bettsken med bitmärken i

jag har tänkt på en sak, gått och grunnat i det tysta
varför känns det så skamligt att säga att man inte mår bra?

jag mår inte bra

min bettskena har bitmärken i sig, skåror som visar att jag pressar tänder och jag har konstant ont i överkäken

så när vänder det, tänker jag, när blir jag mitt gamla glada jag igen den som orkar och vill engagera sig i omvärlden, den som vill vara med där det händer, den som skickar kort och gulliga sms, svarar på mail samma dag som jag fick dem, varför är det så knepigt att vara mig just nu?

och varför skäms jag över att vara jag just nu?

skör, ja som jag skrev en gång tidigare: jag är glad att huden håller ihop.
för själv känns det som om jag ska rasa -
känns som om jag skulle behöva en enkel biljett till Indiens öken, bara sitta där på en sanddyna och dricka chai medan solen går ner...och få tid att reflektera.

jag vill värja mig från omvärlden, orkar inte med andras tyckande och tänkande, känner att om någon mår dåligt så går deras ångest rakt in i mig och jag orkar inte det just nu....
jag orkar inte med.
så enkelt är det.

Avslutar med en låt som jag älskar, skriven av Eva Dahlgren

Här är jag min kära
helt utan masker
här är jag min älskade
med alla later och laster
jag orkar inte ljuga för dig
för är det så att du vill älska mig
så kan jag inte spela
jag har nog med att överleva
och vet att du kan få mig
till mer än bara det

Jag kommer igen/e