Det är inte att vi har sagt för mycket ja till den andra och till gemenskapen

utan att vi har sagt för lite ja till oss själva (Jesper Juul)

Så sant, så sant - åtminstone för mig, i min relation till H.

Jag hör mig säga ja men menar i själva verket nej.
Säger jag nej så drabbas jag av dåligt samvete.
En stor tung molnande klump i magen.
PANG.

Det kan handla om banala vardagssaker till stora beslut - privata Eva har inte lärt sig att ta hand om sig själv, mina gränsvakter måste gått i strejk, eller så har de gett upp och låter nära och kära passera så som de vill.

Nu är det dock dags att de vaknar, att de inser fördelen med lite struktur och ordning, att de tillsammans med mig lär sig att stå i rad, att säga nej och säga ja gemensamt och mota skulden till grinden.

Jag är värd det.
Mitt förhållande är värd det.
Livet blir mycket bättre då.

GIVVAKT! /E