Anställningsintervju

Var precis på anställningsintervjuen.
Intressant.Men lite som att fönstershoppa: man vill ha men vet inte om man får...

Jag tror inte att jag kommer att få det,
varför?
jo för att de underströk flertal gånger: att de hade massor av bra sökande som de skulle intervju under hela dagen. Socionomer med kompetens...(inte för att jag inte har kompetens för det har jag...men det fanns fler som hade det...) Och (det här lägger jag till- det var inget de sa) som inte är gravida och ska föda barn i november.

så surt sa räven.
kul att jag fick gå på intervju. (man ska ju ALLTID tänka positivt eller?)

så vad gjorde jag?
gick och sökte ett nytt jobb,
danderyds gymnasium...
inte för att jag blir mindre gravid men bara för att liksom..

egentligen: har jag det bra här...
men det är kvällarna och helgerna som jag inte vill ha;
när jag är småbarnsmamma

nåväl, vi får se vad som händer:
härligt och hisnande på en och samma gång...
och mitt allt så längtar jag bara efter att få bli mamma igen.

så det så.

Måndag

Så vart försvann hon den där idesprutande varelsen, som älskade utmaningar, att jobba, jobba och jobba och som hade tusen bollar i luften och bara tuffade på.
Shit, vad jag skulle behöva henne nu, ligger efter så att det skriker...men jag får liksom inte arslet ur...kommer inte igång- seg som bara f-n.

Jag vill bara att klockan skall ticka, att jag ska få gå hem, helst nu, men jag får inte..jag vet..
jag borde skriva klart rapporten till länsstyrelsen.
borde skriva klart rapporten till Skandia
borde förbereda tjejgruppen
planera matlistan
sommarläger
osv.

men orka?

H har åkt till Rom, ville också följa med....tänk vad härligt, storstadspuls, värme,....
annars då? (Som Abbe i Madicken brukar säga)
jo, annars då...ska jag få järnsprutor, och käka katrinplommon, lilla Os lekstuga är mer eller mindra färdig, lilla O är omöjligt ännu mer mammig, och kan kramas på ett nästan strypande sätt....och är dessutom helt tokig i Tant Brun, tant grön och tant gredelin....H hittar på nya projekt, och jag är gravid och trött, lilla Melwin har fyllt 1 år, och min kära mamma verkar kommit på ordet: Nej. Coolt, annorlunda när man är van med ja....

Ha en bra dag!/E

Fredag

Känner att jag inte riktigt förstår alla gånger -
kanske är det inte meningen heller.
Hmm.

I går var jag på en föreläsning, en föreläsning som fick mig att tänka massor.
Små sanningar på overheadblad, såsom:
"Bara för att Du har rätt - betyder det inte att jag har fel"

Eller definitionen på
"Den hälsofrämjande familjen":

• ger varandra känslomässigt stöd
• har delade värderingar
• visar respekt för individuella skillnader
• kännetecknas av tydliga och flexibla roller och regler
• har en öppen kommunikation om problem och uttrycker känslor öppet
• har en hoppfull framtidstro

Oj, tänkte jag när jag läste... OJ OJ OJ.....Vad mycket att sträva efter?..Oj, vad jag blir matt....

Föreläsaren pratade även om maskrosbarn, att dansa med träben, att växa upp med en mamma som är alkoholist, att man utvecklar olika copingstrategier som är livsnödvändiga när man är barn men som blir till hinder i vuxenlivet...

Och jag tänkte och tänkte....Hur ska jag få till en hälsofrämjande familj med en sambo som inte har förmågan till en öppen kommunikation.......

Efter föreläsningen var det sista gången på familjerådgivningen, jag grät och snorade, förstod, förstod inte, vill öppna upp, ville stänga igen och idag känner jag mig ganska tom. Jag orkar inte engagera mig, saker och ting får bli som det bli...tiden för utvisa. Jag ska försöka, absolut. Men jag orkar inte göra en stor sak av det, få ångest och bryta ihop, (har jag blivit vuxen måntro?)

Övar på att respektera indivuella skillnader, över på att låta H vara H och att jag får vara jag.

