Reflektion

Så var det över, år 2008 - det år som Wilmer kom till världen och jag blev tvåbarnsmamma.
Det år som jag fyllde 33 år, vi renoverade köket och en himla massa barn kom till världen i min bekantskapskrets och då min syster gifte sig.
2008 - ett tålamodets år, relationsprövande och ett himla fixande och donande rent praktiskt och själsmässigt. Ett år i överlevnadstecken. Där mycket har handlat om att hålla sig flytande och se framåt men också bakåt för att förstå och för att faktiskt kunna gå vidare.Där jag strävat efter att försöka tänka positivt och skapa ett liv jag vill ha...
Ett år som gått upp och ner (precis som alla andra år) men där jag fått mer klarhet i vissa saker: såsom - att jag är starkare än vad jag trott, att jag faktiskt älskar H och vill leva med honom - att jag faktiskt bär ansvar för min egna lycka, att jag vill vara, i alla fall vill sträva efter att bli en O- människa (O-låten -Fem myror...) det vill säga lite mer spontan och galen, att jag faktiskt är omtyckt och en duktig socionom osv. Att jag inte trivs i för kort hår och att vänta och föda barn inte riktigt är min grej- även om resultatet blir fantastiskt.

År 2008 - familjerådgivning, födsel, död, bröllop, dop, smultron, svamp, fikapaus i skogen, grilla, renovering, Ryssa, Rånäs, släkt, Mångberga, såpbubblor,svalkande dopp, leksand sommarland, hämtning och lämning, järn, korvstroganoff, ensam hemma, 3 år- hurra, mammagrupp,vänner, vardag, föreläsningar,wii,askungen, storasyster, lillebror, bilar, åkgräsklippare, pepparkakor, lucia, tomtar och plastgran.

År 2009 ska bli året där jag ska fortsätta att sträva efter balans, där jag ska skapa utrymme och tid för att få vara den där O människan som jag vill vara genom att bland annat sätta lite fler och tydligare gränser. Och där jag ska umgås med vänner jag tycker om, hitta - G-punkten- (jo trott eller ej, jag tror faktiskt inte att jag har hittat min G-punkt än...) ,laga nya maträtter, och försöka strö lite glitter i vardagen över mig, H och barnen. Vem vet, jag kanske börjar träna också?
Jag ska sträva efter att skratta mer med magen, och andas fullt ut med lungorna. Kanske blir det också året då jag slutar bita på naglarna? En sak är säker i alla fall, jag avger inga löften- då jag inte tror på dem, (jag är dålig på att hålla det jag lovar) jag ska bara sträva mot det, till det eller för det - ta små eller stora steg åt ett och samma håll......ett livs långt projekt.

Härligt.