Halleluja

igår var jag på en så kallad inspirationsdag med jobbet.
En manlig föreläsare som sa massor av visdomsord, som fick ens huvud att nicka samtidigt som han sa den ena kloka och sanna meningen efter den andra.
Det konstiga var att när han precis började tala, började en liten varningsklocka ringa i mitt huvud: Don´t like, don´t like sa den men jag bad den hålla käften med de kloka orden: Ge karln en chans...

Han pratade om självklarheter egentligen, om bemöttande i världsklass, om att man dömer en människa efter 0-7 sekunder, att bemötande är en känsla, man kan le med munnen men visa vad man tycker med ögonen osv. Han citerade många stora män, Martin Luther King, Kay Pollak, osv. Och hela tiden kände jag en obehaglig känsla som jag bestämt sa åt mig själv att ignorera. Mer eller mindre alla i publiken var hänförda - skrattade, skrev när han sa att vi skulle skriva, om någon var kritisk, skrattade man åt den - ha, ha - tokiga negativa människa - vi andra är faktiskt positiva - (nasty!)

Jag ställde som vanligt en fråga: Hur bibehåller man sin egna positiva inställning om folk runt omkring än är negativa. Vad heter du frågade han då på en gång osså lade han till, E- pratar du av egen erfarenhet eller? Blev ganska ställd, svarade att det har väl hänt...och sedan tog han mig som ett exempel inför alla andra. Va?

I pausen tog han tag i mig, gav mig handfasta råd som jag inte bett om, - han är mannen som kan allt? Döh? Jag fick en sådan obehaglig känsla i hela kroppen när han tog tag i min axel och smekte mig över kinden för att visa mig att vi människor rör varandra för lite.....va va va?

Fy fan. Föreläsningen fortsatte, nu ringde varningsklockorna som ding dång i huvudet och jag mådde lätt illa över denna blåklädda Runar Södergaard kopian...det hela avslutades med att han bad oss att under tystnad skrivna ner en eller fler saker som vi tagit till oss av under hans föreläsning och som vi lovade att ta fasta på...ok, fine, skrev ner en sak (inte ta åt mig av negativa människor) då sätter Karln på Elton Johns Candel in the vind som bakgrundsmusik och sedan börjar han prata i låg röst: Vad vill just du förändra i ditt liv? Vad tycker just du är viktigt för dig???

OH MY GOD - SEKTVARNING - RED ALERT! SPRING FÖR LIVET!! (jag fick gåshud - hela kroppen bara protestererade..what the????)

Efteråt varma applåder, gu vad bra han va - spridda kommentarer och jag bara stod där och kände - är det bara jag som ser igenom? Är det bara jag som ser igenom? Är det jag som är knäpp??? Men så vänder jag mig om och ser in i min chefs ögon - och känner, underbara människa du såg också igenom....

Läskigt, en känsla som är svår att skaka av....men men,...ska släppa taget (snart)

Ny dag, nya tankar, nya tag...hej från mig