Igår vill jag ta patent på trötthet. Jag vill vara den som var tröttast och som dessutom fick vara den som var tröttast..problem uppstod dock ganska snabbt då barnen var allt annat än pigga samt sambon kom hem som ett åskmoln....Han tyckte också att han hade rätt att vara trött?! Va?
Det slutade med kollision -eller snarare med att jag snäste: Du, vi behöver inte prata med varandra mer än nödvändigt idag- det verkar som om vi inte har ngt vettigt att säga till varandra överhuvudtaget. Och så var det med det.

Igår kunde jag inte alls leva för stunden eller acceptera att jag och min kära är stökiga personer. Igår kliade det i hela kroppen av irritation över alla saker som finns över allt, alla leksaker, verktyg, disk som står över allt, dammråttor, kläder som ligger kastade här och där...hela mitt inre bara skrek: Kom kom kom- ta mig härifrån!!!!

Idag känns det lite lite bättre, har satt upp några små mål som jag borde hinna med innan klockan 14.00 då hämtning av O sker. Saker som rensa ur garderoben, dammsuga i sovrummet, och sortera strumpor- det borde gå?
Men med handen på hjärtat, så förstår jag inte hur alla andra får ihop det? Hur kan man ha så rena hem? Rent och fint, inga saker på golvet, inga dammråttor, ordning och reda.
Jag förstår inte, jag sliter mitt hår,...jag vill också kunna, jag vill också ha ordning och reda....
å andra sidan får jag det knappast av att sitta och blogga kl. 10.25 på en tisdagsförmiddag.

Men men...det är grymt svårt att acceptera den man är ibland....