Saknar mitt sovrum, färgen på väggarna, att se alla fönster från höghuset innan jag drog ner rullgardinen för att kunna sova, saknar balkongen, ljudet av grannarna (dock efter kl. 8.00 på morgonen).
Jag är en riktigt inbiten lägenhetsmänniska som numera är en villaägare - är tom medlem i villarägarföreningen! och det känns skit skumt.
Inga ljud från någon annan levande varelse än motorvägen som susar förbi, bland det första jag får se på morgonen är vår granne - en storvuxen indier i ljusblå skjorta och kalsonger som äter frukost stående medan han tittar på tv - och så ser jag vår trädgård - och tänker: Hur ska jag få ordning på den? Hur gör man? Gick tom på en mycket meningslös kurs som fick mig att inse att jag kan och vet absolut ingenting om trädgårdar....*ler
Osså är jag mörkrädd - så hur intelligent är det att köpa en enplansvilla - där varje mördare, våldtäktsman, tjuv...ja you name it - kan stå precis utanför mitt fönster och stirra in. Min kära sa att han ska skaffa ljusdetektor som tänds så fort någon kliver på garageuppfarten - med andra ord så kommer jag få panik varje gång ljuset tänts....
Självklart finns det massor av positiva saker med att bo i hus också:
- Lilla O kan sova utomhus på altan(slipper trapporna)
- Bastun - AVKOPPLING!
- Öppna spisen - romantiskt, mysigt och varmt!
- Trädgården - bara kliva ut genom altandörren
- Ytorna - Lilla O med vänner kan springa runt
- Inga grannar som bollar innan åtta...
Kram till er alla! /E
1 comment:
Hej Eva! Jättekul att läsa din blogg! Och så bra att du fixat så att man kan lämna kommentarer fast man inte har ngt bloggkonto. Ja, tänk så det kan vara. Själv tycker jag, som är uppväxt i hus, att det är lite läskigt att bo i lgh. Kan inte riktig förklara varför, det bara är så :-) Kram från en lägenhetsvän /A.
Post a Comment