Jag vet inte hur det är med er,

men när jag skickar i väg ett sms (inte alltid men nästan jämt) till min karl,

så vill jag få en respons.

Jag älskar dig, kan eka väldigt tomt om man inte får något svar.

Samtidigt, så kan man ju inte alltid förvänta sig ett svar...jag menar denna andra personen kan ju faktiskt vara upptagen, sitta på möten, eller något annat...ändå retar det mig sådär mega mycket att H är så urbotat dålig på att svara.

Jag behöver bekräftelse, en puss skickade på sms, eller ett litet dito.

Jag behöver bli överröst av kärlek...dränk mig i det för fan...så känner jag idag, just i denna stund.

Trött och kärlekstörstande.

Vädret gör mig deppad.

Terapin gör mig insiktsfull, skör och stark på en och samma gång.

Jobbet känner jag mig klar med.

Bebisen skapar längtan och rädsla, över förlossning och inför vardagen med två barn.

Jag är tydligen värdefull - så sa min terapeut idag. Du är värdefull.

Hon sa det och jag började gråta.

Hormonellt, eller inte...

Upp och ner

hit och dit

sådan är jag