Idag har jag varit arg, så där kvävande arg- som om jag närsomhelst kommer att explodera och kvar blir ingenting.
Jag vill bara ut ut ut och bort från allt ansvar, jag vill bara vara jag en liten stund.
Jag önskar så att jag vore den där drömmamman med ett varmt stort leende på läpparna, som både orkar laga mat, städa, leka med barnen och vika tvätt och älska med sin man- jag råkar veta att sådana finns - de kanske inte ler hela tiden men de klarar av att ha många fler bollar i luften än jag. Och de sparar föräldradagar så att barnen får vara hemma länge...
Jag orkar ingenting känns det. Efter ynka minuter vid mickispisen känner jag att jag mentalt flyger bort och inte alls är närvarande i leken - när jag lagar mat förvandlas köket till ett slagfält, när jag äntligen fått ändan ur och rensat garderoben tar den en dag så ser den likadan ut igen, när jag tvättar kläder går inte fläckarna bort trots att jag dränker kläderna i tabortmedel och jag - hemska människa längtar efter att få börja jobba!!! (Jag har målat upp en bild av att fikarasterna är rena himmelriket...)
Nåväl, det är väl bara att inse att jag inte är någon drömmamma och jag får väl trösta mig med att min dotter älskar mig trots allt och att min sambo tycker att jag är bra som jag är....
Jag är ju trots allt bara människa.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment