Dåligt humör

känner mig som ett åskmoln idag
grinig, trött, irreterad och lite små bitter
en riktig bitterfitta dag
argh....

känner för att skrika,
högt och länge,
men inser att det vore lite psycho med tanke på att ingen har gjort något.
det är bara jag som är på så grymt dåligt humör....

H är på strålande humör, bygger en terass till lilla Os lekstuga,
lilla O är överallt, helst där jag är, och ställer tusen frågor,
mamma kan du göra det, mamma får jag vatten, mamma kan du läsa saga,
mamma kom hit, mamma...
och jag vill bara skrika¨- KAN DU INTE VARA TYST I EN SEKUND ELLER LÅTA MIG VARA I FRED? (jag skriker givetvis inte det men jag känner hur jag brister och jag skäms) för även om jag inte skriker det, så låter min röst irreterad och mitt kroppspråk säger sitt....

nåja, hon lär överleva det med....eller?

det bitterfittiga i mig idag är att fastän jag knappt suttit still idag: gick upp med O, gjorde frukost, tvättat och hängt tvätt, lagat lunch, plockat ut och in i diskmaskinen, städat köket, sorterat kläder, skurat toaletterna, plockat och planterat blommor osv.
Så är det H som kommer få allt beröm över den (förvisso) väldigt fina terassen han har byggt.

H är duktig missförstå mig rätt:
jag är stolt över att ha en sådan handyman...men jag jobbar liksom i det tysta, och ingen ser det känns det som...
känner ni igen er?
för imorgon är det en ny tvätt som ska tvättas, maskinen ska tömmas igen, och det ska plockas och städas osv.

det tar aldrig slut.
och inte fan, får jag en hejarklack som ger beröm...

surt sa räven.
dags att tömma ytterligare en maskin tvätt...