har själv gått samma väg, skogsstigen mellan Arninge och Hägernäs - han skulle ta tåget hem, var sen eftersom han varit på en anställningsintervju då han var en av de som förlorade jobbet när de varslade. Hans flickvän hade tydligen dött några månader innan.
Vilket livsöde.
Vilken enorm gränslös sorg hans föräldrar måste känna.
Hs halsdiskbräck känns plötsligt enkel - vi vet vad det är, vad han måste göra och visst det är jätte jobbigt - men han lever.
VI LEVER!
Kramar till er alla i en obegriplig värld/E.
Huvudet lutat mot Hs friska arm, lilla O sovandes tryggt i vår dubbelsäng.
Livskvalite
Hs arbetskamrat dog igår. Han blev överfallen på vägen hem från arbetet i tisdags - ingen vet vad som hände - vem, vilka eller varför - han hade kvar sin telefon, dator ja allt i sin väska.
Han blev 41 år gammal.
Det känns så otäckt. Så gränslöst förbannat hemskt. Varför? Vem, vilka gör sådant ,slår ihjäl någon bara sådär, en tisdagskväll klockan sju?
Jag har själv gått samma väg, skogsstigen mellan Arninge och Hägernäs - han skulle ta tåget hem, var sen eftersom han varit på en anställningsintervju då han var en av de som förlorade jobbet när de varslade. Hans flickvän hade tydligen dött några månader innan.
Vilket livsöde.
Vilken enorm gränslös sorg hans föräldrar måste känna.
Hs halsdiskbräck känns plötsligt enkel - vi vet vad det är, vad han måste göra och visst det är jätte jobbigt - men han lever.
VI LEVER!
Kramar till er alla i en obegriplig värld/E.
Thursday, January 4, 2007
Lägenhetsmänniska/villaägare
Jag vet att det här kommer att låta BORTSKÄMT men jag saknar min gamla lägenhet.
Saknar mitt sovrum, färgen på väggarna, att se alla fönster från höghuset innan jag drog ner rullgardinen för att kunna sova, saknar balkongen, ljudet av grannarna (dock efter kl. 8.00 på morgonen).
Jag är en riktigt inbiten lägenhetsmänniska som numera är en villaägare - är tom medlem i villarägarföreningen! och det känns skit skumt.
Inga ljud från någon annan levande varelse än motorvägen som susar förbi, bland det första jag får se på morgonen är vår granne - en storvuxen indier i ljusblå skjorta och kalsonger som äter frukost stående medan han tittar på tv - och så ser jag vår trädgård - och tänker: Hur ska jag få ordning på den? Hur gör man? Gick tom på en mycket meningslös kurs som fick mig att inse att jag kan och vet absolut ingenting om trädgårdar....*ler
Osså är jag mörkrädd - så hur intelligent är det att köpa en enplansvilla - där varje mördare, våldtäktsman, tjuv...ja you name it - kan stå precis utanför mitt fönster och stirra in. Min kära sa att han ska skaffa ljusdetektor som tänds så fort någon kliver på garageuppfarten - med andra ord så kommer jag få panik varje gång ljuset tänts....
Självklart finns det massor av positiva saker med att bo i hus också:
Kram till er alla! /E
Saknar mitt sovrum, färgen på väggarna, att se alla fönster från höghuset innan jag drog ner rullgardinen för att kunna sova, saknar balkongen, ljudet av grannarna (dock efter kl. 8.00 på morgonen).
Jag är en riktigt inbiten lägenhetsmänniska som numera är en villaägare - är tom medlem i villarägarföreningen! och det känns skit skumt.
Inga ljud från någon annan levande varelse än motorvägen som susar förbi, bland det första jag får se på morgonen är vår granne - en storvuxen indier i ljusblå skjorta och kalsonger som äter frukost stående medan han tittar på tv - och så ser jag vår trädgård - och tänker: Hur ska jag få ordning på den? Hur gör man? Gick tom på en mycket meningslös kurs som fick mig att inse att jag kan och vet absolut ingenting om trädgårdar....*ler
Osså är jag mörkrädd - så hur intelligent är det att köpa en enplansvilla - där varje mördare, våldtäktsman, tjuv...ja you name it - kan stå precis utanför mitt fönster och stirra in. Min kära sa att han ska skaffa ljusdetektor som tänds så fort någon kliver på garageuppfarten - med andra ord så kommer jag få panik varje gång ljuset tänts....
Självklart finns det massor av positiva saker med att bo i hus också:
- Lilla O kan sova utomhus på altan(slipper trapporna)
- Bastun - AVKOPPLING!
- Öppna spisen - romantiskt, mysigt och varmt!
- Trädgården - bara kliva ut genom altandörren
- Ytorna - Lilla O med vänner kan springa runt
- Inga grannar som bollar innan åtta...
