Det ligger en rutten tomat i skålen bredvid mig, men jag orkar inte resa mig upp, ta den och kasta den..jag orkar inte, men jag kommer att göra det...snart.

Idag åkte vi till Eskilstuna för att hämta en skruvdragare som min kära sambo köpt på tradera. Vi passade på att hälsa på min kusin och hans familj också. Spontan stannade vid en gigantisk blomsterhandel på landet, gick in och konstaterade att vi kan ta mig sjutton ingenting om växter. Vi blev sugna på smultron och jordgubbsplantor -men det bidde ingenting förutom en piggelin till lilla O.

Jag känner mig glad. Lite smått upprymd. För vad vet jag inte. Behöver inte analysera så mycket på varför heller - bara konstatera. Funderar på en massa saker i det tysta, till exempel att var sak har sin tid, eller att livet blir inte roligare än vad man själv gör det till och jag över på att acceptera saker som jag ändå inte kan förändra...
Nåja, nu längtar jag efter min syster i Rimbo, är i desperat behov av pengar samt fotvård, hoppas på att min underbara mamma har super kul på sin efterlängtade resa till Österrike, oroar mig lite för min andra syster i Åkersberga - är glad för att A har fått en lägenhet, tänker på E (blev glad av din tacksamhetsblogg igår) och nu ska jag vattna blommor och kasta rutten tomat.
Sen blir det bastu med karln.

Livet är helt ok.