Filifjonkan

Känner mig ofta som filifjonkan..den röd klädda smal nitiska mamman som bara vill att barnen skall sitta still och vara tysta - leka lugna lekar och som strävar efter ett kliniskt rent hem(ja-redan där inser jag att jag aldrig kommer bli en Filifjonka men ändå?)

Just nu är jag en ganska missunnsam människa. H har ont i magen, känner sig svag, behöver sova och vila - (troligtvis ngt som han ätit utomlands) - och jag bara känner hur mitt inre morrar...det finns liksom inget medlidande att få av mig. Jag blir bara sur, grinig, bitterfittig och allmänt otrevlig att leva med...går och tänker: Ont i magen? Ha! Eller när han sa: Jag måste få en chans att vakna första, jag måste få dra mig? Ja då tänker jag: Dra sig? Jasså, han ska få ligga och dra sig och en annan får sonika kliva upp när W har kissat igenom blöjan eller börjat jollra så högt att han kanske väcker storasyster eller pappa.... DRA ÅT HELVETE, tänker jag då men säger inget utan SUCKAR och drämmer i dörrarna.

Ligga och dra sig? Kiss my...- så känner jag - jag kan inte uppbåda ett varmt hjärta, ett ömsint : Men stackars lilla dig som har ont i magen - vila söta du- JAG KAN INTE. Och jag skäms knappt över att jag inte kan....Men det är ju faktiskt synd om människor som mår dåligt och jag borde vara mer omhändertagande....men...som sagt- se ovan- jag kan inte.

Idag ska jag jaga dammråttor med dammsugaren, sortera Ws kläder, städa Os rum och förska få ordning på vårt stökiga hem...därav inledningen av Filifjonkan. Jag måste få ordning. Jag trivs faktiskt inte med detta ständiga kaos av saker- vill liksom inte att ngn ska komma hem till oss när det ser ut så här..så är det...
och lugnet- barnen som leker tysta leker- ja jag behöver dem just nu, när man mannen tydligen måste ligga och dra sig...
*ler lite trött men jag ler