Känner mig så ofta arg
sådär gnagande-pyrande -
det är en obehaglig känsla.

Får liksom inte till mitt liv och det lämnar en bister smak i munnen.
Hur får alla andra ihop det?
(alla andra får inte ihop det, jag vet det...men ändå)

Känner mig uppgiven.
Alla måsten står mig upp i halsen.
Bristen på kommunikation.
Vardagen som inte har någon guldkant.
Tvätten som måste tvättas, hängas för tork, vikas ihop, läggas in i garderoben och sedan samma visa igen...
FAN, vad jag klagar men gu så deppig jag känner mig.

När jag känner så här vill jag fly.
Packa väskan och dra-
Indien lockar,
alla äventyr som jag planerat men inte genomfört skriker åt mig att ge mig av, ge mig ut, ge mig bort....

Såsom jag längtar till något mer än vad jag har
vad vet jag inte riktigt
men något mer än det här.