den avdankade huvudrollsinnehavaren är tveksam
men älskar man så älskar man
det är förbannat svårt att gå när hjärtat fortfarande dunkar
det är förbannat svårt att gå när den man älskar vädjar och ber om en sista chans
samtidigt som man redan mentalt börjat packa ner sina känslor
jag är bara en människa
jag är bara en som älskar
jag är bara en som vill känna att jag verkligen gjort allt allt allt innan jag stänger dörren och går
men jag är tveksam, rädd och osäker - jag vågar inte tro på orden som kommer ut ur hans mun, vågar inte tro på en förändring - för varför skulle det ske en förändring just nu?
vi kanske bara drar ut på det oundvikliga?
men jag känner att jag vill ge honom chansen , inte enbart för hans skull - utan för vår skull.
vi åkte till stan i höstrusket, lilla O lämnades in hos morfar. Vi gick på casa cor, käkade super go mat på en japansk koreansk restaurang, och gick in och ut i prylaffärer.
jag känner att vi är sköra, rädda och trygga på samma gång.
jag vill tro men det är svårt.
en dag i taget
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
massor med kramar till dig min vän!/Suz
Post a Comment