Möjligheter

Idag lever mina äggstockar ett alldeles eget liv och helst av allt skulle jag vilja dra täcket över huvudet, somna om, eller ligga framför tv:n och slö glo på såpor hela dagen.

Samtidigt är jag så djävla glad. Uppfylld. Upprymd.
Igår var jag och såg min nya arbetsplats och det såg hemskt ut. HEMSKT.
Slitit, skitit och skabbigt.
Men istället för att fyllas med: Vad fan har jag gett mig in på?
Förvandlades jag till en nästan äckligt hurtig och positiv människa som bara såg möjligheter.

Jag fick lust att dra på mig platshandskar, jag ville börja röja, måla, fixa och dona.
Fan, vilken chans för mig - nästan ALLA dömmer ut stället. Nästan ALLA säger att vi inte kommer få besökare. Nästan ALLA säger att det är ett omöjligt uppdrag.
Vilken chans - då kan jag ju bara köra på ....det kan ju inte bli sämre...och jag har fria händer...dock inga pengar, men fria händer...en mun som fungerar och en hjärna som sprutar ideer...och jag är inte själv heller...det finns folk som vill hjälpa till...så here we come.

Problem är till för att lösas.
Hinder är till för att ta sig över.
Livet är till för att levas.
Och jag lever i alla högsta grad.

Puss och kram till alla medlevande människor från en alvedonpåverkad småbarnsmamma i brunrandig P.OP tröja....