Såg att min vän tagit bort sin blogg, kändes lite sorgligt -

kommer sakna hennes ord, att dela lite av vardagen sådär på avstånd.

Jag tycker att det är befriande att skriva,

jag bloggar mycket i mitt huvud

i bilen på väg till jobbet

när jag städar

eller när jag håller på att somna

olika ämnen

bilder

personer

dyker upp i mitt huvud

och lämnar avtryck

just nu håller jag på att rannsakar mig själv

men framför allt mina relationer

vem/vilka tycker jag om - och varför?

eller

vem/vilka tycker jag inte om - och varför?

vrider och vänder

världen är inte svartvit

inte heller personer

igår lovebombades vi i en av mina tjejgrupper

vi skulle ösa komplimanger till varandra

och jag höll på att dö

rodnade och kunde inte se folk i ögonen när det blev min tur

shit vad jobbigt

så var det med min självkänsla

hmm

men roligt var det

som varmt sommarregn

som en härlig massage

som en god glass

att höra att man var bra

mer lovebombing till alla