Hör vinden blåsa utanför och elementen som knäpper.
Bara jag och lilla O hemma.
Har precis sett en må bra film, På smällen.
Ganska dråplig men skön att se på, när hjärnan är seg.
Jag har alldeles för högt tempo i mitt liv.
Svårt att vara ner, hjärnan går på hög varv.
Jag försöker lura mig själv genom att intala mig att det kommer att lugna ner sig -
yeah right, eller? Not?
Längtar efter att saker och ting ska lugna ner sig.
Allt känns bra mellan mig och H.
Det stormar till lite ibland, men det är som om vi båda sätter oss över det, och höjer oss själva - varandra. Skön känsla.
Jag blev fly förbannad på familjerådgivningen, när vi gick ut sa H. Är du arg på mig nu?
Och det sköna var att jag inte var det.
Man ser helt enkelt saker och ting med helt andra ögon.
E- slå inte så hårt på dig själv, gumman. Förstår att ditt livsutrymme känns trångt ibland. Andas, gråt, skrik och skratta - lev ut det...vi är ju för fan inte mer än människor. Sen att våra karlar inte alltid förstår - shit happens..eller hur?
Samma sak till dig, A - det kan verkligen suga. Speciellt när man inte finner någon förklaring...eller får någon...kramar!
Life goes on - som vanligt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment