Jag orkar inte bära mer.
Mina armar är trötta
och hjärtat kantstött.

Finner ro på landet,
gungar sakta i hammocken,
äter mat som mamma lagat,
fixar en kanna Sangria som vi delar på.
Barnen myser.
Tystnaden låter.

Här är jag.
Här är jag, jag.
Leker med tanken att köpa stället.
För mina egna pengar (som jag inte har)
fixa ordning, göra till mitt, trygga mamma.

Jag har många nödutgångar.
Behöver dem.
Behöver veta att de går att öppna och ta sig igenom-
om allt skulle rasa.

Börjar bli trött på att tänka så här
- känna så här
-vara så här

Urk på burk.
Trist, javisst.

Jag ska fixa det här med,
behöver bara sova lite mer,
få lite mer egen tid-
sen kommer jag tillbaka-
fit for fight.
Again.