DÖDEN

Igår dog en gammal klasskamrat till mig.
Hon blev påkörd på väg till stallet.
Hennes mamma satt barnvakt åt hennes lilla son, som precis fyllt ett år.
67 blodpåsar fick hon. Mjälten och njuren opererades bort.
De trodde att det kanske skulle vända men hjärnan gav upp - och de var
tvunga att ta ett beslut.

Fy fan vad fruktansvärt.

Jag såg henne på coop forum för en vecka sedan, vi hälsade inte på varandra men vi såg varandra på avstånd. Hon åt snabbmat med sin lilla familj. Jag konstaterade att hon hade fått barn. En son. Tänkte typ kul att hon fått barn..
Nu är hon död.

Hennes son kommer aldrig att få lära känna henne.
Han kommer aldrig få veta vem hon var -
fy fan.

Pratade med en annan gammal klasskamrat, han är fn soldat och har jobbat i många länder, ska bli pappa för första gången och har precis gift sig.
Han blev så klart skit ledsen, de umgicks mycket förr, men så sa han: Allt jobb med liv och död, allt jag har sett har gjort att jag har lärt mig att uppskatta livet så mycket mer. Min fru, min familj, mina vänner.

Det är sant.

Jag kände inte Frida, jag känner inte hennes familj - men jag känner att det skulle kunna varit jag, eller någon jag älskar, umgås med eller bryr mig om.
Nyss levande - nu aldrig mer.

Har sagt det förr och säger det igen,
var rädd om dig själv och dem som du älskar.

Kram e