Ikväll ska jag försöka laga en kycklinggryta, kanske hyra en film, och bara vara..imorgon åker jag nog till syster, och ser på melodifestivalen. Det blir bra.

Trevlig helg och kram från E.

Funderar starkt på att somna om,
dra täcket över huvudet och somna om en liten liten stund.
Börjar inte jobba förräns klockan 13.00
lilla O är på dagis
H är på jobbet
tvätten tvättar sig själv
så varför inte?

Det är vackert ute, alla gröna löv som vajar i vinden utanför sovrumsfönstret.
Ser rofyllt ut.
Köpte en enligt mig dyr trikåklänning (cool med bilar på) från Me and I igår, en till mig och en till O. Matching? Huva...jag har verkligen blivit mamma.
(Det som retar mig är att den med stor sannolikhet kommer att reas ut någon gång under sommaren...) Men jag ville ha den....

Mår faktiskt lite bättre, trött ja men det är man ju alltid.*ler
Längtar efter semestern,
längtar efter att få vara på landet med mamma,
ta en kryssning med H eller en sista minuten kanske?

Nä, somna om...det ska jag göra nu....

"Din mamma jobbar inte här"

Jag har lanserat ett nytt koncept i mitt huvud:
DIN MAMMA JOBBAR INTE HÄR
Och det funkar!
Jag börjar sakta men säkert få ordning på mitt liv.
För det är ju sant;
jag har ingen mamma som plockar efter mig
eller som ber mig mig plocka efter mig;
jag är ju mamman!
Med det sagt menar jag inte att det enbart är jag som ska hålla ordning på saker och ting
vi är ju två vuxna i det här hushållet.
Men det underlättar...om inte jag gör det här, vem gör det då?

Nåja, igår var Hs syster med familj här och deras syssling med sin blivande man
vi åt fondue, de drack drinkar och det var allmänt trevligt
lite trötta idag,
drinkglas att diska
men helt ok.
Och utanför fönstret öser regnet ner.

Puss E

Såg att min vän tagit bort sin blogg, kändes lite sorgligt -

kommer sakna hennes ord, att dela lite av vardagen sådär på avstånd.

Jag tycker att det är befriande att skriva,

jag bloggar mycket i mitt huvud

i bilen på väg till jobbet

när jag städar

eller när jag håller på att somna

olika ämnen

bilder

personer

dyker upp i mitt huvud

och lämnar avtryck

just nu håller jag på att rannsakar mig själv

men framför allt mina relationer

vem/vilka tycker jag om - och varför?

eller

vem/vilka tycker jag inte om - och varför?

vrider och vänder

världen är inte svartvit

inte heller personer

igår lovebombades vi i en av mina tjejgrupper

vi skulle ösa komplimanger till varandra

och jag höll på att dö

rodnade och kunde inte se folk i ögonen när det blev min tur

shit vad jobbigt

så var det med min självkänsla

hmm

men roligt var det

som varmt sommarregn

som en härlig massage

som en god glass

att höra att man var bra

mer lovebombing till alla

Känner mig så ofta arg
sådär gnagande-pyrande -
det är en obehaglig känsla.

Får liksom inte till mitt liv och det lämnar en bister smak i munnen.
Hur får alla andra ihop det?
(alla andra får inte ihop det, jag vet det...men ändå)

Känner mig uppgiven.
Alla måsten står mig upp i halsen.
Bristen på kommunikation.
Vardagen som inte har någon guldkant.
Tvätten som måste tvättas, hängas för tork, vikas ihop, läggas in i garderoben och sedan samma visa igen...
FAN, vad jag klagar men gu så deppig jag känner mig.

När jag känner så här vill jag fly.
Packa väskan och dra-
Indien lockar,
alla äventyr som jag planerat men inte genomfört skriker åt mig att ge mig av, ge mig ut, ge mig bort....

Såsom jag längtar till något mer än vad jag har
vad vet jag inte riktigt
men något mer än det här.

