Kan vi inte bara pussas säger han och drar mig intill sig.
Men ALLA baciller då ?säger jag.
Va?
Alla baciller, vi kan ju vara sjuka - fortsätter jag, lite retsamt men ändå lite allvarlig.
Sluta säger han, larva dig inte...
Nej men allvarligt säger jag....

Och då slår det mig, det brukar vara JAG som bara vill PUSSAS, och det brukar vara han som svarar: Nej jag är sjuk, eller tänk om vi blir sjuka och så vidare.
Jag inser att det har satt sig i huvudet på mig, att pussas och kyssas som borde vara hur mysigt som helst, har i mitt huvud blivit en stor smitthärd.
En mun full med tusentals baciller redo och kasta sig in i mitt gap.

Låter mig dras in i hans famn och vi gör ett trevande försök att vara sådär pussvänliga med varandra. Men hans skägg sticks, jag har mens, är trött och inte alls sugen. (Alla dessa tankar som kommer mitt i natten och som verkar vara så kloka och genomtänkta att de aldrig vill ta slut, börjar ta ut sin rätt...) Dessutom vet jag att av erfarenhet, för jag är en hyfsat klok kvinna - att det kommer inte stanna vid ett härligt pusskalas, eller lite mysigt hångel...han vill alltid mer.

Det är egentligen väldigt väldigt smickrande att han efter nu 7 år inne på vårt 8:de, fortfarande tycker att min kropp är super fin och att han blir alldeles till sig....men ibland så skulle jag vilja att vi bara kunde ha den där hångelstunden utan att det måste, ska leda till mer.

Självklart är det inget måste, men jag känner så...och ibland bara orkar jag inte....Jag orkar orkar, orkar inte, och jag känner mig super trist, super BORING. Oromantisk. En gigantisk nejsägare.

Men vi är så otajmade när det gäller sex. Han vill nästan alltid, men för mig handlar det om så mycker mer, hur är vi mot varandra i vardagen, när finns tiden - jag har svårt att ta sådana där härliga snabbisar som folk förespråkar...jag kan inte stå upptryckt mot någon vägg och vet att Lilla O kan kliva in när som helst... det går bara inte.
Jag tycker om sex, missförstå mig rätt, jag tycker att det är kul, härligt, befriande och skönt.
Men på sistone har vi haft svårt att få till det, kanske är det inte så konstigt, efter missfall, Hs hälsa, alla fullbokade helger, vardagen som rusar i hundratjugo, mens, folk som sover över...men vi då?

Nästa lördag ska jag bjuda ut H, det blir nog ingen övernattning på hotell - men en dag på centralbadet, mysig middag, och kanske en drink någonstans....eller bio..eller hem och rumla runt....

Nu kommer vardagen och stör, dvs två tvåårignar som gastar efter uppmärksamhet....
måste sluta...
Hej från E.