Jag kan!

Jag kan och det känns så bra, har gått och väntat på att H ska göra något åt våra utemöbler, men han har haft en låååång lista med saker som han ska göra, så det har inte blivit prioriterat.
Så idag, när H och lilla O åkte på bio, drog jag på mig kläderna, och började fixa och dona.
Skruvade i sär möbler, fick bär hjälp av J och vips så var det klart. Lilla O sandleksaker en gigantisk ikeakasse, möblerna i säkert förvar i lekstugan och nu kan vintern och frosten komma på allvar...känns så skönt.
Åt lite lunch, tog en promenad runt kvarteret i solskenet, gick inte så snabbt och det var inte så bekvämt men det gick bra. Kom hem, läste en bra arbetarroman, Johannas saga, levde mig in i 1800 talets Sverige - det är så skönt att fly in i en annan värld. Somnade, läste lite till och vips så kom H och O hem.

Känner mig kär och trygg. Känner mig harmonisk. Det känns så bra.
Jag har riktigt bra vänner, bra föräldrar (pappas fru har lagat mat till oss i mängder att ha när bebisen kommer) mamma som alltid är stand by....
Oron som finns handlar inte om förlossning utan om vardagen efteråt, om hur lilla O ska ta det, om hon kommer att få vattkoppor i samband med bebis ankomst..och så...
samtidigt tänker jag: vad skall jag göra åt det? Vi får ta det som det kommer...vi har inget annat val.

Nu ska jag hämta bubbelsaft till O.