Eko från förr

Om jag lyssnar mycket noga så kan jag höra det eller i alla fall känna det.
Jag återkommer till min barndom så är det bara.
Skrämmande då jag själv är förälder och då jag själv vet med mig att jag brister.
Det jag gör eller inte gör kommer att prägla mina barn.
Föräldraskapet blir tungt när jag tänker så.
Därför är det bäst att sluta tänka och bara fortsätta att göra sitt bästa.
För det gör jag- jag gör mitt absolut bästa men det är inte så enkelt alla gånger. Så är det bara.

Nyss försökte jag lägga bägge barnen samtidigt, (H är i köpenhamn) lillebror ammade som en tok samtidigt som jag kliade stora syster på ryggen- jag fick en känsla av att jag skulle drunkna eller sluta andas. En övermäktig känsla. En jag får inte plats känsla - jag mäktar inte med. Till slut somnade stora syster men inte lillebror - fullproppade med bröstmjölk och rejält övertrött - somnade han skrikandes i barnvagnen efter vad som kändes som en evighet. Jag försökte vagga, trösta, vysha, men det gick inte....så jag lade ner honom och vankade av och an med vagnen....och nu tystnaden. Den låter liksom. Högt. Konstigt.

Nu vaknade han igen.
Over and out.