Cykelhjälm

Jag hatar cykelhjälmar - åtminstone när jag själv måste ha dem på mig.
Jag vet att det är SUPER BRA att ha cykelhjälm. Att det skyddar huvudet osv.
Och lilla O skulle aldrig aldrig få åka utan sin knallröda cykelhjälm med små svartvita hundar på....(hon älskar sin hjälm.)

Men jag känner mig så förbannat fånig. Som en idiot som cyklar runt med ett jätte huvud.
För varje meter cykeln rör sig tänker jag: FY FAN VAD JAG SER FÅNIG UT! ..Tänk om det kommer någon jag känner?

Egentligen borde jag vara stolt över att jag tar ansvar: JAG ÄR EN ANSVARSFULL MAMMA som i just detta fall - lever som jag lär....men ICKE SA NICKE....jag skäms.
Sådär JÄTTE MYCKET.

Cyklar runt med ångest på gatorna..
En kille på jobbet bad mig sätta på mig hjälmen så att han fick se - jag fick panik, aldrig i livet att han ska få se mig med en jätte skalle. Jag vägrar.

Nu är det tydligen ett av hans nya mål, att få se mig cyklande med min svindyra frigolithjälm.
Alltid kan man uppenbart roa någon.

En annan tanke är att om jag nu skäms sådär jätte mycket som jag trots allt gör, så är jag ju en trafikfara - för om mina tankar enbart handlar om min nya jätteskalle så kanske jag missar ett gupp, eller ngt annat hotande....så det kanske är bättre om jätteskallen stannar hemma nästa gång....

Hm...vi får se....