Idag vill inte jag

Kanske är det för att lillebror vaknade 04.56 och fick upp hela familjen.

Kanske är det för att storasyster bestämt sig för att bara jag som duger och som följer efter mig som en skugga och att hon dessutom längtar efter dagis, rutiner och vardag.

Men idag vill jag inte vara mamma.

Idag vill jag bara vara jag.

Jag vill inte ha en halv tomt täckt av grus, sten och sand.

Och jag vill inte ha vetskapen om att det ska regna och att allt det torra dammiga kommer förvandlas till lervälling.

Jag vill ha en pigg sambo som orkar lyfta vår familj istället för de där förbannade stenbumlingarna i trädgården.

Jag försöker faktiskt vända på det, försöker få fram en positiv målbild såsom:

jag, en martini bianco med is och sprite, min korgstol, och tystnad (ja,ja motorvägen får vara havet denna dag) eller goda vänner över på middag och vi spontan dansar på altanen.

Nu ska jag och barnen åka till Willys och handla välling (tack gode gud för att lillebror tar flaska och dricker välling) och storpack köttfärs och sedan ska vi rulla köttbullar eller nåt.

Fast egentligen vill jag inte.

Inte alls men jag måste ju, har inget val, och E, fastän jag försöker så skäms jag så över mig själv: och jag skuldbelägger mig enormt mycket: för jag är en HEMSK mamma just nu.

HEMSK.

Och det gör allt så tungt, stegen är inte så lätta och gropen jag gräver blir djupare.

Men sömnbrist, egen tid brist, avbruten hela tiden, ensam med barnen...ja listan kan göras lång- förklarar en hel del..men hur förklarar man det för barnen?

Mamma har en dålig dag, mamma är trött, mamma är ??? slut i huvudet?

Urk.

Nej Willys nästa och jag skiter nog i att rulla några köttbullar - det finns ju färdiga att köpa.

Kram e