jag får den känslan ibland -
då jag bara vill pausa från allt.
kände mig trött och ledsen,
jag känner att jag inte riktigt är mig själv just nu,
eller jag är mig själv men jag är en förvirrad E.
jag har fått så mycket beröm
och man skulle kunna tro att jag skulle bli glad
men icke sa nicke
på en gång kliver en objuden gäst in i mitt liv och tar över
inget hej, ingenting utan den bara är där
min skit dåliga självkänsla
och jag bara väntar på att folk ska inse vilken bluff jag är
jag borde växa men känner bara att jag krymper
fan vad konstigt
fan vad idiotiskt
fan vad typiskt
försöker bolla med vänner
men jag är samtidigt rädd att de ska tro att jag fiskar efter ännu mer bekräftelse
men det handlar inte om det
det handlar om att jag känner mig liten och rädd
som en bluff
jag förstår att jag framstår säker
med mitt rödlila hår, mina kläder,
mitt sätt att prata och vara
men jag är inte alltid säker
så är det bara.
den här osäkerheten förstör så mycket för mig
min glädje
min chans att utvecklas
eller nej så ska jag inte skriva-
jag utvecklas fan mig
men vilken vånda jag går igenom varje gång
hinder är till för att komma över
vissa skuttar man över,
andra tar sååå mycket längre tid
som det här med självkänslan
det tar låååång tid
men över ska jag - till vilket pris som helst.
No comments:
Post a Comment