Skitdag

Idag har jag känt mig så levande. Känslor har en förmåga att få en att känna sig levande.
Jag har känt mig så frusterad, arg och trött. Skit jobbigt helt enkelt.

Jag skrek till och med på lilla O - vilket min sambo tvärt bad mig sluta att göra. Och ja, han har rätt och jag - jag gjorde fel man ska inte skrika på ett barn som bara är 1 år och fyra månader, jag vet det men ibland bara brister allt.

Jag pallar inte helt enkelt. Klarar inte ens att ta kritik som är befogad blir bara förbannad och tänker elaka tankar. Usch!

Det är så svårt att vara människa ibland - svårt att leva upp till sina egna förväntingar och på vad man tror att andra förväntar sig av en. Sådana här dagar är det svårt att njuta av livet, att skratta sådär högt och länge som jag vill kunna skratta.

Jag kan inte skratta. Skrattar ytterst sällan från magen - H och O kan skratta - det fullkomligt bubblar om dem och jag blir faktiskt lite avis för att jag inte kan...Jag övar och övar, men de få gånger jag verkligen skrattar med mage och hjärta är faktiskt bara med min mamma, systrarna och W (min systerson) - vi har alla lika sjuk humor. Det är bland det härligaste som finns - att skratta.

Sådana här dagar är jobbiga för mig som vill ha glitter i tillvaron, jag vet att jag är min egna lyckans smed och när man inte har lyckats så bra som idag så känns det lite tungt, men det kommer ju en ny dag- en bättre dag. Osså kan jag inte låta bli att tänka på mannen som dog- har aldrig träffat honom men tycker att det är såååååå hemskt. Hans liv bara tog slut - pang- sådär....

Konstigt.

Nåväl, jag får strö glitter över mig och mina nära och kära imorgon, gosa med O och mysa framför öppna spisen.

Och glöm inte att ni också kan sprida glitter!
Puss och kram och tack för att ni finns!
Till er alla från E.