Jaha,ja...

Någon sa till mig att man kan inte alltid vara lycklig - livet är inte så.
Jag vet att det är sant, att livet går upp och ner och hit och dit men jag som person har ändå svårt att liksom acceptera det.

H är ingen romantisk prins på en vit springare, han kommer aldrig bli det och han har tusen andra bra sidor och kan massor av andra saker men ändå kan jag sakna det där - ni vet, överraskningar i vardagen, som en romantisk middag, skaffat barnvakt och kidnappar mig till ett spa, eller tända en massa ljus när vi äter osv. Det kommer aldrig att hända.

Det stör mig lite grann. Jag vill ju ha lite glitter i vardagen, lite överraskningar men i mitt liv HÄNDER det PLÖTSLIGT aldrig- om jag själv inte tar tag i det....(Mitt liv är ingen reklamfilm - I know...*ler)

Men mitt liv är ju ändå helt ok.
Jag har en sambo som älskar mig och som jag älskar tillbaka, jag har en liten levnadsglad frisk skrutta som förgyller livet, jag har ett jobb jag trivs på, ett hus som är fullt av möjligheter, en bokad flygbiljett till Spanien, härliga vänner, ....mitt liv är faktiskt mer än ok...det är faktiskt himla bra. Jag tycks bara glömma bort det ibland.

Man glömmer som sagt lätt bort hur bra man har det, visst finns det saker att jobba med och vissa saker ska man akta sig för att ta för givet som relationer.
H och jag måste jobba på det - att se varandra och hålla lågan i liv.

I veckan som var hade vi en lunchdejt och igår gick vi och såg på bio, han och jag. Mysigt.
Lilla O sover i egen säng numera, så istället för en liten barnkropp tät intill så har jag en härlig sambo...så än finns det hopp om en framtid...
Fan, vad det känns skönt.

Kram E.