Alla tider är bokade.
Samtalstid alltså -
min tid och vår tid.

Här ska man gå grundligt fram.

Känner mig labil, ledsen och arg på en och samma gång.
Irreterad som ett bi på min kollega - är väl egentligen inte arg på honom, eller jo, han bara maler på om hur lyckliga han och hans fru är, så det står mig upp i halsen.
Har ingen lust att sitta där och höra hur han uppvaktade henne med champange, hummer, blommar och presenter, hur hon fick tårar i ögonen när hon öppnade paketet, eller hur ofta han berättar att han älskar henne....eller hur delaktig han är som pappa osv.

Han är en toppen kille på alla sätt och vis, men för fan inte just nu..orkar inte...det gör så smärtsamt ont att inse att man själv lever ett skit liv för tillfället.
Finkänslighet är inget för honom som ni säkert förstår och jag fattar inte ens varför jag bryr mig, suck....men jag blir otroligt irreterad.

Jag vill också vara lycklig.
Jag vill också bli uppvaktad.
Jag vill också vara älskad.
Så är det. Så enkelt är det.
Så småsint blir man...

nåväl,kul att dem är lyckliga,
någon dag är väl jag också det...
ikväll ska jag pimpla vin med mina arbetskamrater, snacka skit och förhoppningsvis skratta med magen....(om jag ringer någon och gråter som en fyllfjortis får ni har överseende...ta det som en komplimang...*ler stort)

puss och kram från en ngt låg E