Godnatt världens bästa...

..den meningen säger H varje kväll då John Blund kommer- Godnatt världens bästa!
Det känns så skönt att höra de tre orden, så ombonade -tryggt på något sätt.

Just nu upptäcker lillebror världen med hjälp av sin gåstol. Igår kunde jag känna hans första tand, längst fram i nedersta käken. Lillebror är en glad kille - han verkar liksom cool. Lugn och nöjd med livet - fast inte tråknöjd utan liksom nöjd och nyfiken. Och han vill framåt precis som sin storasyster.

För första gången sedan vi flyttade till huset, kan jag till hundra procent säga att jag är glad för det.
Jag vet inte varför, men jag känner mig så himla glad och till ro med att bo här. Kanske för att jag nu spytt ur min galla över motorvägen och genom att ventilera min åsikt kring den- så känns den liksom ok den med. (Ok- handen på hjärtat den hade gärna fått ligga någon annanstans).
Jag tycker att det är rofyllt att gräva, klippa, kratta - att se storasyster promenera runt med dockvagnen och småprata med sig själv eller lillebror som ligger på en filt och upptäcker världen.
Se H möta sina övermannar i form av gigantiska rötter- hela familjen samlade, pysslandes och levandes- möts över ett glas saft eller kring grillen.
Folk som kommer och går, tittar in över dagen, eller i fem minuter- jag bryr mig inte om röran, så länge toaletterna är rena så skiter jag i resten- folk får ta oss som vi är.
Stökiga, röriga, pratiga men förhoppningvis också generösa, öppna och trevliga.

Jag har inga andra ambitoner just nu, förutom att försöka ta dagen som den kommer- leva i nuet och få bort så mycket sly som möjligt från tomten.