SUCK

Ibland ogillar jag mig själv så grymt mycket.
Igår ogillade jag mig själv grymt mycket.

Jag hörde mig själv mala på om saker, som jag inte borde malt på om.
Bla, bla, bla, en massa ord, som formade negativ känsla i hela magen.
Usch!

Vi har interna konflikter på jobbet.
Och jag brukar sitta lite i mitten och försöka medla.
Men igår hörde jag mig själv snacka skit. Och det gör mig till en liten människa.
Skitsnacket rörde en person som jag faktiskt bryr mig enormt mycket om, som jag nästan träffar oftare än min egen familj, men som inte lyfter många handtag (om ens några) på jobbet.
Jag har försökt att ta det med honom - men man når liksom inte fram.
FRUSTRATIONEN BLIR ENORM.
När man sitter bredvid någon som inte sköter sitt jobb och som ärligt talat inte verkar bry sig ett skit om det!

Och det är inte bara jag som är frustrerad. Resterande av arbetsgänget bubblar av frustration.
Det pyr och stämningen blir skit kass.
Tidigare försökte jag försvara, förklara och ta ansvar - men sanningen är att man kan inte försvara någon som inte sköter sitt jobb då framträder jag själv som en idiot.
Och när jag tagit ansvar (det vill säga hjälpt till eller tom gjort personens arbetsuppgifter) får jag skit för det och inte hjälper jag honom i längden heller.
Och chefen bryr sig inte heller det minsta, hon vet vad som pågår men ger istället personen mer löneök.. va?
Jobbigt. Konstigt och inte alls sunt.

Som sagt, ibland blir man en person som man själv ogillar..så nu gäller det att hitta nya strategier att hantera situationen....

Ve, den som ger sig.

Ikväll kommer Hs syster med familj. Vi ska ta ett glas vin eller två. Blir nice!
/E