W sover och stora syster tittar på Dora- hon skriker och gastar där inne: Open, open, Swiper inte stjäla, karta, karta och jag - jag är evigt tacksam över att Dora finns. TACK TACK TACK.

Det har inte varit någon magisk fe och svept över mig, jag känner mig fortfarande hyfsat skabbig, tung och flärpig - lite av en grundkänsla numera. (Trötthet kanske?)
Jag är i en konstaterar fas just nu känns det som, jag liksom går runt och konstaterar- jaha, tänker jag...kom han inte upp idag heller, eller ja, mitt hår ser ut som fan, eller jaha, dags att diska igen....Jag orkar liksom inte brusa upp, orkar inte uppbåda rama skri eller bli en drama queen. Pallar liksom inte med det. Igår då H helt enkelt bara var tvungen att stanna hos grannen och beundra hans nyinköpta militärjeep från 1940- och då han stannade borta bra mycket längre än de traditionella 5 minuterna...så ringde jag bara och sa en enda mening: Du, nu lackar jag ur..Jag kommer sa han. Och vips så han här.
Tydligen hade han högtalartelefon på så att både grannen, grannens fru, Jonas osv. hörde - men vet ni - det skiter jag fullkomligt i. Jag ORKAR inte bry mig.

Nu kanske det låter som om jag bara går omkring som en zoombie, små muttrar och ser allmänt fördjävlig ut och orkar absolut ingenting - men så är det inte. Vi har det allmänt små trevligt, hittar på saker, ger varandra en kram eller en puss då och då...gick på en marknad inne i stan, promenerar, fixar och donar...hade över goda vänner på lördagskvällen och bjöd på sunkig soppa (den var faktiskt inte ätbar, E!!) men skitsamma - vi hade liksom trevligt.
Prövade kläder, flamsade och snackade en massa skit mellan godistuggor och smarrigt rödvin och trötta barn. Så här händer saker, jag har det faktiskt himla bra på många sätt och vis- framför allt när det gäller mina vänner. Jag är så glad över att ha så fina vänner. Och H är självklart bra han med! Barnen likaså..och..ja listan är lång över saker som gör mig glad.Tacka sjutton för det!!!