Somnade tät intill en nyss hemkommen sambo.
Skönt att han är hemma igen, någon att dela vardagen och ansvaret med.
Måtte han inte åka på någon resa snart igen, jag mäktar inte med.
Lilla O påhittig, trotsig och tålamodskrävande.
Lilla jag som försöker fostra, sätta gränser, och andas när tålamodet tryter.

Du får inte, nej O, kom hit, jo du måste ha overall, nej inte kasta, man får inte bitas, låt mamma vara i fred bara en liten stund, vänta lite, klart vi ska gosa, nej inte fler än tre sagor, ligg still, man måste borsta tänderna, pippi? Igen? Kom så får mamma gosa, osv.

Känner att jag aldrig får göra något färdigt. Känner att jag alltid blir avbruten mitt i oavsett vad jag gör, om det inte är lilla O så är det H...och ändå längtar jag efter ett till barn.
Konstigt.
Ja rent utsagt märkligt men sant.
Jag vill bli med barn igen, ha en bebis i magen, längta och planera, och det fastän min egna tid kommer att begränsas ännu mer....

Har bestämt mig för att leta nytt jobb med mänskligare arbetstider, inte för att jag inte tycker om mitt jobb, (I löve it!) men för att det går inte ihop...jag vill inte vara helt slut hela tiden..så är det bara....och jag HATAR att jag blir så beroende av mina parents...(hur gulliga och go de än är..)

Nu ska jag leta efter en spabehandling - jag är i så enormt behov att bli omhändertagen, om så bara för en timme...

Puss E