Kram till er alla! /E
Wednesday, January 3, 2007
Hemlagade köttfärsbiffar och kli i håret
Min mamma är världens snällaste. Hon är så snäll att det blir fel tusen gånger om för henne och ibland även för hennes omgivning men hon vet inte hur man är annars.
När jag bara vill pausa från allt kan jag kliva in i mitt gamla övermöblerade hemtrevliga barndomshem. Lägga mig på soffan och få kli i håret, hemlagad mat, nykokt kaffe och en hängiven mormor till lilla O.
Jag ignorerar att mamma ger O russin, peppakakor, mandarin så att hennes lilla mage är full innan hon ens ätit middag - jag ignorerar att mamma ger henne glass fastän hon inte orkat äta upp.
Jag bara är där - pratar, bläddrar i tidningen och är fruktansvärt härligt bortskämd - inte ska jag behöva diska inte, och inte behöver jag byta blöja på O det gör hon så gärna.
O älskar marmor som hon kallar henne. Och Marmor älskar lilla O.
Underbara mamma - älskade mamma - världens bästa mamma.
Vad ska jag göra om Du en dag försvinner? Jag uppskattar allt Du gör för mig och min familj - jag hoppas verkligen att Du förstår det!
Hur skönt det är att ha ett ställe där jag bara får vara - där jag inte behöver prestera eller visa mig duktig - där jag kan vara liten, där jag kan vara mig själv och känna mig älskad.
Jag säger det ofta till Dig och jag hoppas Du HÖR att jag säger det och att Du KÄNNER det i Ditt hjärta.
Vi har inte alltid haft det så enkelt Du och jag, mamma. Vår resa tillsammans har inte varit spikrak och jag har ifrågasatt och kritiserat en massa - nu när jag själv blivit mamma slår det mig att min dotter en dag kommer att göra det samma med mig. Men jag hoppas att hon Alltid kommer att känna så som jag gör- att oavsett vad så finns jag där för henne - kanske är det jag som ger glass innan middagen till mitt barnbarn?
Kärlek E.
När jag bara vill pausa från allt kan jag kliva in i mitt gamla övermöblerade hemtrevliga barndomshem. Lägga mig på soffan och få kli i håret, hemlagad mat, nykokt kaffe och en hängiven mormor till lilla O.
Jag ignorerar att mamma ger O russin, peppakakor, mandarin så att hennes lilla mage är full innan hon ens ätit middag - jag ignorerar att mamma ger henne glass fastän hon inte orkat äta upp.
Jag bara är där - pratar, bläddrar i tidningen och är fruktansvärt härligt bortskämd - inte ska jag behöva diska inte, och inte behöver jag byta blöja på O det gör hon så gärna.
O älskar marmor som hon kallar henne. Och Marmor älskar lilla O.
Underbara mamma - älskade mamma - världens bästa mamma.
Vad ska jag göra om Du en dag försvinner? Jag uppskattar allt Du gör för mig och min familj - jag hoppas verkligen att Du förstår det!
Hur skönt det är att ha ett ställe där jag bara får vara - där jag inte behöver prestera eller visa mig duktig - där jag kan vara liten, där jag kan vara mig själv och känna mig älskad.
Jag säger det ofta till Dig och jag hoppas Du HÖR att jag säger det och att Du KÄNNER det i Ditt hjärta.
Vi har inte alltid haft det så enkelt Du och jag, mamma. Vår resa tillsammans har inte varit spikrak och jag har ifrågasatt och kritiserat en massa - nu när jag själv blivit mamma slår det mig att min dotter en dag kommer att göra det samma med mig. Men jag hoppas att hon Alltid kommer att känna så som jag gör- att oavsett vad så finns jag där för henne - kanske är det jag som ger glass innan middagen till mitt barnbarn?
Kärlek E.
Tuesday, January 2, 2007
Inte duga ångest...
Idag har jag varit arg, så där kvävande arg- som om jag närsomhelst kommer att explodera och kvar blir ingenting.
Jag vill bara ut ut ut och bort från allt ansvar, jag vill bara vara jag en liten stund.
Jag önskar så att jag vore den där drömmamman med ett varmt stort leende på läpparna, som både orkar laga mat, städa, leka med barnen och vika tvätt och älska med sin man- jag råkar veta att sådana finns - de kanske inte ler hela tiden men de klarar av att ha många fler bollar i luften än jag. Och de sparar föräldradagar så att barnen får vara hemma länge...
Jag orkar ingenting känns det. Efter ynka minuter vid mickispisen känner jag att jag mentalt flyger bort och inte alls är närvarande i leken - när jag lagar mat förvandlas köket till ett slagfält, när jag äntligen fått ändan ur och rensat garderoben tar den en dag så ser den likadan ut igen, när jag tvättar kläder går inte fläckarna bort trots att jag dränker kläderna i tabortmedel och jag - hemska människa längtar efter att få börja jobba!!! (Jag har målat upp en bild av att fikarasterna är rena himmelriket...)
