I natt cirka 03.22 kom ångesten på besök. Slängde nonchalant benen över sängkanten och lät dem dingla där medan den matade på med enligt mig negativa tankar.
Låg där i mörkret och fylldes med meningslöshet. Fastän lilla O och Henrik snosade brevid.
Vad är meningen med allt?

Men så vaknade jag till solsken, såg att våra väskor var packade och med ens kändes livet inte så meningslös längre.

Antar eller snarare vet att jag inte ensam om att få Ågren på besök.
Fan , vad skönt att man blivit lite äldre och klokare och inte låter honom stanna allt för länge som man gjorde när man var yngre.

Så det så.