Söndag

Söndagseftermiddag
Båda barnen sover, och jag borde egentligen passa på att sova lite jag med - men det går inte...
H är i Egypten och jag är här bakom bullerplanket i Lahäll som vanligt.
Oduschad med orakade ben och scarfen på skaft, smått sliten med en sjuk O (febrig och snorig)och en lite kinkig W- fem dagar kvar innan H är hemma igen. Jag räknar dagarna. Sorgligt men sant.

Förra helgen hade vi kalla kriget här hemma, det var iskallt - vi försökte tina upp varandra lite grann, sådär tafatt när man egentligen inte riktigt orkar....men vet att man måste...men trots det så fungerade veckan som passerat bra. Små möten i vardagen, en puss i nacken, en kram sådär i förbi farten, men framför allt småpratat om allt och ingenting innan John Blund knackar på rutan.

Jag kastar omkull mig själv med mina ständiga funderingar - mina känslomässiga stormar- det har dock blivit lite mer stabilitet även om marken kan gunga. Jag vill ju så gärna få det här att fungera - jag har allt att vinna och allt att förlora. Ibland gör det ont att älska, ont att hoppas på förändringar som inte sker i den takt man själv önskat -jag känner att jag stänger av - blir kall och avvisande. Vill inte vara med, hej och tack för mig, men så räcker han fram handen, drar mig intill sig och jag tinar..Handling, älskling-handling är allt som behövs.

Nu börjar greys...reprisen så nu ska jag lägga mig brevid O och bara slöglo.
Puss e