Det gick inte att duscha bort.
Idag är jag en riktigt BITTERFITTA.
Fy fan vad arg jag är.
Jag är så djävla arg - det känns som om jag ska explodera,
gå i tusen, tusen bitar.

Mest arg är jag på H, för att han inte håller det han lovar.
Det gör mig galen.
Dessutom är jag skitförbannad på mig själv -
det gör mig också galen.

Jag är så lurad. Så dum och naiv.
Står inte på mig.

Blev sjuk i onsdags, kräktes, mådde skit och sov knappt något på hela natten.
Dagen efter hade jag behövt vila- ensam hemma, men för att inte lilla O eventuellt skulle smitta någon bad jag H vara hemma med henne, så att jag fick vila.
Men icke sa nicke, det går inte...han har varit borta så mycket från jobbet, och ja vad ska jag säga det har han...så han åkte till jobbet och jag blev kvar med en pigg O. HELA DAGEN.
Fredagen likadant, och inte slutar han tidigare. På fredagskväll kräks O, hög feber, och visst H hjälper till så länge han är hemma - han är en helt fantastisk pappa när han är här, men sen så ska han bara....åka i väg, fixa lite med garage osv.

Natten blir lång för en sjuk O och Os lilla mamma, pappa snarkar brevid.
Försöker sova lite på morgonen det går inte.

Då kommer dödstöten, eftersom vi ställt in våra planer idag så tänkte jag fixa med garaget säger han, vem tar O då svarar jag...TYSTNAD.
Jag blir arg, gråter, surar, och säger att det passar inte..men han lyssnar inte. Utan maler på om hur viktigt det är att han fixar garaget, hur alla våra saker möglar annars, och att han får hjälp av kompisar bara idag och imorgon och att det är jätte viktigt. Osså lägger han till, men det är ju klart att han kan ju ställa in det OM jag har några egna planer på att jobba ngt med huset idag.Eller om jag har någar kompisar som kan komma och hjälpa till...

Jag orkar inte ens svara, jag orkar inte ens diskutera, försöker men slutar för jag orkar bara inte. Mina tårar borde räcka. Mitt lilla försök till diskussion handlar om ANSVAR -DELAT ANSVAR.

Räknas inte allt jag gör? Räknas det bara när han drar fram hammaren och spikar, fixar och donar, meckar med bilen, - varför får jag aldrig höra vilket förbannat hästjobb jag gör?

Är det inte lika jobbigt att sortera tusen strumpor, tvätta och hänga kläder,ta ner tvätten, lägga in tvätten, hålla koll på allt O behöver, shoppinglista, matlagning, fylla och tömma diskmaskin, dammsuga, byta lakan, damma, vattna blommor, plocka, plocka, plocka, hämta O på dagis, fixa O innan dagis, jobba heltid , komma ihåg födelsedagar(vilket jag för övrigt inte gör längre), hålla ordning på lådorna, göra listor i huvudet, göra matlådor, läsa böcker - sagoböcker, vara en bra mamma, hålla kontakt med vänner osv.

DJÄVLA KARL. SKITHÖG. FAN VAD JAG ÄR ARG PÅ DIG IDAG.

Jag antar att ni redan anar, att han och hans vänner fixade med garaget idag - han lovade att allt skulle vara klart till 17.00 därefter skulle vi handla mat, mysa osv. FINE. Jag gick med på det. Lite innan fem kommer han in och säger att jag åker och lämnar S nu och handlar på vägen, tjugo i sex tittar jag ut - bilen är kvar. Han har inte åkt.

Jag exploderar. Ringer och skriker att om du inte har åkt inom fem minuter, tar jag en taxi med O och sedan får du fan mig klara dig själv i fortsättningen...

Han har åkt nu, det gick djävligt fort. Men skadan är redan skedd. Det spelar ingen roll längre, han kan sitta i sitt garage med sina polare resten av veckan - jag skiter i vilket.
Jag har ingen som helst lust att umgås med honom ikväll, vill bara bort och ut och få andas lite.

Fan vad skönt det är att skriva av sig. Tack för ordet.
Kram från E.

P.s En ängel skickade världens finaste present till mig idag - så GLAD. Tack!/E