Går rak i ryggen med blicken framåt och med raska steg.

Framåt.

Ja det går framåt.

Och det är så himla skönt.

Lagar mat i fantastiska färger.

Nya smaker som landar på tungan.

Tycker inte om säger 4 åringen och ber om smörgås.

Vilket hon får.

Känner mig lite upprymd över att jag tagit tag i en massa saker,

rensat saker, lagt ut kläder på tradera, börjat äta och motionera.

Jag är på gång.

Jag är laddad.

Jag är redo.

Grät så det skvalade på terapin.

Gick genom stan med rödgråtna ögon.

Känns så befriande att hitta ord och få insikt.

Det förflutna kommer igen.

Men det förflutna är just det förflutna.

Nu är nu.

Nu kan man göra annorlunda.

Nu kan jag välja om på nytt.

Resa bokad till Teneriffa. Vilken glädje!

Gjorde lyckodans a la Eva.

Here we come.

Skål för att vi satsar. För att vi inte ger upp.

Ser fram emot ny miljö, att dela en cava med H och spö honom i poker, leka med barnen i poolen och göra dagsutflykter.

Verklighetsflykt är nödvändig. Livsnödvändig. Kärleksvändig.

Känns bra.

Inuti.