Morgonmys och skörhet

jag gillar verkligen att dra runt i mina mysbyxor,
att ta det lugnt på morgonkvisten och bara vara en liten stund -
innan även lördagens måsten kommer:
såsom handla - på coop- på en lördag - helt ensamma eller not?

jag vet inte om jag är extra skör just nu
men det känns lite så,
som om jag håller på att kräva gropar där jag står,
gör listor i huvudet på saker som jag vill ta upp på nästa familjrådgivning.
Tårar som bränner bakom ögonlocken.
Arg som ett bi.
Allt annat än stabil.
Hs ord tas på blodigt allvar, det är som om han spikar in dem -
och jag blir uppgiven, trött och osäker.
Jag vill inte det här.
Jag vill inte leva så här - i en vardag där vi inte kan kommunicera.
Där vi talar förbi och där jag känner mig kritiserad och ifrågasatt.

Vart fjärde par tänker tydligen på skilsmässa.
Kvinnor tänker tanken mer än män.

Nu är jag dock orättvist känner jag, vi jobbar båda på vår relation, vi har faktiskt fått det bättre, men jag vill som vanligt att det ska bli ännu bättre, men framför allt ännu enklare.
Det kanske inte är H som är boven, det kanske är jag?
Jag som pendlar hit och dit med mitt känsloliv.
Som en stunden vill gifta mig, skaffa nummer två och den andra känner mig alldeles förvirrad och vill dra mig undan...

Det är inte enkelt för honom, för mig, eller för någon att hinna med i mina humörsvängningar och känslor. Imorgon är jag nog tokkär, vill säga ja i en kyrka men idag - är jag lite skör.

Så det så.
/E