Nåväl, det är väl bara att inse att jag inte är någon drömmamma och jag får väl trösta mig med att min dotter älskar mig trots allt och att min sambo tycker att jag är bra som jag är....
Jag är ju trots allt bara människa.
Jag vill bara ut ut ut och bort från allt ansvar, jag vill bara vara jag en liten stund.
Jag önskar så att jag vore den där drömmamman med ett varmt stort leende på läpparna, som både orkar laga mat, städa, leka med barnen och vika tvätt och älska med sin man- jag råkar veta att sådana finns - de kanske inte ler hela tiden men de klarar av att ha många fler bollar i luften än jag. Och de sparar föräldradagar så att barnen får vara hemma länge...
Jag orkar ingenting känns det. Efter ynka minuter vid mickispisen känner jag att jag mentalt flyger bort och inte alls är närvarande i leken - när jag lagar mat förvandlas köket till ett slagfält, när jag äntligen fått ändan ur och rensat garderoben tar den en dag så ser den likadan ut igen, när jag tvättar kläder går inte fläckarna bort trots att jag dränker kläderna i tabortmedel och jag - hemska människa längtar efter att få börja jobba!!! (Jag har målat upp en bild av att fikarasterna är rena himmelriket...)
Nåväl, det är väl bara att inse att jag inte är någon drömmamma och jag får väl trösta mig med att min dotter älskar mig trots allt och att min sambo tycker att jag är bra som jag är....
Jag är ju trots allt bara människa.
Monday, January 1, 2007
Drömmar..
Det är lite lustigt men precis då jag får tid att sätta mig ner och skriva några rader så är hjärnan helt blank. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, men under dagarna medan jag borstar tänderna, ska sova, diskar, busar med O kommer jag på massa saker som jag vill skriva om....
Det är som om jag "mentaltblogar" mest hela tiden*ler
Så är det ett nytt år men allt känns precis likadant.
Vi hade några vänner över, bjöd på heta räkor på en bädd av mozarella och avokadosallad, helstektfläskfile med potatis och olika såser och efterrätt var marängswich..mumsigt!
Jag var inte speciellt laddad för att ha gäster, är helt slut med en levnadsglad ettåring och en dålig soffliggande sambo, men så kom två änglar och tog över allting. De städade, diskade, gav mig en drink, hjälpte mig med maten och allt kändes helt underbart. Jag blev helt rörd. Lika rörd blev jag när jag vaknade i morse och köket såg skinande rent ut....TACK TACK TACK!
Sådana vänner behöver man - det värmer dubbelt så mycket än en chokladask eller blomma!
Nytt år alltså - nya drömmar, nya mål. För mig är det LIVSVIKTIGT att DRÖMMA , måla världen rosa, resa mentalt, gifta mig på 40 olika ställen men dock alltid med samma man, få en fantastiskt trädgård, ha lust att älska mer, läsa böcker och busa med O, sluta bita på naglarna, få tjockare hår, världen inklusive mig själv upptäcker att jag är ganska smart, jag lär mig att sminka mig så att jag ser naturligt vacker ut osv.
Vad drömmer Du om?
Puss från E.
Det är som om jag "mentaltblogar" mest hela tiden*ler
Så är det ett nytt år men allt känns precis likadant.
Vi hade några vänner över, bjöd på heta räkor på en bädd av mozarella och avokadosallad, helstektfläskfile med potatis och olika såser och efterrätt var marängswich..mumsigt!
Jag var inte speciellt laddad för att ha gäster, är helt slut med en levnadsglad ettåring och en dålig soffliggande sambo, men så kom två änglar och tog över allting. De städade, diskade, gav mig en drink, hjälpte mig med maten och allt kändes helt underbart. Jag blev helt rörd. Lika rörd blev jag när jag vaknade i morse och köket såg skinande rent ut....TACK TACK TACK!
Sådana vänner behöver man - det värmer dubbelt så mycket än en chokladask eller blomma!
Nytt år alltså - nya drömmar, nya mål. För mig är det LIVSVIKTIGT att DRÖMMA , måla världen rosa, resa mentalt, gifta mig på 40 olika ställen men dock alltid med samma man, få en fantastiskt trädgård, ha lust att älska mer, läsa böcker och busa med O, sluta bita på naglarna, få tjockare hår, världen inklusive mig själv upptäcker att jag är ganska smart, jag lär mig att sminka mig så att jag ser naturligt vacker ut osv.
Vad drömmer Du om?
Puss från E.
Subscribe to:
Comments (Atom)
