Idag är det min " sådan" dag

Jag vet inte vad som hände igår, men vid klockan halv åtta på kvällen ställde jag mig och lagade tre maträtter: köttbullar, korvstroganoff och makaronilåda - bara sådär.
Det var en bra dag igår, åt en gigantisk kolestrolbomb till lunch med goda vänner, känns härligt att ha dem, att veta att de finns och att man faktiskt kan dela det mesta.

Idag är det en mindre bra dag, lilla O kom in vid fyra tiden och hostade (sovandes) oavbrutet i tre timmar, jag låg där med henne på armen och fastän det ABSOLUT inte är hennes fel att hon hostar, så blev jag bara mer och mer irreterad....urk, vilken dålig mamma.
Beslöt mig för att ställa in dagens samtal, messade min terapeut vid kvart i sju, lyckades få O att somna om lite till och så sov vi i en hostfri timme....sa till O att hon skulle få stanna hemma...men det ville hon INTE. Hon skulle till dagis, hon vill vara matvärd med Samuel, hon vill sjunga...osv.

H skjutsar henne till dagis, hon har ingen feber, hon är pigg och glad och väldigt bestämd.
Jag orkar inte ens duscha, lägger mig framför tvn och ser en fransk film med titeln Livet runt 35...helt ok...får en liten feelgood känsla...känner mig inte ensam med vardagens tristess och stress...Intalar mig att jag ska ta det lugnt, yeah right..det går inte...tvättar och hänger en tvätt, sorterar barnkläder, försöker göra plats i garderoberna för de gigantiska kartongerna, bär ut H grejer till friggeboden (han kommer bli galen)..sorterar och fixar...och inser efter flera timmars jobb att inget jag har gjort syns egentligen.
Det stör mig. Att jag lägger ner massor av tid och så syns det egentligen inte...ok- jag vet att jag har lite mer ordning och reda, men ingen annan ser det....och egentligen varför är det så viktigt att andra ska se det...men det är liksom viktigt..äsch bajs!!!

Telefonen ringer i ett, jag vet inte hur man stänger av hemtelefonen, hör hur den viberar undrar kuddarna, min mobil vibrerar den med..så jag kommer inte till ro att sova...det irreterar mig också...

Unnar mig en dyr chokladbit till latten, min kusin har fått en dotter, Hs kusindotter har fått en son, här föds det barn på löpande band. Får samtal från Hs moster, hör att hon förväntar sig att vi ska få en kille...får en känsla av att hon och resterande släkt kommer bli besvikna annars.
Det stör mig massor.

Jag vill ha ett levande barn, ett helt barn, ett barn som mår bra- könet spelar väl för fan ingen roll....Bebisen rör sig i magen, jag längtar så efter att få se vem det är!

Ska snart hämta hemma levnadsglada O.
Ännu en dag har passerat.
Hej från mig