Jag känner ett behov av att drömma mig bort-
det är för mycket vardag,
för mycket besvär med anhöriga
för mycket ta hand om andra
ställa upp för andra
andra som inte ger speciellt mycket tillbaka
men som man måste ställa upp för
för de tillhör familjen.

bläigt.

längtar till ett torg i Spanien,
stora feta oliver, ett glas rosé och en avslappnad H
längtar till att dingla med fötterna på en brygga
längtar efter lugn och ro

hemma sjunker vi i oreda
det tär
jag orkar inte med
vet att jag borde
vet bara inte hur
jag är en sådan slarver
jag försöker men lyckas liksom inte
otroligt
varför ska det vara så svårt att hålla ordning?

ikväll åker vi till Mora
begravning imorgon
vill helst stanna hemma,
men
ja ni vet...det är liksom inget alternativ.
så är det bara.

bita ihop -fan vad käkarna känns spända.

jag har gått ner i tid på jobbet - DUKTIGA JAG!

That´s it.

Vill bara gråta
Är så rädd
Har haft så förbannat ont i vänstra äggstocken,
att jag började gråta - kanske mest av rädsla men också för att det gjorde ont -
vågade inte röra mig
låg där i sängen med rinnande tårar
inte igen
inte igen
inte igen

i sådana fall vill jag inte vara med

springer på toaletten för att kolla
inget blod
molnande värk mellan benen

jag är så rädd
så ledsen

vågar inte hoppas
det är bara att vänta
vänta
vänta

skit.

Dåligt humör

känner mig som ett åskmoln idag
grinig, trött, irreterad och lite små bitter
en riktig bitterfitta dag
argh....

känner för att skrika,
högt och länge,
men inser att det vore lite psycho med tanke på att ingen har gjort något.
det är bara jag som är på så grymt dåligt humör....

H är på strålande humör, bygger en terass till lilla Os lekstuga,
lilla O är överallt, helst där jag är, och ställer tusen frågor,
mamma kan du göra det, mamma får jag vatten, mamma kan du läsa saga,
mamma kom hit, mamma...
och jag vill bara skrika¨- KAN DU INTE VARA TYST I EN SEKUND ELLER LÅTA MIG VARA I FRED? (jag skriker givetvis inte det men jag känner hur jag brister och jag skäms) för även om jag inte skriker det, så låter min röst irreterad och mitt kroppspråk säger sitt....

nåja, hon lär överleva det med....eller?

det bitterfittiga i mig idag är att fastän jag knappt suttit still idag: gick upp med O, gjorde frukost, tvättat och hängt tvätt, lagat lunch, plockat ut och in i diskmaskinen, städat köket, sorterat kläder, skurat toaletterna, plockat och planterat blommor osv.
Så är det H som kommer få allt beröm över den (förvisso) väldigt fina terassen han har byggt.

H är duktig missförstå mig rätt:
jag är stolt över att ha en sådan handyman...men jag jobbar liksom i det tysta, och ingen ser det känns det som...
känner ni igen er?
för imorgon är det en ny tvätt som ska tvättas, maskinen ska tömmas igen, och det ska plockas och städas osv.

det tar aldrig slut.
och inte fan, får jag en hejarklack som ger beröm...

surt sa räven.
dags att tömma ytterligare en maskin tvätt...

Har precis tittat klart på Klass 9a och Barnmorskerna.

Lilla O låg på min arm och tittade då bebisar kom till världen, hon frågar massor, tycker bebisarna är söta och vill se om och om igen....

Känns mysigt att ha henne som sällskap,

känns härligt att höra hennes frågor:

Är jag en flicka mamma?

Varför skriker hon?

Osså klappar hon alla bebisar via skärmen....

gullunge.

Jag förklarar och hon tycks förstå.

Jaha, vad händer annars i mitt liv?

Valborg firades med Henriks familj,

såg brasan i duggregnet och ett hejdundrans fyrverkeri.

Blev ganska sent innan vi kom hem.

Det är segt på jobbet, vill inte jobba längre eller jo,

på gården är det kul..

får förtroenden,

skrattar med magen

och känner mig omtyckt av ungdomarna

det är alltid bra.

Det känns ganska bra allting,

lite upp och ner ibland,

trötthet som gör att tålamod tryter

och rösten låter lite arg

men i det stora hela har vi det bra.

Skönt med lite lugn.