Sämsta mamman

Ja, det är jag det. Eller så känns det åtminstone. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan- jag kanske är en hyfsad mamma. En helt ok sådan. Men just nu- ärligt talat så känner jag mig sämst.
Jag orkar liksom inte, snäser, fräser, viker undan, skakar av, hotar och är ganska kompromisslös- fy fan för att ha en mamma som jag.

Men det känns som om jag ska kvävas eller explodera i tusen bitar.
Aldrig ensam. Alltid behövd.
Jag orkar inte.

Hur funtad är man om man vräker ur sig: att om du inte slutar leka med kaninen (ett gosedjur) så tar mamma den och kastar den?
Situation: Läggdags.
Plats: Vår dubbelsäng
Personer: Jag, O och lillebror
Och O vill inte sova, utan bara leker och leker..och lillebror kommer inte till ro...och mitt tålamod bara brister.
Hur kul är det att somna när ens mamma är arg på en?
Sov nu, ligg still, sluta, nu blir jag arg, osv. Blä. Urk.

Jag klarar inte av att H inte är hemma, jag är inte funtad till det här- andra är det- men inte jag- jag behöver någon som delar min vardag- för jag blir till någon som jag inte vill vara när jag är ensam med barnen. Jag blir inge bra helt enkel.

När andra är med, skärper jag mig, jag orkar mer, kan mer- men när vi kommer hem- och vi är ensamma - barnen och jag- då behövs det inte mycket för att jag ska bli just inge bra. Kanske är det för att det handlar inte bara om barnen, utan om tvätten, diskmaskinen, allt plockande...även om jag inte gör något, så ser jag det- och det stör och retar mig. Får mig att känna mig misslyckad som inte hinner med.
Jag orkar inte jaga storasyster som inte vill lägga sig, jag pallar inte att bära en ledsen lillebror runt, runt(han har varit sjuk- annars så är han inte så himla ledsen utan en go och glad liten skit) ..och egentligen så är det ju inte så konstigt att jag inte blir någon bra mamma.
Jag är ju trots allt bara människa.
Känner mig så ensam i sådana tillfällen. Ensam och arg på H som inte är här och delar vår vardag- som får upptäcka världen.
Är så förbannat trött på det, vill bara ut och dansa en hel natt, flörta järnet för att se om man fortfarande har det, dricka goda drinkar, snacka skit med kompisar.
Jag vill leva lite Eva liv.
Jag har så lite av den varan, att jag till och med tyckte att det var roligt att ta bort tandsten i 50 minuter hos tandhygenisten - det säger en hel del.
Jag vill dansa bort ångest och skratta med magen.

Men visst har jag guldkorn, som igår då O och jag sparkade boll och käkade falukorv och makaroner i solskenet - när jag tar mig tid och bara är med barnen -skiter i alla måsten.

På fredag har H och jag varit tillsammans i 9 år, känner mig inte direkt på firar humör just nu, men vi ska gå ut och äta på en etiopisk restaurang - ensamma utan barnen.
Det ska bli mysigt och roligt att pröva ngt nytt.
Det är alltid roligt att pröva något nytt- det tycker i allafall jag.

Dessutom så lutar det åt att jag ska köpa en baddräkt i år, ingen bikini alltså- tänker tanta till mig lite grann- minska min magångest- det finns faktiskt riktigt snygga baddräkter också, eller hur?

Nä, nu ska jag nog ta och plocka lite...om inte annat så är det ju fint i några minuter.
Kram och hej!