Underbar och älskad

..precis så känner jag mig när lilla W tittar på mig.
Underbar och älskad.
Eller såsom en pappa på öppna förskolan uttryckte det, när lilla W låg och ammade:
Där ligger en liten kille på världens bästa plats.
Efteråt funderade jag mycket på det, att jag, lilla jag - är numera någons världens bästa plats.
Jag är underbar och älskad. WOW.

Som ni vet, går jag i terapi en gång i veckan, numera går W också på terapi en gång i veckan och idag hade han en lång monolog som upptog större delen av samtalet. Jag är så glad att jag stod fast vid att jag skulle börja på terapin, visst har även jag misströstat och ibland funderat vad sjutton jag håller på med....men det har faktiskt hänt saker- inuti mig- och utanpå.
Pusselbitar läggs sakta men säkert på sin plats. Det otäcka känns mindre otäckt och även fast ångesten sliter i mig ibland så kan jag betrakta den på avstånd och välja att inte agera ut den. (dock inte alltid)

Jag är faktiskt stolt över mig själv. Stolt över att jag vågar vrida och vända.
Stolt över att jag är jag. Kanske faller inte alltid pusselbitarna på de platser som jag vill - men det löser sig. Ja det löser sig. Coolt.