Har du lagt champagne på kylning och köpt hem röda rosor nu då? Så sa min kära "svärmor" till mig när hon ringde i lördags då H skulle komma hem efter 10 dagars frånvaro.
Nä, svarade jag - jag förväntar mig att jag får det.
Behöver jag skriva att hon blev förbannad? Stött och upprörd. Prinsen kommer hem och jag har mage att inte jubla av glädje- ställa till med välkomstfest osv. Du har ju inget att gnälla för, två barn är väl ingenting att ta hand om...osv.
Jag vet att jag inte borde ta åt mig, utan bara skaka av mig det...lägga på luren och tänka att kärringen är inte klok. Men det retar mig så in i norden. TOKMYCKET.

Jag är så himla trött just nu. Trött på grund av sömnbrist. Trött på att vara hemma. Trött på att vara trött. Det märks att du är missnöjd säger H, du letar fel över allt.
Sant, men han underlättande inte det hela med att komma hem och kritisera städningen. Jag gör så gott jag kan men jag orkar inte.
Jag är slut som människa just nu, saknar mig själv,rätten att vara mig och att få göra saker utan att bli avbruten hela tiden. Att kunna få stå i duschen hur länge jag vill utan att ha ett barn utanför eller i duschen, att få ligga kvar och dra mig i sängen, läsa en bok hur länge jag vill.
Jag är smått orolig för framtiden gällande jobb, hittar inga att söka, vill inte tillbaka till mitt gamla.

Jag saknar känslan av friheten, av att trampa fram i skogen och leta svamp, lägga mig raklång på en klippa och stirra upp i himlen. Idag låg jag i sängen och storböla - snor och tårar- vill bara bli lyssnad på men H känner sig kritiserad och blir förbannad. Slår näven i väggen och skriker.
Han säger att han inte kan byta jobb, det är inte läge nu...och jag vet det - men sanningen är att jag vet att jag inte klarar det längre. Jag KLARAR inte av hans resande längre. INTE ALLS.
INTE EN GÅNG TILL. Så känns det idag, så har det känts ett bra tag men det är som om han inte hör mig. Som om jag pratar för döva öron.
Du lyssnar inte skriker han, du förstår inte.

Men kanske är det så att det är han som inte lyssnar, att det han som inte förstår, jag orkar inte det här ensam- jag är inte gjord för det. Jag klarar det inte. Inte nu när barnen är små, sen kanske men inte nu. Så enkelt och så svårt är det.

Fan, vad jag tycker att allt är svårt. Fan helt enkelt.